Högerextrema FPÖ blev största parti i valet i Österrike. Men Ulf Kristerssons partikollega Karl Nehammer säger nej till att ingå i en regering med FPÖ-ledaren Herbert Kickl som förbundskansler.
Oavsett vilken regeringskoalition som bildas lär slutresultatet ändå bli ännu ett EU-land som kräver murar mot flyktingar och ”remigration”.
Det var ett avgörande ögonblick för regeringsförhandlingarna när ÖVP-ledaren Karl Nehammer i tv-studion på söndagskvällen fäste blicken i valsegraren Herbert Kickl och deklarerade hur djupt han föraktar honom – Kickls konspirationsteorier, hans stil och klappjakt på motståndare.
Efter det är det svårt att se hur Nehammer ska gå med på att att bli ett stödparti i en regeringsallians med FPÖ.
Under valrörelsen val Nehammers besked att hans parti vägrar regera med Kickl. Men när han nu upprepade löftet när hans förlust stod klar gör en Kickl-ledd regering närmast otänkbar.
Valet blev en historisk framgång för FPÖ som en gång bildades av fd naziofficerare: 29,2% (16,2 i förra valet), konservativa ÖVP 26,5 (37,5), Socialdemokratiska SPÖ 21,1 (21,2), liberala NEOS 9,0 (8,1), De Gröna 8,0 (13,9).
FPÖ och Sverigedemokraterna har liknande naziinfluerade bakgrund och har lanserat sig som anti-etablissemangspartier. Men Herbert Kickl och Jimmie Åkesson har valt olika vägar att nå maktpositioner.
Kickl har efter partiets haveri med ”Ibiza-skandalen” 2019 skärpt sin högerpopulism, som enda partiet för ”verkliga österrikare”, mot statliga tvångsvaccineringar och konspirationsteorier om ett ”folkutbyte” i Europa. Kickl fördömer sanktionerna mot Ryssland och stöd till Ukraina, ansluter sig till Viktor Orbans attacker mot EU, attackerar medierna.
FPÖ:s nazistiska förflutna syns också oftare än i SD. Senast under en begravning i fredags rapporterar Politico:
A reminder of the depth of the party’s affinity for a Third Reich aesthetic was provided Friday at a funeral for a long-serving FPÖ politician, where mourners sent off their comrade by singing an SS anthem. A number of FPÖ leaders, past and present, were in the audience.
Medan Åkessons parti steg för steg anpassat sig till de borgerliga partiernas politik. Släppt krav på vinstförbud i skolan, släppt motståndet mot försämrad A-kassa, släppt kravet på EU-utträde och Nato-medlemskap, slutat tala om Viktor Orbans Ungern som ett föredöme. Och nu med höstbudgeten ställt sig bakom stora skattesänkningar till folk med allra högst inkomster.
Det här har gjort att Jimmie Åkessons släppts in i värmen av den etablerade högern och näringslivet och med Tidösamarbetet med regeringen kunnat styra över sitt prioriterade område – migrations- och integrationspolitiken.
Medan Herbert Kickls parti riskerar att bli utestängd från maktens korridorer trots att FPÖ ingått i österrikiska regeringar två gånger tidigare.
Kickl har bundit sig hårt vid att bli ”Volkskansler” om hans parti vinner valet. Det gör att han riskerar att framstå som en förlorare om han accepterar att kliva åt sidan och låta partiet gå in i en regeringsallians med ÖVP och Karl Nehammer som förbundskansler.
Nehammer kan också motivera ett nej till allians med FPÖ genom att peka på att ÖVP:s väljare inte vill ha något samarbete med FPÖ. Favoritpartierna för ÖVP-väljare är liberala Neos och socialdemokratiska SPÖ, som föredras av cirka 40 procent. Medan bara 26 procent vill se ÖVP+FPÖ styra landet.
I valrörelsen talade också Nehammer om att han står en ”Starke Mitte” i österrikisk politik.
Partiledarna för SPÖ och Neos sträckte också ut en hand till Nehammer inför tv-kamerorna med erbjudande om samarbete med ytterhögern.
Den folkvalde presidenten Alexander Van der Bellen, som tidigare var politiker för De Gröna, har också tydligt markerat att han inte vill ha Herbert Kickl som regeringschef och att han tänker använda sin presidentmakt för att påverka regeringsförhandlingarna.
Van der Bellen har flera gånger under valrörelsen deklarerar att han som president bara är beredd att godkänna en förbundskansler som står upp för mänskliga rättigheter för alla människor, oberoende medier och EU-medlemskap.
Senast på kvällen på Twitter, där han också kungjorde att han nu inleder samtal med alla partier.
Men även om många parter vill utestänga Herbert Kickl från regeringsmakten lär det bli svårt att få ihop en regeringsallians utan FPÖ.
Karl Nehammer har sedan han tog över som förbundskansler 2021 skärpt regeringens migrationspolitik. Han har krävt att EU ska bygga murar mot flyktingar. I valrörelsen har ÖVP lovat stoppa möjligheterna till återförening av flyktingar och upprätta läger utomlands för asylsökande.
Medan liberala Neos och SPÖ vill stå fast vid EU:s asylpakt.
SPÖ som leds av den vänsterinriktade Andreas Babler vill också återinföra förmögenhetsskatt, höja bolagsskatten och inkomstskatterna för höginkomsttagare. Medan Nehammer lovat sänka bolagsskatterna och skatterna på kapital.
Om de traditionellt statsbärande partierna ÖVP och SPÖ ändå kompromissar ihop sig riskerar de båda en backlash från sina väljare och att FPÖ fortsätter växa som oppositionsparti.
Karl Nehammer kommer att pressa SPÖ och liberala Neos att acceptera en kraftigt skärpt migrationspolitik. Han kan peka på att en rad EU-regeringar kräver att den asylpakt som förhandlades fram i fjol ska skärpas och att den österrikiske finansministern Magnus Brunner som nominerats som ny migrationskommissionär av Ursula von der Leyen kan genomföra det.
En majoritet av EU-regeringarna krävde i somras skärpning av den nya asylpakten innan den ens trätt i kraft. Med möjlighet att skicka asylsökande utomlands till ”säkra tredje länder”.
Trots att antalet migranter till EU minskat kraftigt, med 36 procent i år, går kraven på skärpta åtgärder som en våg över Europa.
Inte bara i EU-länder där extremhögern är med och styr som i Ungern, Nederländerna, Slovakien, Finland och Sverige. Den S-ledda tyska regeringen har infört gränskontroller, och den tillträdande franska högerregeringen talar om att göra likadant. Den tyska oppositionsledaren, CDU:s Friedrich Merz, ansluter sig till kravet på att EU ska bygga murar mot migranter.
Det blir ett hårt tryck på kommissionens ordförande Ursula von der Leyen redan på toppmötet om några veckor att leverera förslag om skärpta åtgärder utöver migrantpakten.
Extremhögern har redan en ny paroll för att trappa upp motståndet mot invandrare: ”Remigration”.
Herbert Kickl förde fram det som ett av FPÖ:s stora vallöften. Och det togs upp en som en ny ”master plan” för massdeporationer på ett möte mellan tyska högerextrema AfD och ”Identitetsrörelsen” i början av året.
Ledaren för Identitetsrörelsen, österrikaren Martin Sellner, är utestängd från ett flertal länder. Men hans inflytande växer när politiker tävlar om vem som kan visa missnöjda väljare vem som är hårdast mot invandrare.
I Washington Posts reportage talar Sellner om hur Europa måste kämpa emot invandrare som man gjorde för att stå emot det ottomanska riket 1683.
As popularized by the multilingual Sellner, “remigration” envisions the systematic expulsion of millions of undocumented immigrants. He has his sights on Austrian citizens with foreign heritage, too. He contends that those who insist on living within separate communities should face “economic” and “cultural” pressure to “either assimilate or remigrate.”
I Sverige talas inte om massdeportationer. Men Tidö-regeringen går ändå i spetsen med budgetförslaget om att höja bidraget till återvandring till 350 000 kr/person och anslår miljarder till Migrationsverket. Myndigheten ska tillsätta en ”nationell samordnare” för att få fler invandrare att lämna landet.
I stället för ”massdeportation” talar svenska regeringen om ”frivillit återvandring”. Det svenska sättet att lansera parollen ”Remigration”.
”Den frivilliga återvandringen bör kraftigt stimuleras och öka. Frivillig återvandring kan bidra till att minska antalet människor som lever i utanförskap och de följder sådant utanförskap får för det svenska samhället och individen.”
Prenumerera gratis. Skriv in din mejladress i rutan.