Två förhandlingsomgångar har redan gått. Det återstår bara tre till innan EU27-ledarna i oktober ska avgöra om det finns en uppgörelse om villkoren för Storbritanniens utträde ur EU, och de är beredda att öppna förhandlingar om EU-UK-samarbetet framöver.
Men den splittrade brittiska regeringen har inte förmått ge några besked om sin linje i avgörande frågor. Handlingsförlamningen har gett EU-sidan ett stort övertag och chefsförhandlaren Michel Barnier ställer nu ultimatum om EU-domstolens som rättslig instans för att garantera EU-medborgarnas rättigheter i Storbritannien.
– Vi har gjort bra framsteg, sade Brexitminister David Davis och försökte sig på ett leende på presskonferensen.
– Det var den här veckan båda sidor skulle presentera sina positioner för att vi skulle kunna se var vi är ense och var vi är oeniga. Men vi väntar fortfarande på de brittiska, sade Michel Barnier med bister blick mot Davis.
Barnier var missnöjd med att UK-regeringen inte talat om vad den är beredd att betala i utträdesavgift och inte kommit med några förslag om hur den fria rörligheten mellan Nordirland och Irland ska kunna behållas efter utträdet. Han ansåg samtidigt att det är ”fundamentala åsiktsskillnader” när det gäller EU-medborgarnas framtida rättigheter.
– Det gäller bland annat deras sociala rättigheter och rättigheterna för framtida familjemedlemmar. Deras rättigheter kan bara säkras av EU-domstolen, sade Barnier och avvisade därmed att det inrättas någon form av internationell domstol som tolkar tvister om EU-medborgares rättigheter.
– Vi insisterar på EU-domstolen, av juridiska skäl. Det krävs kontinuitet i uttolkningen av EU-lagstiftningen, eftersom den görs utifrån tidigare domar, och därför är det endast den domstolen som kan göra den.
Därmed ser förhandlingarna redan ut att hamnat i en principstrid, eftersom premiärminister Theresa May lika ultimativt lovat att Storbritannien inte ska varra underställt EU-domstolen efter Brexit.
EU och UK är också oense om EU-medborgare som bosatt sig i Storbritannien och britter som bosatt sig i något annat EU-land ska kunna behålla den fria rörlighet mellan samtliga EU-länder som gäller i dag.
I grundkursen för förhandlingar framgår att den som är väl förberedd har störst chans att få igenom sina krav. Skillnaden i förberedelser mellan EU- och UK-sidan symboliserades av bilden från förhandlingsbordet när veckans möten inleddes i måndags. Tomt bord framför de tre britterna mot rejäla buntar med papper hos EU-förhandlarna.
Om Storbritannien redan inför första förhandlingsrundan lagt fram ett juridiskt hållbart förslag om hur medborgarnas rättigheter ska skyddas hade det varit svårare för EU-sidan att framställa sig som den enda som har ett rättssäkert alternativ.
EU-sidan fick övertaget omedelbart genom att lägga fram en tidtabell i två steg – först utträdesvillkoren, sedan det framtida samarbetet mellan EU27 och Storbritannien. Det är logiskt men sätter en oerhörd tidspress på britterna, som egentligen bara vill diskutera ett nytt handelsavtal efter Brexit.
EU-toppmötet i juni gav ett halvt löfte om att öppna för förhandlingar om ett nytt EU-UK-avtal vid nästa toppmöte, i oktober. Men endast om det gjorts rejäla framsteg i utträdesförhandlingarna tills dess.
I London fortsätter dock regeringen att visa upp sin splittring inför öppen ridå. Theresa May har till och med tagit råd av sin företrädare David Cameron för hur hon ska få pli på ministrarna.
Finansminister Philip Hammond talar om att Storbritannien måste få en övergångsperiod på några år efter 2019 då man har kvar nuvarande samarbete med EU för att brittiskt näringsliv ska klara det. Medan handelsminister Liam Fox fortfarande säger att UK kan bryta med EU utan ett avtal. Och miljö- och jordbruksminister Michael Gove ifrågasätter den lilla eftergift som Theresa May gett om att EU-domstolen kan få avgöra fall med brittisk inblandning där det rättsliga förfarande redan inletts.
Nu återstår bara tre förhandlingsrundor före EU-toppmötet i oktober – en vecka per månad augusti, september och oktober.
Den brittiska regeringen ser dock i dagsläget inte ut att vara förmögen till några kompromisser om framför allt betalningen för att lämna EU. Premiärminister Theresa May har en mycket svag majoritet i parlamentet, med hjälp av det nordirländska unionistpartiet, och risken är stor att en rad hårda Brexitanhängare i Torypartiet försöker avsätta henne om regeringen går med på de krav i storleksordningen 60 – 100 miljarder euro som EU:s långa lista summerar till.
Samtidigt är Theresa May under ökande press från det brittiska näringslivet, som varnar för ett ras i investeringarna och utflyttning om de inte snabbt får klara besked om framtiden för landets relation till EU. Hälften av företagen i en undersökning arbetar med planer för utflyttning.
Utan ett klartecken i oktober från EU27-ledarna för förhandlingar om ett nytt handelsavtal och en övergångsperiod för nuvarande frihandelsregler riskerar flyttvågen att sättas igång på allvar. Opinionsraset för Theresa May skulle tillta ytterligare, och risken för nya planer att avsätta dras upp.