Politiskt, ekonomiskt och praktiskt ogörligt – hur tänkte hon?

Von der Leyens löfte till Donald Trump att köpa amerikansk fossil energi för miljarder på kort tid går inte att genomföra.
Hur tänkte hon när hon lovade det?

En oväntad del av juli månads handslag mellan Ursula von der Leyens och USAs president Trump, var att EU lovar köpa gas, olja och kärnkraft för flera hundra miljarder dollar i USA de tre närmaste åren.

Det var oväntat på flera sätt:
* EU-kommissionen förhandlar men är i princip ett sekretariat som förstås inte köper energi alls. Sådant ägnar sig bolag på energimarknaden åt.
* EU-länderna importerar energi för ca 345 miljoner euro årligen. Men VDL lovade att vi i tre år ska köpa mångdubbelt – bara från USA?
* EU-länderna har åtagit sig att kraftigt och snabbt skära ner all fossil energi… men lovar nu Trump att göra motsatsen mångdubbelt om?
* EU-länderna har förbundit sig att göra Europa mer självförsörjande i energi för att slippa farligt politiskt beroende av utlandet. Men istället skulle vi göra tvärtom?

Det har lanserats en del gissningar om hur Von der Leyen tyckte att hon kunde ingå en så radikalt konträr uppgörelse i strid med tunga EU-beslut.
Den vanligaste säger att hihi, Von der Leyen lurade Trump.
EU kommer förstås inte alls leva upp till löftet – det vore ju orimligt.

Men EU-kommissionsordförande Von der Leyen och hennes talespersoner säger motsatsen. Detta är allvarligt menat. De har räknat på det, de har pratat med europeiska bolag om att få det gjort.
Deras officiella motivering lyder så här:
”Att säkra pålitlig tillgång till kritiska och framtidsorienterade leveranser. EU avser att förvärva flytande gas, olja och kärnkraftsprodukter till ett förväntat värde av 750 miljarder dollar under de tre kommande åren. Detta kommer ersätta rysk olja och gas på EU-marknaden.”

Här hittar vi i så fall nya orimligheter.
EU köpte rysk olja för cirka 3,5 mdr dollar och gas för cirka 4,5 mdr under första halvåret 2025. Så säg 16 mdr dollar för helåret 2025.
Vi behöver alltså inte på långa vägar köpa amerikanskt för 750 mdr dollar under tre år för att ersätta det.

Ett problem, om EU ska handla amerikansk energi i dessa svindlande höjder med start redan efter julhelgerna, är att då måste vi rimligen bryta kontrakten med våra nuvarande leverantörer.
EU köper idag ca 15 procent av sin energi från USA. 85 procent från andra länder.
Det är väldigt dyrt att bryta affärskontrakt.
Det är extra dyrt när man bryter dem sent i timmen.
Vilka energibolag har VDL pratat med som har gått med på att uppträda så oprofessionellt och förstöra sitt eget rykte för lång tid?

Det har förstås dessutom ett politiskt pris att hoppa av ingångna och undertecknade avtal, inte minst med en stabil granne och vän som Norge (52,5 proc av vår gas) eller varför inte Storbritannien (5 proc gas).

Kan EU åtminstone då räkna med att vinna ”pålitlig tillgång till kritiska och framtidsorienterade leveranser”?
Låt oss se.
USA sålde gas (LNG), olja och annan energi till EU för 70 miljarder dollar år 2024. Det är långt kvar till 750 mdr över tre år (=250 mdr per år).
Inom sex månader måste USA kraftigt pumpa upp produktionen i så fall.
Men amerikansk energiexport till hela världen uppskattas inte öka mer än att hamna på drygt 200 miljarder dollar för de tre åren 2026-2028 som VDL och Trump talar om.
Ska USA då sluta sälja till andra och mer än tredubbla sin produktion för att ”säkra pålitliga leveranser” till Europa?

Då har vi nästa amerikanska problem.
Amerikanska LNG-terminaler är fulltecknade idag. Att bygga nya tar lång tid och kostar stora pengar. Inga nya tillkom mellan 2024 och 2025.
Så har vi brist i USA på specialfartyg för LNG och hamnar som kan hantera sjöfarten på båda sidor Atlanten.
Under de närmaste tre åren är det därför fysiskt omöjligt för EU att leva upp till överenskommelsen gjord med Trump.
Om det ska istället ha en chans att fungera i framtiden, måste först stora investeringar göras på många olika punkter i leveranskedjan.

Fast då har vi EUs löfte till sig själv att göra sig mindre beroende av utländsk energi och mer självförsörjande, framförallt av förnybar energi.
Detta går framåt med full fart. 2024 var hälften av all energi som användes i Europa förnybar och i princip europa-producerad.
Européerna undviker olja, drar ned på gasanvändningen. Gas är ju inte bara fossilt, det är ofta dyrt och priserna fluktuerar oroväckande.
Mellan 2024 och 2030 väntas européerna efterfråga 25 procent mindre gas.

Så hur kunde den här dealen gå igenom?
Vad Donald Trump tänkte spelar mindre roll. Han håller inga löften och Donald Trump är inte heller den part som råkar illa ut ifall överenskommelsen inte hålls.
Ursula von der Leyen däremot representerar 450 miljoner européer från 27 länder samlade i ett gemensamt beslutsfattande – hon är inte fri att ingå vilka uppgörelser hon har lust.

Oddsen är trots allt hyggliga för att hon har haft uppbackning för denna underliga deal från de stora EU-ländernas ledare. Tyskland och Italien vill ha billig energi och är rätt osentimentala när det gäller affärsintressen.

Och redan i februari lanserade VDL, enligt ett internt arbetsdokument som nättidningen Politico berättade om, planer på att investera i amerikanska LNG-anläggningar där EU skulle bidra med lån.
Man kallade det för ”den japanska modellen,” finansiering av gasutbyggnad för att kunna köpa gas i ett senare skede. Senast i juli, enligt EU-dokumentet, skulle planerna vara så långt gångna att man kunde nå beslut.

Bara två par veckor efter att VDLs löften till Trump kom i skrift, anlände Trumps energiminister Chris Wright till Bryssel för att diskutera praktiska planer för att genomföra de stora investeringar som utlovats.
EU och USAs gas-relationer är inte avsedda att pågå bara till 2027 (som uppgörelsen säger), den blir långvarig, förklarade Wright.
Han förklarade sedan att EUs lagar om bolagsredovisning av hållbarhet och leveranskedjor måste bort (CSDDD och CSRD) måste bort. Vidare måste EUs kommande metan-reglering stoppas.
”För att få in amerikansk gas måste ni ändra era regler,” sa han.


Det vore förstås illa om ledningen för EU-kommissionen verkligen skulle dra upp planer som går på tvärs med EUs politiska mål vilka diskuterats och förhandlats så noga i detalj.

Men tills vidare vet vi helt enkelt inte hur hon kunde ta i hand på något så märkligt som att under de närmaste åren mångdubbla EUs inköp av fossil energi.