Intressanta saker hände på EUs toppmöte där Tyskland fick rejält på moppo (men även USA och Ryssland), där vi oväntat hittar mangrann enighet och genombrott för eurobonds.
Det rör på sig.
Det var stökigt och bråkigt värre på EUs toppmöte i torsdags men det utkristalliserade sig många spännande nyheter ur röran.
* EU-mötet slutade med överraskande enighet,
* EU valde den hedervärda lösningen, inte den baksluga, billiga versionen,
*Tyskland fick rejält på moppo,
*USA fick lite grann på moppo,
* Ryssland kommer få på moppo,
*Eurobonds etablerar sig, antagligen för gott,
Enighet efter ett tredje grälsjukt toppmöte om Ukrainas pengar? Jo, faktiskt. EU-ledarna beslöt som bekant att låna upp 90 miljarder euro och ge till Ukraina som ett räntefritt lån – att betalas först om Ryssland betalar krigsskadestånd.
”Ett maktdrag från EU som till slut agerar geopolitisk spelare,” tolkar militäranalytikern Anders Puck Hansen detta.
Men det var inte särskilt enigt?
Jodå, enigare än det kan verka. Visserligen ställer bara 24 av 27 länder upp. Ryssvänliga Ungern, Slovakien och Tjeckien nekar bidra.
Men EU-ledarna valde för lånen den juridiska formen ”förstärkt samarbete” (art 20). Där kan en mindre grupp länder etablera ett samarbete och utnyttja EUs institutioner för det men då måste det till ett enhälligt EU-beslut först.
Ungern, Slovakien och Tjeckien hade alltså här full möjlighet att med sina veton stoppa EU. Istället röstade hela trion ja, tillsammans med övriga 24.
Detta var den raka, hedervärda lösningen där EU-länderna lånar och står garant för att lånet betalas tillbaka.
Det blev nej till den osnygga, legalt tveksamma versionen där man på oklara grunder utnyttjar den ryska statens tillgångar som deponerats på europeiska banker, en så krånglig lösning att ingen verkar helt förstå alla detaljer.
Om EU börjar slira på lag och rätt, kan det vålla samarbetet stor skada internationellt eftersom vi just nu är den enda större globala aktör som envisas med lag och rätt.
Och det riskerar förstås att skrämma bort utländska investerare som fruktar att EU en dag skulle ta deras pengar också.
Och här har vi ett av de mer anmärkningsvärda inslagen på detta toppmöte:
Tyskland gick rejält på pumpen.
Förbundskansler Friedrich Merz har dominerat europeisk politik över en grupp svaga EU-ledare i ett halvår eller så.
Merz var den starkaste kraften bakom att EU slöt ett uruselt avtal med Donald Trump på en golfbana i somras som inte bara gav oss strafftullar (det minsta bekymret) men som framförallt åtog EU att ändra sina lagar efter Trumps behag och investera tusentals miljarder i USA – när kapital så väl behövs i Europa.
”Vilket avtal som helst bara det gick snabbt,” var marschordern som Merz gav sin sammansvurna Von der Leyen – och hon utförde – medan övriga nickade svagt.
Merz är också den starkaste drivkraften bakom Von der Leyens urvattnande av EU-lagar (de sk omnibusarna) där allt ska rensas bort som ogillas av tyskt näringsliv. Han har låtit sitt tyska parti vilket dominerar Europaparlamentet, stödja sig på de högerextrema grupperna för stöd när mitten velat bromsa. Därmed har den sanitetsbarriär som rått mot extrema partier brutits.
(Och han skällde rentav ut ut parlamentets talman på ett toppmöte i oktober för att ”inte ha koll på sina ledamöter” när parlamentet hade röstat ”fel.”)
Det är också Merz som envist och smått tjatigt krävt att EU-kommissionen ska upphäva en av europeiska politiker fattad lag om att förbränningsmotorerna ska bort från år 2035. Von der Leyen lyder, trots allt motstånd hon då möter.
Och så har Merz då kämpat som ett lejon för att EU ska ta de ryska statliga tillgångarna som finns i Belgien för Ukrainas räkning (det finns ryska tillgångar i Tyskland också men de har han aldrig velat röra).
Han har fått Von der Leyen att piska sina jurister att hitta på en lösning som verkar laglig.
Idén lanserade Merz och Von der Leyen stenhårt i september utan att ens ha artigheten att prata med Belgien först. Merz har på möte efter möte skällt ut den belgiske premiärministern som vägrat konfiskera kapitalet utan att få starka garantier från övriga EU… vilka Merz inte velat ge belgaren.
Även på torsdagens möte fortsatte Merz att trycka upp den envise belgaren mot väggen. Uttalanden har spridits ryktesvägen via journalister om att ”nu kör vi över Belgien, struntar i deras motstånd.”
Det vore något oerhört om EU-ledarna tvingade på ett av sina länder ett tungt beslut som de absolut sagt nej till.
Det sker bara inte. Man hittar andra sätt.
Men Merz, en nybörjare i EU-sammanhang, tycks ha trott att ett stort land kan platta till små länder inom ramen för EU.
Friedrich Merz skulle få en läxa.
Ett för honom ovälkommet inslag i torsdagens debatt var att Italiens Giorgia Meloni lite oväntat vägrade ta den ryska lösningen. Hon gick till franske presidenten Macron och nu var det plötsligt flera länder som måste tryckas till.
Merz fick till slut acceptera den lösning som han velat undvika, att pengarna till Ukraina hämtas från EU-ländernas egna fickor, från Tyskland och övriga medlemsländer istället.
Meloni stod för tilltvålning nummer två av den tyske Merz. Bland de stora länderna är han den som hårdast propsar på att äntligen slutföra handelsavtalet med Mercosurs fyra länder – inte enormt stort i värde men räknat i antal invånare (720 miljoner) blir det världens största avtal.
Frankrike hade sagt bestämt nej, Bryssels gator fylldes av bönder från hela Europa (även Sverige) som ännu bestämdare sa nej.
Men Merz och Von der Leyen var så säkra på sin sak att VDL redan hade bokat flyget och ett möte i Brasilien på lördagen för att sätta sin/EUs underskrift på avtalet.
Meloni dök upp på mötet – där Merz hade hotat att köra över Frankrike, så viktigt är avtalet för hans haltande näringsliv – och sa nej, hon behövde mer tid. Hon hade dessutom pratat med Brasiliens president Lula, hon hade förklarat sig och erbjudits (men absolut max! innan Mercosur-kvartetten tröttnar på oss, sa Lula) en månads anstånd.
Merz tillplattad och hans underhuggare von der Leyen förbikörd i en fråga om handelsavtal – detta är högst oväntade nyheter på EU-fronten.
Exakt vad Italiens premiärminister är ute på förblir oklart. Men det kan ju vara läge att påminna om att Mercosur-avtalet i princip ger EUs maskiner, fordon, kemikalier och läkemedel mycket bättre marknadstillträde i Sydamerika. EU betalar för det genom att ge sydamerikanska jordbruksvaror mycket bättre marknadstillträde i Europa.
Och där anar vi varför franska och italienska bönder är arga på avtalet men tysk och svensk industri längtar efter det.
”Detta möte var en verklig prövning för mig,” kommenterade Friedrich Merz när toppmötet avrundades i gryningen fredag.
Bra.
Under ett halvår och mer har Merz velat styra europeisk politik och då ofta göra det i mindre rum där enbart några utvalda släpps in – en fransk president, en italiensk premiärminister, hans underhuggare Von der Leyen och icke-EU-landet Storbritanniens premiärminister ges fullt utrymme.
Precis som i frågan om det ryska kapitalet, anser sig Merz inte behöva rådfråga övriga EU-länder, de har fått nicka medhåll i efterhand.
I veckan sa Merz rentav att om EU inte når fram till Trump så kanske det vore bättre om Tyskland ensamt talade med USA…
Nej, tack.
Även USA fick faktiskt på moppo nu när de 27 ledarna alla fick ett ord med i laget. Nu när den ryska lösningen är lagd i byrålåda tills vidare, så kan USA sluta jaga EU-politiker med sitt krav om att EU skulle ta de ryska pengarna och ge till Donald Trump för att delas med Putin i en investeringsfond.
Trump-administrationen har uppenbara svårigheter att få med sig de utåt så lydiga européerna på sina utrikespolitiska härtåg.
För Ryssland kom bakslagen från EU-toppmötet på två sätt.
Först för att Putin är mer och mer trängd, både på slagfältet och ekonomiskt. Hans fiende Ukraina vann nu genom EU-beslutet ekonomiskt anstånd för minst två år framåt.
Hans hopp om ett snabbt slut på kriget genom en rysk seger eller genom amerikanska påtryckningar på ett försvagat Ukraina, gick just om intet.
Sedan, när en internationell domstol i framtiden förklarar Ryssland skyldigt till krigsbrott och därför beviljar Ukraina rätt till skadestånd, så kan Ryssland ju neka betala.
Men många miljarder i ryska statliga tillgångar står nu låsta i EU-banker till den dag EU beslutar släppa dem fria. Att då med ett domstolsutslag i handen överlämna tillgångarna till Ukraina är helt lagligt.
Slutligen etableras nu metoden med eurolån genom EU-beslutet att gemensamt låna upp 90 miljarder euro. Tyskland och de nordiska länderna har försökt slippa, de har alla sagt att covidfonden år 2020 var ett undantag som absolut inte fick upprepas.
Nu upprepas det.
EU har på senare tid enats om ett stor antal fonder som finansieras med lån och är redan en av de absolut största utställarna av euro-värdepapper. Trevligt alternativ för investerare som tvekar om dollarn.
Eurobonds har smugit sig in som ett fenomen, här för att stanna.
EU-metoden är märklig.
Att 27 envisa nationalstater med irriterande egna idéer om allt, faktiskt kan hitta varandra i kompromisser som är svåra för stunden men helt nödvändiga för framtiden – det är märkligt.
Ändå händer det.