Maktspel i Bryssel försvårar migrationsfrågan

Junckers högra hand lyckades skjuta i sank dagens mini-toppmöte om migration redan innan det startade.

”Monstret i Berlaymont,” den tyske Martin Selmayr, har varit Junckers kabinettschef fram till han i våras utsåg sig själv till EU-kommissionens generalsekreterare.
Från den bakgrundsposten infiltrerar han nu EU-politiken på alla bredder.
Selmayr sände bland annat sig själv till G7-mötet med de andra europeiska toppledarna som får delta.

Övertygad om sin egen storhet dominerar han sin omgivning.
Men den här gången gick han nog för långt.
Han försökte ordna ett parallellt, rivaliserande toppmöte.

På torsdag ska nämligen försommarens sedvanliga EU-toppmöte hållas i Bryssel.
EUs rådsordförande Donald Tusk har gjort den sedvanliga turnén bland huvudstäderna för att se vad man kan komma överens om.

Ett område är migration.
Fast antalet flyktingar mer än halverats sedan toppen 2015-2016, är frågan politisk dynamit i flera länder.
Tusk har flera förslag – inga särskilt nya – men som alla kan samlas kring (tuffare gränser, sortera bort och sända hem ekonomiska migranter innan de når Medelhavskusten).

Men Monstret från Berlaymont slog oväntat till.
Han tyckte sig se en chans att bli en central figur i en viktig politisk konflikt.

Selmayr såg att förbundskansler Angela Merkel var hårt trängd av sin egen inrikesminister Seehofer (han ligger illa till inför regionval i höst) i migrationsfrågan.

Merkel hade tänkt sig leta en lösning/vinna tid genom ett litet personligt och vänskapligt möte med Italiens och Greklands premiärministrar.
De migranter som når Tyskland just nu kommer oftast via Italien och Grekland.

Selmayr – i Junckers namn – föreslog dem att få stå värd så de kunde mötas i Bryssel.
Och utökade sedan gästlistan med ett antal länder.
Vilket förvirrade alla andra EU-länder… är detta ett toppmöte?, är vi bjudna? borde vi vara bjudna? varför är vi inte bjudna?

Därefter sände Selmayr runt ett färdigt utkast till slutsatser för sitt mini-toppmöte.
Och där sprack hans ballong med en rejäl smäll.

Utkastet gick helt i något slags tyskt drömscenario vilket ingen annat land kan gå med på.
Italiens premiärminister Giuseppe Conte trodde att Merkel hade kokat ihop texten (med Macron) och exploderade av ilska.
Hans regeringskollega ”stoppa all invandring,” inrikesminister Matteo Salvini krävde att Italien skulle vägra mötet.
Merkel fick rycka ut, ta avstånd, be om ursäkt, vädja

Nu blir det ett möte trots allt idag.
Sexton länder kommer (även Stefan Löfven) men inte för att någon har ett hopp om en överenskommelse utan mer för att de skulle se ut som idioter i sina respektive hemländer om de inte medverkar.
Utom Östeuropa – de länderna deltar inte för de vägrar ens prata om migranter.

Alla försök att nå någon minimal form av gemensam EU-lösning är därför dödsdömt.
Tusk får jobbet att sopa upp spillrorna på torsdagens reguljära toppmöte.

Klyftan mellan EU-regeringarna i frågan har bara fördjupats.