EU förlorare i tillväxt mot USA och Kina – kan uppdelning A- och B-lag få igång krisåtgärder?
– EU-länderna riskerar sotdöden om de inte får fart på den ekonomiska tillväxten! varnade ”Super-Mario” Draghi för 1,5 år sedan. Nu har krisinsikten nått EU:s politiska ledare som håller flera toppmöten de närmaste dagarna.
Men de är djupt oeniga om vad som måste göras. Låt EU splittrats i ett A- och B-lag – där nejsägarna får stå vid sidan om, är svaret från såväl EU-kommissionens Ursula von der Leyen som tyska regeringen.
Politiskt maktspel och intensiv lobbying från näringslivet riskerar ändå sluta med urholkade EU-lagar och fördjupade konflikter mellan EU-regeringarna om vilken väg ur krisen.
“Now is the time for a Europe of two speeds,” deklarerade tyske finansministern Lars Klingbell och bjöd in sitt A-lag, som han kallade ”Big Six” – Frankrike, Polen, Spanien, Italien och Nederländerna.
Ursula von der Leyen instämde i sitt långa brev till EU-ledarna inför torsdagens toppmötet i belgiska slottet Alden Biesen:
”Where a lack of progress or ambition risks undermining Europe’s competitiveness or capacity to act, we should not shy away from using the possibilities foreseen in the Treaties on enhanced cooperation.”
Von der Leyen pekade diplomatiskt inte ut något A- eller B-lag, men hennes utspel tolkades som att hon ställde sig bakom Frankrikes krav på europeiska företag ska gynnas i EU:s industripolitik och att det kan genomföras av EU-länder som stödjer förslaget. Von der Leyen slog fast:
”A European preference is a necessary instrument”.
Franske industriministern Sébastien Martin jublade: ”En seger för Frankrike”,
Medan svenska regeringen protesterar högljutt mot den linjen tillsammans med Nederländerna, Finland, Estland, Lettland och Litauen i deras gemensamma brev till toppmötet:
”European preference risks wiping out our simplification efforts, hindering companies’ access to world-leading technology, hampering exchange with other markets and pushing investments away from the EU”.
Frankrikes president Emmanuel Macron markerade ännu tydligare sitt stöd för EU-kommissionens alla planer för att få fart på den ekonomiska tillväxten i en intervju inför toppmötet med flera stora tidningar. Där han manade till stora gemensamma EU-lån på hundratals miljarder euro varje år. Han pekade på att USA och Kina har tagit upp betydligt större lån som stödjer industrisatsningar:
”The EU is under-indebted compared with the United States and China. In a moment of a technological investment race, failing to use this borrowing capacity is a profound mistake,” Macron said.
“We have the Chinese tsunami on the trade front, and we have minute-by-minute instability on the American side. These two crises amount to a profound shock — a rupture for Europeans,” Macron told the FT and other European media outlets.
Men Tysklands Friedrich Merz tog genast avstånd från den franske presidentens förslag och skickade ut en diplomat som nedlåtande kallade Macrons krav för en ”distraktion”.
Merz har också tillsammans med Italiens Giorgia Meloni och Belgiens Bart de Vewer – som båda tillhör den EU-skeptiska falangen i EU – bjudit in till ett ”förtoppmöte” på torsdag . De ska enligt uppgift diskutera bland annat krav på fler avregleringar av EU-lagar.
Det tornar upp sig till en konfrontation. Som vi svenska Brysseljournalister föga anade när statsminister Fredrik Reinfeldt under sina åtta år efter varje EU-toppmöte närmast pliktskyldigt rapporterade:.
– Jag tog också upp kravet under toppmötet på att EU:s inre marknad måste fördjupas, sade Reinfeldt om och om igen..
Det var en central fråga för Sverige som EU-ordförande både 2009 och 2023. Men resultatet begränsades till att alla nickade instämmande och att utredningar tillsattes. Det är först nu när besluten ska fattas om hur ”inre marknaden ska fördjupas” som debatten tar fart.
Mer framgångsrik var Svenskt Näringslivs ordförande Jacob Wallenberg som 2023 drev en intensiv internationell lobbykampanj mot EU-regler för företagen. Den pressade EU-kommissionens ordförande att lova ”radikalt minska regel- och administrativ bördor” för företag med 25-35 procent.
Det kallas nu med EU-språk för ”Omnibus”. I sitt brev till EU-toppmötet pekar von der Leyen på att kommissionen redan lagt fram tio ”omnibus-paket” som ska leda till 15 miljarder euro i sänkta kostnader.
Men det genomförs framför allt genom urholkning av EU-lagar för företag inom miljö- och klimatpolitiken. I EU-parlamentet har det krävts stöd från EU-motståndarpartier inom extremhögern för att få ihop en majoritet för ”omnibus-paket”.
Det är ändå inte det som är lösningen för att EU-ländernas tillväxt ska ta fart och klara konkurrensen från USA och Kina, enligt de experter som utarbetat förslag på EU:s uppdrag:
+ EU måste öka investeringarna med 300-400 miljarder euro per år för att klara de nödvändiga gröna investeringarna och stärka konkurrenskraften gentemot USA och Kina, som ger massiva statsstöd i olika former, föreslår Enrico Letta, fd premiärminister i Italien. Statliga stöd för att stärka industrin måste centraliseras för att svaga medlemsländer inte ska missgynnas.
+ Ännu större behov av investeringar i forskning, fossilfri energi och försvar på 800 miljarder euro per år, föreslår Mario Draghi, fd chef för Europeiska Centralbanken, som lagt fram 170 konkreta förslag för EU-ledarna.
Det är också Mario Draghi som ligger bakom den uppblossande diskussionen om A- och B-lag, som kallas ett EU som utvecklas i ”olika hastigheter”.
Mycket få av hans förslag har ens börjat genomföras, som gemensam EU-upplåning för att få igång en europeisk kapitalmarknad och undvika att viktiga investeringar görs i Europa i stället för i USA. Därför förespråkar Draghi nu att några länder ska få möjlighet att gå före och till exempel genomföra stora energisatsningar, försvarsproejkt eller bygga ut gemensam infrastruktur.
Mario Draghi kallar det för ”pragmatisk federalism”.
Både Enrico Letta och Mario Draghi är inbjudna till EU-ledarnas toppmöte på slottet. Men även om EU-ledarna kritiserat EU-kommissionen för att inte ha börjat genomföra Lettas och Draghis förslag har de inför veckans avgörande möte om EU:s ekonomiska kris redan byggt upp murar mellan sig.
+ Sverige och Tyskland varnar för att satsningar på att gynna europeiska företag hotar avregleringarna.
+ EU-kommissionen anklagar Tyskland, Sverige och flera andra länder för att de lägger till nationella lagar och regler – ”gold plating” – som förhindrar företag från andra EU-länder att konkurrera och motverkar den ”fördjupade inre marknad” som svenska regeringar talat om så länge.
+ Frankrikes president Emmanuel Macron har ända sedan han tillträdde 2017 talat om vikten av ”europeisk suveränitet” och pekar på Donald Trumps attacker som en bekräftelse på hur rätt han haft. EU-kommissionens Ursula von der Leyen backar upp honom alltmer helhjärtat.
Risken är stor att EU-topparna bygger murar mot varandra och att toppmötet bara slutar i nya uppmaningar till EU-kommissionen att fortsätta utreda och lägga fram förslag som sedan går i stå. Det enda som lever vidare är Jacob Wallenbergs framgångsrika kampanj för att urholka EU-lagar.
Möjligheten att låta några länder gå före på egen hand med EU-lagar finns inskriven i fördraget. Den användes när EU-åklagarmyndigheten startades, och bland andra Sverige stod utanför till en början. När EU:s patenlag infördes. Och när EU införde gemensam lagstiftning om skilsmässor, som Sverige ställde sig utanför.
Men det som ökar chansen för att EU-ledarna ska slå in på den vägen igen är att regeln om ”fördjupat samarbete” utan alla medlemsländer användes i ett krisläge på toppmötet i december.
När EU-ledarna inte kunde enas om att använda Ryska centralbankens miljarder för att utfärda ett lån till Ukraina blev lösningen i stället ett beslut om ett gemensamt lån på 90 miljarder euro. Ungerns, Slovakiens och Tjeckiens regeringschefer ville inte vara med och stödja Ukraina, men de gav klartecken för att de övriga tog upp ett gemensamt EU-lån. EU lånar på finansmarknaderna med EU-budgeten som säkerhet, även om tre medlemsländer inte deltar.
Det krävs ett sådant krisläge för att några EU-ledare ska vara beredda att ge upp en del av sina politiska käpphästar och tillsammans bilda ett ”A-lag” som kan gå i spetsen för åtgärder som kan stärka EU mot USA och Kina.
