Merkel slumpar bort EUs värden

Merkels milda metod har funkat länge men den börjar seriöst bli trött nu.
EU är starkare än så här, ser hon inte det?

From left to right: Ms Angela MERKEL, German Federal Chancellor; Mr Mateusz MORAWIECKI, Polish Prime Minister; Mr Charles MICHEL, President of the European Council; Mr Viktor ORBAN, Hungarian Prime Minister; Mr Emmanuel MACRON, President of France.
Ännu ett toppmöte där grälet fick pågå hela natten – 10 dec 2020

Det här bör ha varit Merkels sista stora toppmöte. Det var i alla fall hennes sista där hon som Tysklands förbundskansler är EU-ordförande. Till våren ska hon gå i pension. Hon har lovat lämna sin partiledarpost för CDU före förbundsvalet den 26 september 2021.

Angela Merkel har varit en imponerande ledare att följa men herregud, vad hon har tillåtits att köra i sitt älsklingsspår. Som en sosseslogan en gång uttryckte det:
”Alla ska med!”

Förbundskanslern har kompromissat, förhandlat, mutat och backat inför i stort sett alla som haft en åsikt om eller ett krav att ställa på EU:
President Trump, president Xi, president Erdogan, president Putin, premiärministrarna Cameron, May och Johnson…
Victor Orban och Jaroslaw Kaczýnski inte att förglömma.
Dialogen ska hållas igång, dörren öppen.

Vad hon INTE har ägnat sig åt, är att sätta ned foten och säga att, nu räcker det.
Merkel har möjligen inte uppfattat EUs styrkeposition, möjligen valt att inte använda den.
Och det känns som om hon, på detta sista stora toppmöte, satt något av ett nytt rekord i att backa och göra eftergifter.

Hon startade med att erbjuda Ungerns Orban och Polens Kaczynski (jag vet, han var inte där men polske president Morawiecki är hans sprattelgubbe) ett sätt att krångla sig ur att behöva följa rättsstatens principer.
Trots att EUs toppmöte i juli enhälligt enades om detta krav, trots att en kvalificerad majoritet i ministerrådet klubbat en förordning (redan den urvattnad av EU-ordförande Tyskland) som godkänts i Europaparlamentet.
Den som får EU-pengar, måste respektera reglerna. Annars tas pengarna tillbaka.

Kompromissen som Merkel, Orban och Kazcynski kokat ihop inför toppmötet för att komma ur den tydligheten, blev en underlig röra.
Såhär; Ingen kan riktigt ingripa mot några överträdelser förrän EU-kommissionen först har utfärdat riktlinjer. Det ska göras i nära konsultation med ministerrådet så att Ungern och Polen kan blanda sig i och förhala – och sedan ska det en vända till EU-domstolen för att godkännas.
Först därefter ska EU-kommisisonne kunna starta ett ärende mot ett land.
Varje ärende ska sedan alltid lyftas till toppmötet där stats- och regeringscheferna ska avtvingas en gemensam position. Det ger förstås återigen Ungern och Polen maximalt utrymme att försena och förhala.

Det är faktiskt inte givet att det är juridiskt möjligt att från ett toppmöte kasta in allehanda villkor i redan beslutad lagstiftning.
Det lär visa sig.
Men det är svårt att se detta som något annat än att Angela Merkel som EU-ordförande gjort sitt bästa för att sälja ut rättsstatsprincipen för attlåta Ungern och Polen plocka åt sig miljarderna.

För husfriden?
För att få loss EU-budgeten? Men en alternativ metod var redan förutsedd där Ungern och Polens veto hade blivit överspelat.

Denna strålande seger räckte dock inte för våra grannar i öst.
Toppmötet fortsatte på torsdgakvällen med att Polen m fl, la veto mot att EU tar ett skarpare klimatmål.
Polen & Co hade redan vunnit att klimatmålet blir kollektivt. Ingen ska alltså kunna jaga efter något enskilt land för dåligt klimatarbete (… säg, Polen?…) eftersom alla i samlad tropp bär ansvar för resultatet.

Men nu ville Polen utöver att ha sluppit skarpa åtaganden, dessutom ha fler gratiskvoter för Co2 (eftersom dessa snabbt blir säljbara och ger en god intäkt). Gratiskvoter har Polen redan tilldelats i mängder vid varje tilldelning sedan 2006, grundat i argumentet att landet tyvärr är så beroende av kol.
Sitt beroendethar man dock inte brytt sig om att minska nämnvärt sedan 2006.
Det skär i öronen att behöva höra samma ursäkt år efter år.
Men Polen vann under småtimmarna på toppmötet ett antal förklaringar i toppmötesslutsatserna som ska garantera landet extra tilldelning när klimatbudgeten börjar rullas ut.

Merkel gjorde sedan en tredje eftergift, denna gång för den turkiske presidenten Erdogans skull. Han som skriker sig hes med förolämpningar mot EU och EUs ledare samtidigt som han sänder krigsflottan och flyg att kränka Greklands och Cyperns territorium som han delvis kräver för egen del.

I oktober uppnådde Grekland och Cypern efter mer än ett halvårs tjat, att ett EU-toppmöte äntligen uttalade att det väntar sanktioner mot Turkiet om kränkningarna inte upphör.
Kränkningarna har inte upphört.
Så vad föreslog ordförande Merkel? Jo, att Erdogan får ett EU-erbjudande om en ”positiv agenda” och bättre handelsvillkor för att sluta bära sig illa åt.
Allt tal om sanktioner skjuts fram till mars nästa år.

Och så var det då brexit.
Det är svårt att sammanfatta hur osamarbetsvilliga brittiska regeringar har varit ända sedan sommaren 2016 men låt oss koka ner det till att de sagt nej till EUs förslag om avtal.
Vad gör EU-toppmötet under Merkels ordförandeskap? Säger: ”Tack för oss men nu räcker det”?
Nej, man förhandlar vidare.

Det här ständiga kompromissandet, att aldrig sätta ned foten mot utpressare, snyltare eller översittare – det funkade kanske i starten av Merkels imponerande politiska karriär men det vinner mindre och mindre stöd.

EU har – kanske utan att Merkel noterat det – vunnit en styrkeposition i världen.
Europeéerna har märkt det. Idén att EU ska backa inför varje gaphals möter allt mindre förståelse och mer kritik.

77 procent av européerna anser att respekt för rättsstaten är ett minimum att begära.
Till och med i Ungern är detta en majoritetsåsikt. Och borgmästarna i Ungerns och Polens huvudstäder vädjade till Merkel och till toppmötet att inte låta Orban&Kazcynski vinna den här gången också.

Svenska och holländska skattebetalare vill varken se Ungern plocka åt sig bidrag utan att följa reglerna eller Polen elda med kol trots klimatkampen.
Grekiska och cypriotiska skattebetalare anser sig ha rätt till beskydd från övriga EU när deras granne attackerar.

Inte ens Merkels egna partivänner stöder hennes eftergivenhet mot Erdogan vilket hennes egen man i Europaparlamentet, EPP-bossen Manfred Weber, twittrade om under toppmötesdagen:
”After a long list of provocations from Erdogan enough is enough. Sanctions should be adopted and a weapons exports pause considered.”
(Weber tänker på den tyska militära exporten till Turkiets krigsflotta.)

Det här blev inte ett toppmöte som går till historien för sina resultat. Men det kan bli ett toppmöte som sätter bilden vi minns av Angela Merkel.
Den är inte så ljus.