På 1960-talet protesterade studenter och många andra mot Vietnamkriget.
Politikerna var så upptagna att bekämpa protesterna att de missade att folkopinionen stod på studenternas sida. Precis som med Gaza.
”Om vi överger Gaza, om vi ger Israel fritt fram, så dödar vi vår egen trovärdighet inför resten av världen,” sa den franske presidenten Emmanuel Macron när han talade vid Asiens säkerhetskonferens i helgen.
Hur trovärdig var han?
De europeiska ledarna har faktiskt börjat bryta sin långa, plågsamma tystnad kring Israels massmord på palestinier och glider nu allt snabbare i sina ställningstagande till ett avståndstagande från Israels krig mot palestinier.
Tysklands förbundskansler har uttalat tvivel om Israels mål vilket chockerat tyska öron. Ursula von der Leyen har för första gången uttryckt en genuin upprördhet och EUs utrikesminister Kaja Kallas har följt upp med en kritisk åsikt medan Storbritanniens premiärminister Keir Starmer som frusit handelsförhandlingar med Israel, gått samman med Frankrike och Kanada för att kalla det humanitära lidandet i Gaza ”outhärdligt.”
Även den svenska utrikesministern Maria Malmer Stenergard har till slut blivit upprörd (”fullständigt förfärligt”) och rentav kallat Israel för ”ockupationsmakt.”
Snart kommer nog alla ha varit emot Israels krig mot Gazas befolkning hela tiden.
I den delen påminner utvecklingen en hel del om Vietnamkriget där europeiska ledare i det längsta stod på USAs sida medan folkopinionen tvärtom såg ett litet, fattigt land som stod emot världens starkaste militärmakt.
Protester mot Vietnamkriget startade kring 1964 när USA hade börjat bomba Nordvietnam och det var studenterna som syntes och hördes mest.
1967 hölls t ex protester på Wisconsins universitet. Polisen från New York kallas in, det blir slagsmål och polisen skjuter för första gången tårgas mot studenterna. Universitetets rektor kallas in till hearing i kongressen där senatorerna krävde hårdare tag av honom för att få stopp på protesterna.
Rektorn fick avgå.
Inte olikt 2024 alltså, när protesterna och en ockuperad gräsmatta på Columbia-universitets campus i protest mot Gaza-våldet, ledde till tunga polisinsatser oh tårgasade studenter.
Rektorn kallades också denna gång till hearing i den amerikanska kongressen och trots att hon sedan genomförde kongressledamöternas krav om hårdhandskar, fick hon avgå.
Vietnam-protesterna spreds snabbt till fler amerikanska universitet, möttes med upptrappade polisinsatser, nedslagna och tårgasade studenter som snart fick stöd av en växande fredsrörelse.
Efterhand spreds motståndet mot kriget till hela västvärlden. Studenter ockuperade campus och demonstrerade i Paris, i Rom, London, Väst-Berlin, Stockholm och Köpenhamn. Ungdomarna jagades överallt bort av polis, tårgasades och greps.
Även det påminner om Gaza-protesterna där hundratusentals i Europa regelbundet deltar – i Paris, i Amsterdam, i London, i Stockholm och Göteborg… medan nationell polis, precis som den amerikanska, väljer att slå till ovanligt hårt.
Tysk polis är särskilt tuff och har försökt utvisa tre EU-medborgare och en amerikan för att ha demonstrerat. Tyskland förbjuder ord och uttryck (”From the river to the sea”), i Storbritannien varnar premiärminister Sunak från att använda det och brittiska fotbollsförbundet förbjuder det under matcher.
Många platser förbjuder den palestinska flaggan – men utmanas av kändisar som då klär sig i palestinska färger och av fotbollsfans som i Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Nederländerna håller upp flaggan under hemmalagets matcher och skanderar sitt stöd för palestinierna.
Massmedia rapporterade länge om Vietnam-kriget i ordalag som stödde USA. Media valde att fokusera sin rapportering på stridstaktik och fronter istället för att diskutera krigets skäl.
Protesterna mot kriget däremot, väckte stor upprördhet och vann inte medias sympatier.
De som motsatte sig Vietnamkriget skälldes för att vara kommunist och i USA även landsförrädare.
Om Gaza-kriget har svenska och europeiska massmedia sedan starten efter det våldsamma Hamas-överfallet i oktober 2023 valt formuleringar som ”bomber har fallit” eller ”palestinier har dött” för att undvika berätta vem som bombar och dödar.
Diskussioner ifall dödandet kan kallas folkmord eller inte, har fått ta utrymme.
Protester har nu som då utmålats som olämpliga och den som protesterat mot Gaza-våldet har fått försvara sig mot anklagelsen antisemit eller ibland terrorist-sympatisör.
Under senvåren 2025 har dock vinden vänt även i massmedia, parallellt med att ledande politiker nu byter fot.
Europeiska politiker stödde på 1960-talet USAs krig i Vietnam överlag. Storbritannien stödde också USA militärt men utan att delta i kriget vilket däremot Australien gjorde.
Västtyskland stödde likaså USAs krig men avslog president Johnsons begäran om tyska soldater och sände istället medicin samt sålde kemikalier för användning i kriget.
Den franska regeringen var mer kluven och president Charles de Gaulle var öppet kritisk.
Svensk höger stödde kriget som man såg som en fortsättning på det kalla kriget och en nödvändig insats för att stoppa kommunismen. Enligt högerledaren Gösta Bohman var kritik mot kriget ”farlig för Sverige, klart oneutral, antiamerikansk och ansvarslös.”
Svenske statsministern Olof Palme (s) stack ut med sin USA-kritik och använde sitt jultal 1972 till att kalla amerikanerna för ”Satans mördare” när han jämförde deras krigföring i Vietnam med Förintelsen.
Vad gäller Gaza-kriget fick Israel varmt stöd från starten från västledarna, med amerikanska och europeiska politiker som besökte Jerusalem och omfamnade Benjamin Netanyahu inför kamerorna. Israels rätt att försvara sig mot en obeväpnad civilbefolkning erkändes utan darr på rösten.
USA har förstås gått steget längre genom att servera Israel med alla vapen man önskar, av det mest sofistikerade slag och har inte tvekat ens när Israel utvidgat kriget till sina grannländer.
Amerikansk folkopinion var redan ett halvår efter Hamas´ terrorattack emot Israels fortsatta krig till en majoritet (55 proc) och den känslan har förstärkts kraftigt över tid samtidigt som en negativ bild av Israel tagit över (53 proc).
Också i Europa fanns inledningsvis ett stöd för Israel men bara några månader efter Hamas´ attack, var färre än 20 procent på Israels sida – även i Tyskland ser nu 3 av 4 tyskar negativt på Israel, där man annars har haft sitt starkaste stöd i Europa.
1973 gav USA upp Vietnamkriget, slagna av barfotabönder med kinesiska vapen i hand, ett krig som pågått i nära 25 år, som man sänt tre miljoner amerikanska soldater till och lagt hundratals miljarder dollar på.
Hur var det möjligt? BBC anser att det berodde på att vietnameserna slogs på sin hemmaplan och var mer motiverade.
Någon amerikansk motivation för kriget fanns inte längre – USA hade för sin del en folkopinion på 60 procent som tyckte att Vietnamkriget var ett misstag.
Om europeiska politiker under försommaren 2025 börjat höja tonen mot Israel efter landets långa svältkampanj mot palestinierna, har de ännu inte gjort något konkret åt saken som t ex att införa sanktioner mot Israels politiker eller militärer, att avbryta handel eller ens att neka Israel delta i Melodifestivalen eller idrottstävlingar.
På Asiens säkerhetskonferens i Singapore talade Frankrikes Emmanuel Macron om risken idag, att förlora sin trovärdighet inför världen genom att uppvisa dubbelmoral.
Gaza är skälet till att Europa redan förlorat den trovärdigheten i Sydostasien genom att blunda för vissa övergrepp men protestera mot andra (Ukraina).
Det finns ingen politisk vinst att hämta i att gå emot sin egen folkopinion och stödja eller blunda för ett orättfärdigt krig.
Det borde Vietnamkriget ha lärt europeiska politiker.