I svenska media valsar en gammal sanning runt om Skottland och EU-medlemskap… nämligen den att en skotsk ansökan kommer blockeras av Spanien.
Det är en förlegad analys, omsprungen av verkligheten.
Kan Skottland lämna Storbritannien och bli EU-medlem?
Absolut.
Blir det ett automatiskt EU-medlemskap?
Knappast.
Juridiskt sett blir Skottland en helt ny stat och EU-fördraget lägger därför fast precisa villkor för medlemskapsintagning.
Blir det tuffa och utdragna förhandlingar?
Inte alls.
Skottland uppfyller idag alla EUs medlemsvillkor.
Hela landet är inrättat att följa EU-reglerna.
Det enda som behöver diskuteras är storleken på medlemsavgiften (men det finns en nyckel för det redan) och antalet röster i EUs beslutande församlingar (jepp, nyckel finns).
Det var praktiskt och juridiskt men politiskt då?
Att en viktig del av Storbritannien är så angeläget att ingå i EU, att man överväger att riva upp den 300 år gamla brittiska unionen, är en enorm komplimang och PR-seger för EU.
Politiskt sett kunde inte Skottland ansöka om EU-medlemskap vid ett bättre tillfälle.
Behöver de ”ställa sig i kön”, bakom alla balkanländer?
Nej, varför det?
Det finns ingen kö, bara en grupp länder som all bedöms separat på egna meriter och vars tid i ”kön” avgörs av hur väl de uppfyller EUs inträdesvillkor.
Skottland har som sagt ingen anpassning att göra.
Och Spanien med sitt hot om veto från 2014, född ur fruktan att katalanerna skulle göra som skottarna?
Det var en annan tid.
Det var den gången som de spanska konservativa PP satt säkert i sadeln.
Sedan dess har Spanien genomgått två val med hot om ett tredje och uppslitande politiska strider enbart för att lyckas få ihop en knapp regeringsmajoritet byggd på oppositionens nedlagda röster.
Spanske premiärministern Rajoys utmanare är flera små (och ett stort) partier till vänster och inte minst en folkets favorit i Podemos som råkar stödja katalansk självständighet.
Spanska regeringen har dragit sina slutsatser av det och mjuknat.
Skottarna kommer lätt in, om det är vad de vill.