Tre dagar efter mordet på den brittiska Labourparlamentarikern Jo Cox återupptas kampanjerna inför Brexit-folkokmröstningen den 23 juni.
Det fruktansvärda dådet som en nazisympatisör misstänks för väntas få politikerna och medierna att tona ner personangreppen och de våldsamma överdrifterna. Men det kan också få fler Labourväljare att gå och rösta som en handling av solidaritet med sin populära partiföreträdare, och därmed få en avgörande betydelse för valresultatet.
Mordet på Jo Cox påminner på obehagligt många sätt om attacken mot utrikesminister Anna Lindh den 10 september 2003. Två kvinnliga politiker som stack ut och vann folkligt stöd på tydliga politiska ställningstaganden blev måltavlor för bittra män, som inte tålde deras framgång.
Anna Lindhs leende ansikte fanns på valaffischer över hela landet veckan för EMU-folkomröstningen när hon attackerades av Mijailo Mijailovic.
Jo Cox var inte en känd rikspolitiker, men genom det brittiska majoritetsvalsystemet var hon välkänd i valkretsen Batley and Spen, i West Yorkshire, som områdets nya parlamentariker och efter flera år av arbete i Oxfam och för stöd till flyktingar när hon attackerades av Thomas Mair. Hon deltog intensivt på Remainsidan i den alltmer upphetsade kampanjen inför folkomröstningen där kvällstidningarnas förstasidor närmast dagligen hetsade mot invandrare.
Jo Cox var en av få brittiska politiker som vågade säga något positivt om invandring och argumentera för att Storbritannien skulle ta emot fler flyktingar. I sitt jungfrutal i parlamentet talade hon om vad det betytt för hennes valkrets:
“Our communities have been deeply enhanced by immigration, be it of Irish Catholics across the constituency or of Muslims from Gujarat in India or from Pakistan, principally from Kashmir.”
Anna Lindh var kampanjledare för att Sverige skulle ta det stora steget att ersätta den svenska kronan med euron. Hennes ja-linje i folkomröstningen 2003 förlorade stort med 56-42, helt i enlighet med opinionsmätningarna före mordet. Däremot ökade valdeltagandet jämfört med riksdagsvalet året innan, och en nedåtgående trend från flera val bröts. 82,6 procent av de röstberättigade deltog.
Jo Cox deltog däremot aktivt i kampanjen för att Storbritanniens relation till ska EU ska förbli oförändrad, på Remainsidan. Opinionsmätningarna har svängt kraftigt de senaste veckorna. I parlamentsvalen deltar bara cirka två tredjedelar av väljarna och vilka som röstar eller inte röstar kan därför avgöra val. Mordet på Jo Cox kan därför påverka resultatet i folkomröstningen.
Inför Brexitomröstningen är det Labourväljare som är mest tveksamma till att gå och rösta. Partiet saknar trovärdiga kampanjledare eftersom partiledaren Jeremy Corbyn varit EU-motståndare under många år och inte varit särskilt aktiv under valrörelsen. Många Labourväljare ser därför en röst på Remainsidan som en stödröst för den politiske huvudmotståndaren, den konservative premiärministern David Cameron.
I opinionsmätningarna talas om ”lazy Labours” som kan avgöra valet, beroende på om de går och röstar eller inte. Inför Brexitomröstningen är engagemanget för att gå och rösta betydligt större bland de väljare som vill att UK ska lämna EU, medan det är osäkert hur stort valdeltagandet blir bland Remainanhängarna.
Om mordet på Jo Cox leder till ett ökat samhällsengagemang och att Laboursympatisörer vill ta avstånd från hatet som tog hennes liv genom att delta i folkomröstningen kan det leda till fler röster på status quo-linjen, Remain.
Men de flesta valexperter pekar också på att status quo-alternativet vanligtvis får ökat stöd de sista veckorna inför folkomröstningar när osäkra väljare tar ställning för det alternativ som verkar stå för stabilitet och trygghet. Det är troligen orsaken till att spelföretagen har lägre odds för Remain än för Leave trots att flera opinionsmätningar pekat på övertag för Leave.