En manual för säkerhet och beredskap, blir ännu en pusselbit i Ursula von der Leyens bygge av en EU-kommission som ska kunna agera aktivt och bestämt i en hotfull värld.
För Sauli Niinistö, fd president för Finland, är säkerhet grunden till allting.
Så tänker inte svenska politiker men i Finland är detta inte en ovanligt inställning. I Finland har man aldrig kunnat tillåta sig att glömma att man delar en 1 300 km lång gräns med Ryssland.
Så när EU-kommissionens Ursula von der Leyen valde Niinistö för att sammanställa en grundlig rapport om Europas beredskap, är det inte överraskande att Niinistö inleder med att säkerhet… ”är en förutsättning för att bevara våra värderingar liksom en nödvändighet för våra ekonomiska framgångar och konkurrenskraft.”
När Ursula von der Leyen inleder sin presentation av rapporten med att ”vi måste förändra vårt sätt att tänka” så har hon anammat det finska sättet att tänka. Hon accepterar Niinistös: ”Ett öppet samhälle är lätt att skada. Vi måste skydda vårt samhälle utan att ge upp vår öppenhet.”
En annan punkt i Niinistös rapport var de två redan överens om:
Säkerheten måste uppfattas som ett gemensamt ansvar för hela EU. Om ett land bland oss är hotat, så gäller det oss alla.
Beredskap är för Niinistö en fråga om trovärdighet. Svag beredskap sänker medborgarnas förtroende, gör oss mer mindre intressanta för våra partners och bjuder in fientliga krafter att utnyttja oss.
Det leder Niinistö till en viktig slutsats:
Om EU ska kunna vara vårt gemensamma verktyg i en kris, måste vi se till att EU kan fortsätta fungera och fatta beslut under kaotiska förhållanden.
Under covidpandemin 2020 tog EU-kommissionen på sig att se till att vaccin utvecklades, att varor fortsatte att rulla i Europa och att digitala pass för vaccinerade gjorde resor möjliga. Under energikrisen 2022 riggade kommissionen plattformar för att köpa upp stora mängder gas till EU-länderna för att ersätta den ryska gasen till EU-länderna.
Detta var faktiskt inte befogenheter som EU-kommissionen hade. Nästa gång som krisen slår till – av vilket slag den nu blir – så borde man ha det, anser Niinistö.
Här ser han konkreta problem. EU saknar idag en plan för vad man ska göra om ett EU-land blir attackerat.
Det finns heller ingen allmän beredskap så att alla vet vad de ska göra vid en större kris av något slag, i EU-institutionerna och ute i medlemsländerna.
Det saknas heltäckande alternativ till hur vi kommunicerar (säkert) med varandra i farligt läge.
EU behöver vidare skaffa sig en egen underrättelsetjänst för att kunna läsa av läget och snabbt se konsekvenser av vad som händer.
Hittills har EU fått luta sig mot vad nationella underrättelsetjänster vill erbjuda och de delar ogärna med sig av värdefullt materiel… utom till en annan aktör – USA (för att man hoppas få värdefull info tillbaka av denna världsmästare i underrättelser).
Bland förslagen finns också att EU bör utnyttja sina egna rymdsatelliter till att leverera en omedelbar bild av vad som sker på marken (liksom USA haft länge).
EU bör på den diplomatiska arenan bli mer bestämd och mer aktiv. Att göra uttalanden om att ”EU ser med oro på att…” räcker inte. Det ska byggas band och allianser med andra länder utifrån europeiska intressen att skydda.
Det innebär förstås att alla EU-länder bör på riktigt bedriva en gemensam utrikespolitik.
Det kan t ex inte gärna finnas utrymme för Ungern att teckna egna avtal med Ryssland eller Kina.
Men det måste också finnas någon/några som talar snabbt och bestämt i EUs namn när det händer något i världen – det går knappast att ha fyra EU-kommissionärer som på twitter driver olika åsikter om t ex Gaza.
Att sätta upp en hög beredskap kostar pengar, inte minst när EU ska bygga upp sitt försvar och industri samtidigt som beredskap inför klimatkatastrofer.
Niinistö menar inte oväntat att EUs budget bör prioritera dessa mål och då måste minst 20 procent sättas av för säkerhet och klimatberedskap.
Rapporter kommer och går och kan lätt hamna i en byrålåda. Men just denna kommer högst efterlängtad av Ursula von der Leyen, denna läsning är vad hon ville ha, svart på vitt.
Rapporten blir en tredje pusselbit i arbetet på att kris-säkra Europa där de två första bitarna var Mario Draghis rapport om konkurrenskraft och Enrico Lettas rapport om den inre marknaden.
Alla tre rapporter rimmar väl med den analys av världsläget som EU-ledarna nyligen enats om i sin ”Strategiska kompass.”
Von der Leyen har delvis gått Niinistö-rapporten i förväg. För tre dagar sedan satte hon och den nye Nato-chefen Mark Rutte upp en arbetsgrupp för att fördjupa militäralliansens samarbete med EU.
Hon har utsett EUs första försvarskommissionär någonsin, Andrius Kubilius med särskilt ansvar för att utveckla en europeisk försvarsindustri.
Ja, Von der Leyen har faktiskt konstruerat hela sina nya EU-kommission efter planen om att trygga EU i en värld av klimathot, energi- och säkerhetshot.
Makt- och penga-diskussioner mellan EU-länderna blir förstås då nödvändiga och de är aldrig enkla. Nu talar vi dessutom om att gå längre i gemensamma EU-beslut och i poolad suveränitet än någonsin förr.
Men hänger det på Ursula von der Leyen så kommer EU ta stora kliv framåt inom en nära framtid.