Inget nytt på Ukraina, inget nytt på Mellanöstern, inget i sak nytt om migration och konkurrenskraft flyttat till nästa möte.
Detta var inte ett EU-toppmöte som flyttade berg.
Torsdagens EU-toppmöte gav strikt taget ingenting.
President Zelenskyj skänktes all värme och uppmuntran men hans ”segerplan” fick inte någon tumme upp från det samlade EU.
Ett Nato-löfte som skulle binda dessa europeiska länder militärt till Ukrainas öde? Ingen i rummet gjorde vågen.
Och på grund av Victor Orban som använder sitt veto i stöd till den ryska sidan (något som han lär ha lovat Donald Trump att göra men behöver han verkligen extra uppmuntran?) stoppas fortsatt de utlovade nya pengarna till Ukraina liksom militärhjälpen från den gemensamma försvarsfonden.
Inget nytt på Mellanöstern – mötet gav ifrån sig 3,5 A4-sidor text om kriget där Hamas fördömdes för sina terrorattacker, Hezbollah för sina men när man kom till direkta attacker på FN-soldater eller bomber över bostadsområden i ett främmande land (Libanon) eller för den delen angrepp på FNs hjälparbetare liksom FN-soldater från bla Irland, Finland, Österrike och Frankrike så var det attackerna som fördömdes i texten. Den aktör som utfört attackerna ifråga, Israel, förblev namnlös.
Inne i toppmötes-rummet tycks stämningen dock ha varit mer obekväm än annars, det blir alltmer svårsmält för EU att stödja Netanyahus regering.
På dagordningen stod sedan konkurrenskraft – alltså EUs ganska akuta problem med Kinas elbilar, med Northvolts kraschade batteri-drömmar och det gäckande handelsavtalet med Mercosur – men ämnet sköts till nästa möte.
EU-ledarna är för tillfället inte kapabla att på ett seriöst sätt hantera svåra utmaningar.
Istället stal migration allt syre i rummet.
Det kan verka ologiskt med tanke på att migrationen till Europa har fallit kraftigt under 2024 – 42 procent lägre under årets första nio månader.
Men två fenomen skrämmer de europeiska ledarna, dels hur populistiska partier får valframgångar genom att väcka rädsla för migranter, dels hur Israels krig kan ge nya flyktingströmmar till Europa.
Libanon huserade nära 2,5 miljoner flyktingar (många syrier) innan Israel angrep landet. Nu är dessa såväl som hundratusentals libaneser på flykt undan Israels bomber och prickskyttar.
EU-regeringarna ser framför sig hur dessa flyr i riktning mot Europa. Därför la de större delen av toppmötet på att diskutera hur man skulle kunna hålla dem ifrån sig. Syrien känns plötsligt som ett land man kunde återuppta relationer med om de kan tänka sig att ta emot?
Än en gång luftades idéer om att sätta upp läger någon annanstans – en favoritlösning som vädrats i minst 10 år på EUs toppmöten men trots ihärdiga försök inte lyckats eftersom de där länderna någon annanstans tackat nej till uppdraget.
Albanien skänkte denna gång nytt hopp om att det kan vara möjligt ändå – men Albanien har bara lovat ta emot 3 000 människor från Italien och ingen från andra länder än Italien.
De 3 000 asylsökanden från Italien kommer befinna sig rent geografiskt i Albanien men juridiskt vara på italienskt territorium, de förblir ett italienskt åtagande och ska finansieras av Italien.
Någon lösning på en ny flyktingvåg är det knappast.
Återigen lyftes också förslaget att fortare flyga hem folk utan asylskäl – ännu en favorit som tycks vara oerhört svår att genomföra i verkligheten. Men kanske är EU-regeringarna denna gång villiga att börja organisera returflyg gemensamt istället för nationellt och vem vet, kanske blir returnerandet lättare då.
Hota med att dra in visum för länder som skickar på Europa flyktingar? Den är lika bekant, den idén… ett antal lagar i den riktningen har klubbats på senare år, inklusive som en del av migrationspakten. Men ännu en upprepning kanske funkar?
Många EU-ledare kände sig i alla fall stärkta och lyckliga efter migrant-diskussionerna. Danska Mette Frederiksen, ungerske Victor Orban, Italiens och Österrikes regeringschefer – alla kände att äntligen hade de övertaget.
Oklart varför, ärligt talat.