Sorry men USA tar Grönland

USA kommer att ta Grönland. Allt talar för.
Och ingen kommer att stoppa dem.

På Folk och Försvars konferens 2026 vilar Trumps hot om att ta Grönland tungt. Svenska regeringslöften om att stötta Danmark och Grönland utfärdas. EU-kommissionären för försvarsfrågor, Andrius Kubilius, säger attEU kan bistå med säkerhet om Danmark begär det.

Nu har förstås EU ingen säkerhet att erbjuda någon, det är inte ett militärt samarbete. Och Sverige kan naturligtvis inte gå in i ett krig mot USA, det är otänkbart.
Danmark för den delen, kan självklart heller inte svara på en ockupation av Grönland med att gå ut i krig mot USA.
Inget europeiskt land skulle ställa upp för att gå i krig mot USA över Grönland.
Och i Nato har USA vetorätt över besluten.
Allt det här är uppenbart, eller hur?

Också uppenbart är förstås att stora, isbelagda Grönland vore svårbemästrat för vilken krigsmakt som helst. Särskilt för den amerikanska militären som helt saknar isbrytare och vars soldater har nästan ingen träning i vinterförhållanden.

Tyvärr spelar det ingen roll.
USA kommer inte gå in med armén och flottan. Grönland har ju varken armé eller ens en polis (ersatta med danskar) som behöver slås ner.
Det räcker med att sända några helikoptrar att förstärka de 150 amerikanska soldater som redan står på ön. Grönlands premiärminister bakbinds, kanske tar man över en radiostation med, fejkar en folkomröstning.
Klappat och klart.
Eftersom INGEN kommer att kriga med USA över Grönland.
Inte Danmark, inte Europa, absolut inte Ryssland och nej, heller inte Kina.

Så ser det militära och politiska läget ut idag och under den närmaste framtiden.
Därför ska USA slå till nu, för att ta Grönland.

Trump är en fena på att utnyttja gynnsamma tillfällen när de uppstår.
Att han vill ha Grönland är ingen hemlighet. Han har sagt det från starten, han har hotat använda våld om Danmark inte ”ger” bort Grönland, han har de senaste veckorna understrukit det.

Just nu utarbetar optimistiskt några europeiska Natoländerna på en plan för att militärt kunna skydda Grönland mot Kina, så att Trumps ursäkt om att danskarna inte klarar säkerheten, ska falla bort.
Just nu är den danske utrikesministern Lars Lökke Rasmussen på väg till Grönland för att försöka övertyga sin motpart Marco Rubio att USA redan kan få precis vad de vill på Grönland.

Danska regeringen har förgäves försökt att få Trump förstå det.
Vill Trump ha fler militärer på plats för att ”skydda” Grönland? (hans främsta ursäkt för tillfället).
USA har sedan 1951 ett avtal med Danmark om rätten att ha militärer på Grönland.
Vill USA ha fler soldater, baser, ha kärnvapen, satelliter? – välkomna!, ropar den danska regeringen.
Som mest stod det cirka 10 000 amerikanska soldater här men USA har själv plockat ner det till 150 soldater – för de vet mycket väl att det finns inget militärt hot mot Grönland.

Vill Trump borra och gräva efter olja, gas eller sällsynta mineraler?
Välkomna!, ropar BÅDE grönländarna och danskarna.
Men inget avtal, inget fördrag är nog för president Trump när det gäller Grönland.
”Det ska vara ägarskap. Jag behöver det psykologiskt,” förklarade han i en intervju med New York Times i januari.

”Vi är en supermakt, vi agerar som en supermakt,” förtydligade Trumps rådgivare Stephen Miller sedan.
Inte en stormakt men en supermakt.
En supermakt gör som den vill. En supermakt är så stark att den inte behöver fråga vare sig vän eller fiende innan den tar vad den vill ha.
Och Grönland ingår i vad USA kräver som sitt.

Hela den västra hemisfären är deras, nämligen. Detta står nedskrivet att läsa för den som är intresserad i USAs nya nationella säkerhetsstrategi.
Amerikanerna har här återupplivat Monroe-doktrinen (”Europa lägger sig inte i vad vi gör på vår hemmaplan, vi lägger oss inte i vad européerna gör i Europa”) men uppdaterat den till Donroe-doktrinen (”Ingen lägger sig i vad vi gör i västra hemisfären, vi lägger oss i allt vi vill på andra håll”).

Utöver Trumps narcissism och leklusta har vi alltså administrationens uttalade strategiska mål att ta Grönland.
USA, Trump och hans administration fokuserar då inte bara på geografisk kontroll men också på den globala teknologiska dragkampen (mot Kina) om att vinna världsekonomin.
Administrationens intensiva engagemang i AI ingår där liksom Grönland. Planen är att gripa ledartröjan för att enklare vinna slutstriden.
Det faktum att isen vid Nordpolen smälter väcker därför deras intresse för Grönland. Det ger nya möjligheter att kontrollera farvattnen här, att kunna lägga undervattenskablar, att enklare gräva upp resurser ur marken.

Den danska statsministern Mette Frederiksen tog i från tårna häromveckan och sa att, gör USA allvar av sina hot så är detslutet på Nato.
Men Nato i den meningen som hon tänker sig – en militär allians mellan länder som skyddar varandra – är förstås redan borta. Den alliansen tog ett dödligt skott när dess starkaste militärmakt, genom president Trumps ord 2017, meddelade att USA kommer inte försvara någon allierad som inte betalar först och kanske inte ens då.
(Fienden, Ryssland, noterade).

Nådaskottet i Nato satte president Biden när han i december 2021 svarade på president Putins hot om att erövra Ukraina med ungefär: ”Då blir jag arg men jag kommer inte svara militärt.”
Alltså, inför det uttalade hotet från Putin att Ryssland (som i december 2021 hade ställt upp tiotusentals ryska soldater längs Ukrainas gräns) tänkte anfalla, var Joe Bidens reaktion att USA engagerar sig inte militärt för europeiska intressen.

Nato som försvarsallians var över där och då, hur många möten man än fortsätter att hålla i Bryssel-högkvarteret.
Det blir ett grymt skämt att Natos militäre överbefälhavare, amerikanske generalen Alexis Grynkewich, bjudits in till årets Folk och Försvar där han ogenerat varnar oss för Kina, Iran och Nordkorea men vägrar kommentera USAs hot mot Grönland för det är ”politisk retorik.”

Lägg märke till ändå att USA och Trump-administrationen inte vill att Nato lägger ner verksamheten. Så länge illusionen om allians lever i Europa, är Nato ett fantastiskt verktyg för USA att kontrollera européernas aktiviteter.

Här står vi då. Venezuela var toppen, en promenadseger som fick Trump att känna sig som en actionhjälte. Men på hemmaplan i USA följer bakslag på bakslag. Den girige, rastlöse Trump letar efter nästa enkla seger som kan skänka honom det härliga segerruset på nytt.

Demonstrationer i Iran kan distrahera Donald Trump från Grönland ett tag – det var ju en så härlig känsla att få bomba Iran ostraffat i somras på Israels begäran och att knäcka Irans regim ingår i USAs geopolitiska mål.
Iran har länge satsat på anti-amerikanska rörelser, säljer mycket olja till Kina, irriterar Israel och inte minst, har på senare tid knutit nya kontakter med Saudiarabien vilket Trump vill ha ensamrätt på.

Men vi måste utgå från att snart blir det Grönlands tur.
Just nu är läget som sagt sådant, att det vore enkelt för amerikanerna att ta Grönland.
Väntar de ett år eller två, kan saker ha förändrats. Världsläget skriftar snabbt just nu.

Lägg till det att Trump är en otålig man som vet att han är gammal, har begränsad tid kvar på presidentposten, har en gryende amerikansk opposition emot sig som kan vinna årets ”midterms-val” och få kongressen emot honom.
Han vore dum om han inte slog till nu.

För de enda som för tillfället kan stoppa Donald Trumps framfart någonstans – i Latinamerikan, i Iran, på Grönland eller i Kanada… är andra amerikaner. Men de ser ut att behöva mer tid på sig för att organisera starka motkrafter.
För Grönland kan det vara försent.