Något till alla men just inget av specifikt svenska hjärtefrågor erbjöds i Ursula von der Leyens långa och detaljerade plan för de kommande fem åren.
* Ingenting om kärnkraft från Ursula von der Leyen, vilket ju flera av Tidöpartierna annars hade hoppats att EU skulle hjälpa Sverige att finansiera.
Däremot lyftes vätgas som ny energikälla fram i ett energi-avsnittet som var långt och utförligt.
* Mer ledningar och elnät som binder samman EU-länderna, betonade VDL också – medan svenska regeringen just har stoppat en i princip färdig ledning mellan Tyskland och Skåne.
* Inget om klassiska handelsavtal i VDLs tal, ett särskilt kärt ämne för svenska politiker och svenskt näringsliv.
Hela hennes program deklarerar tvärtom att vi lever i en tid av hårdnande geopolitisk konkurrens och då blir förstås handelsavtal inte så enkla att skaka fram. Istället vill hon bygga upp partnerskap med länder som har sällsynta mineraler och andra nödvändiga råvaror som Europa kan investera i.
* Mer inre marknad, lovar VDL, vilket väl borde glädja svenskar som ständigt efterfrågar mer av denna. ”EUs kärnuppgift,” som vår vice statsminister Busch brukar säga.
Men VDL vill ha gemensam marknad för sektorer där svenskarna faktiskt hellre vill slippa en. På energiområdet till att börja med (se ovan där Sverige har en politik av att inte alltid vilja dela med sig), på finans (Sverige vill inte vara med i bankunionen och har bromsat förslag efter förslag om kapitalunion).
Och så vill hon se en europeisk försvarsmarknad vilket man skulle tro att Sverige gillar idén. Men hittills har svenska politiker istället valt samarbete med amerikansk försvarsindustri och jobbat hårt på att försöka släppa in amerikanska bolag i europeiska försvarsprojekt.
* En ny europeisk fond utlovar VDL. ”Ny fond” är ett uttryck som i svenska huvuden låter som ”betala mer till EU” och svenska politiker är därför som regel emot.
Den här nya fonden ska stärka konkurrenskraften (ett ord som svenskarna gillar) men genom att investera i europeisk industri… vilket svenskarna brukar avsky eftersom det ses som protektionism.
* Troligen ett minus från svenskt näringsliv (djupt hopkopplat med det amerikanska) får VDLs förslag att europeisk-tillverkat ska ges en fördel vid offentlig upphandling.
USA har sedan länge en ”Buy American” i sin federal upphandling och användningen har utvidgats flera gånger av president Joe Biden.
* På migration var VDLs tal förmodligen en besvikelse för den svenska regeringens migrationsminister Maria Stenergard. VDL var tydlig med att nu är det dags för migrationspakten att tillämpas, inte omförhandlas eller skärpas.
* Von der Leyens förslag att skapa en europeisk bostadspolitik (gest mot socialister och vänster i parlamentet) kommer definitivt ogillas av svenska politiker.
VDL ser en bostadskris och hävdar att ”Europa” måste finnas där det europeiska folket befinner sig.
Ännu ett samhällsområde där nationell suveränitet får ge sig?
Men även om det specifikt svenska saknades, så det fanns oerhört mycket i Ursula von der Leyens stora påse av politiska initiativ, nya såväl som avdammade favoriter-i-repris.
En kommissionär för anti-byråkrati som gör livet lättare för europeiska företag kanske är välkommet?
Eller moderaternas vallöfte om en ”operationell europeisk polis” som gör medborgarna tryggare?
Med Ursula von der Leyen i EU-kommissionen väntar fem livliga år.