Trollkarlens lärling(ar) rattar USA i diket

Trumps USA felbedömer gång på gång läget och avslöjar varje gång sin brist på styrka och gamla förmåga att dominera.
Men det är inte i första hand Trump just nu, utan hans ivriga lärlingar som kör i diket.

Chockerande likt övergrepp på en suverän stat, är vad Trump-administrationen kastade in som nya krav på Kanada – i ett läge där handelsförhandlingar annars var nära ett bra avslut.
* USA begärde att Kanada ska sluta stödja landets andra officiella språk franska (t ex genom att märka varor med landets båda språk och subventionera fransktalande film, streaming och bokförlag),
* USA krävde begränsningar på rätten för Kanada att sluta handelsavtal med andra länder,

Kanadas ekonomi är tätt knuten till den amerikanska. År 2025 sålde Kanada ca 75 procent av vad man tillverkade till USA och importerade ungefär hälften därifrån, så det ekonomiska beroendet av grannen är enormt.
Trots sitt beroende är Kanada det enda land utom Kina som hittills har svarat på Trumps tullkrig med att lägga egna tullar på USA-import.

Men det fanns flera skäl till att det verkade väldigt troligt att USA och Kanada skulle få till en helt okej överenskommelse i de handelsförhandlingar som pågått.
Dels då förstås, att Trump alltid backar när han möter motstånd (taco). Dels för att Trump-administrationen är klämd av ett förödmjukande och dyrt Iran-krig och behöver en positiv nyhet. Detsamma apropå att dollarn och USAs statsskuld som hamnat i akuta problem. Höstens val kommer allt närmare och opinionssiffrorna för Trumps gäng är dåliga.

Vad som istället sker i sista minuten (enligt Washington Post) är ett högljutt bråk i Vita Huset om den uppgörelse som Trumps handelsföreträdare Jamieson Greer var på väg att ingå och som Trump redan bekräftat. USAs handelsminister Howard Lutnick och rådgivaren Peter Navarro blev rasande på Greer och kastade in nya, fullständigt orimliga och förnedrande krav på Kanada.

Kanadas premiärminister Mark Carney drog omedelbart hem sina förhandlare och förklarade att han ser detta som ett handelskrig från amerikansk sida. De strafftullar som USA redan har på Kanada, alla nya strafftullar som USA har hotat med – de kommer matchas dollar för dollar av nya kanadensiska tullar på USA.

Lutnick och Navarro gjorde en total felbedömning av Kanada. De kraschade vad som kunde ha blivit en seger för Trump-administrationen, skulle uppskattats av många amerikaner som gillar Kanada och som hade kunnat säljas in som att nu väntar lägre priser i USA.
Trump själv verkade vara för. Han avslöjade för övrigt att han vet mycket väl vem som bär kostnaden för amerikanska strafftullar, när han strax innan oväntat meddelade att han tänkte ta bort strafftullar på nötkött så att hans väljare kan få billigare hamburgare.

Trumps behov av positiva nyheter hänger ihop med hur han klantat sig med Iran.
Att han öppnade ett krig i Mellanöstern var aldrig populärt bland hans väljare, att han misslyckas med att vinna kriget är förödmjukande för honom.
Allting från Irans vägran att fredsförhandla, att amerikanska baser i Mellanöstern kanske måste överges för USA kunde inte försvara dem, att USAs vapenlager skramlar tomt och därför också Trumps försök att skrämmas med nya hot, till att han fick gömma sig i en catering-bil och överge sitt nya, glänsande Air Force One pga iranska dödshot…

Trump och hans administration felbedömde Irans och sin egen styrka totalt, lika illa som Lutnick bedömde Kanadas styrka.

Strategiskt gör världen som Kanada, drar sig undan.
Trumps allierade bland Gulfstaterna har mer eller mindre öppet återetablerat förbindelser med Iran som bevisat sig vara en ny regional maktfaktor att räkna med. USA klarade ju inte att skydda dem när Iran lät bomberna flyga mot alla som stöttat USA.

Den rikaste av dem alla, Saudiarabien, har i augusti ingått en ny försvarsallians, med Turkiet och Pakistan. Obs, Pakistan har kärnvapen. Saudiarabien gjorde i somras ett sista försök att fjäska för Trump för att vinna tillgång till atomteknologin men Trump gick från avtal till att backa ur samma avtal på mindre än ett dygn.
Detta är tre länder som alla är fientligt inställda till Israel. Nyligen har den trion med flera västländer och överraskande nog även USA-vännen Förenade Arabemiraten, krävt att Israel upphör med sitt våld mot palestinier på Västbanken.
Vi är därmed långt ifrån Trump-administrationens mål att få alla Israels arabiska grannar att underteckna vänskapsavtal i form av Abraham Accords, vilket var tänkt bli Trumps diplomatiska seger.

USAs trogna allierade i Asien har drabbats hårt av det amerikanska kriget i Iran och konsekvenser i handeln. Trump ökade just en växande misstro mot USA genom att i sista minuten dra sig ur de traditionella militärövningarna med vännen Sydkorea ”för Nordkoreas ledare är en så trevlig kille.”
USAs närmaste vän i Asien, Japan, har tvingats hålla på amerikanska statsobligationer vilka med tanke på landets egna kapitalproblem och statsskuld låg nära till hands att sälja av, för att hjälpa Japans ekonomi.

Trump-administrationen är inte skickligare i sin hantering av sina europeiska allierade. I sommar har Pentagon sänt ut ett frågeformulär till alla Natoländer för att se vilket land som är lojalt mot Trumps Irankrig ”för Trump värdesätter lojalitet högt.”
Har er regering offentligt stött Trumps utrikespolitiska policies?
Har ni köpt av amerikansk vapenindustri?
Har ni begränsat amerikanskt militärflygs tillgång till baser i ert land?

För europeiska regeringar skulle ett stöd till Iran-kriget som vållar stora ekonomiska konsekvenser i Europa, vara att göra sig ovän med sina egna väljare. Det har t ex Italiens Giorgia Meloni fått lära sig i sommar.

När Trump-administrationen kräver det slags svar i skrift istället för att ta ett diskret samtal bakom lyckta dörrar, så riskerar amerikanerna att tvinga fram en offentlig söndring. För i valet mellan de egna väljarna och Donald Trump, måste varje europeisk regeringschef som vill sitta kvar, välja hemlandet.

En tredje klantighet handlar om finansministerns klumpiga sätt att behålla värdet på o-attraktiva amerikanska statsobligationer. Scott Bessent är orolig över den växande amerikanska statsskulden och hur den ska kunna finansieras när marknaden inte lockas av amerikanska statspapper längre.
Om Scott Bessent är orolig, får marknaden intrycket att det måste finns skäl till oro. Då minskar köpviljan och finansdepartementet tvingas muta köparna om någon ska ta deras värdepapper.

I veckan meddelade finansministern att administrationen satt upp ett ”vi köper tillbaka!” dubbelt så mycket i statsobligationer. Det funkade i 24 timmar, kravet på avkastning sjönk. Sedan vände det uppåt igen till rekordhög nivå och dollarn rasade i värde.
Då hade finansdepartementet redan förra veckan börjat ge ut obligationer på kort frist, under ett år, i hopp om att få ner låneräntan (gick inte) och innan dess stödköpt finansdepartementet japanska yen i stor mängd för att Japan – som har mest amerikanska statsobligationer i världen – inte skulle försöka skaffa kapital till utlovade investeringar genom att börja sälja dessa.

”Marknaden agerar fel, det cirkulerar så mycket felinformation,” försöker Bessent tala marknaden till rätta.
”Han använder plåster på ett skotthål,” avvisar Wall Streets investerare honom. ”Som att sätta fingret i dammen som brister.”


I tre uppmärksammade fall brakar Trump-administrationen aggressivt på, i en misstagen förväntan att omvärlden ska ge med sig inför USAs styrka.
När omvärlden inte gör det, är det istället USAs svaghet som plötsligt blir synlig för alla.

Här hade Donald Trumps omtalade vana att själv backa när han möter motstånd (Trump Always Chickens Out = taco), kunnat vara användbar för USA. Backar man i tid, går det att prata bort en förlust. Trump är bra på det.

Men det finns tecken på att det just nu inte är Donald Trump som sitter i förarstolen. Jovisst är han fortfarande är Den Store Ledaren, vars minsta vink lydigt följs av alla i hans närhet.
Fast är den store ledaren möjligen distraherad?, har han tappat intresset för allt som inte går hans väg?, vill hellre hålla på med sin balsal, triumfbågar, timslånga rallyn och Natalie?, somnar han när beslut ska fattas?

För med Kanada, är det uppenbarligen istället hans hejdukar Howard Lutnick och Peter Navarro som trampat fullständigt fel i omdöme och förhandlingar. De tycks ha försökt vara Trump, rentav tuffare än Trump.

I fallet med Iran är det Trumps krigsminister Pete Hegseth som envist tjatar om att bomba mer och inte vill ge efter. Pete Hegseths fingrar/formuleringar finns över hela det provocerande frågeformuläret som gått från Pentagon till de europeiska Nato-länderna.
Och det är Pete Hegseth som lagt ned och beordrat hem den amerikanska enhet som tränats i drönar-krigföring i Europa – vilket ju varit så framgångsrikt för Iran – för att hans soldater ska återgå till traditionellt luftförsvar.

I fallet med statsskulden och dollarn är det helt och hållet finansminister Scott Bessent som klumpigt går i krig med marknaden när den inte gör som han säger.

Att som Trump omge sig med fjäskare, män utan omdöme, kunskap eller märkbar intelligens, sätter nivån på allt som görs från Trump-administrationen. Det blir klantighet med resultat som strategiskt sett är katastrofala.

Trump bryr sig inte. Han fortsätter att tjäna miljarder på presidentskapet. Han får allt det fjäsk och de bisarra hyllanden som han behöver för att mata sitt ego.
Att stormakten USA krymper dag för dag, är inte hans problem.

Kanadas premiärminister Mark Carney la på fredagkvällen fram en plan för hur Kanada ska satsa sig ur de ekonomiska svårigheter som väntar nu när det är öppen konflikt med USA.
Tjugo handelsavtal redan och i höst väntar samtal med EU om förstärka och utveckla ett ekonomiskt och militärt partnerskap.
Carney fortsätter hoppas på att en anständig värld ska vilja och klara av att fortsätta utan USA.