Trumps handelskrig ett fiasko för honom – och de som spelade med

Trump söker sig till ett annat krig när hans handelskrig blivit ett fiasko för honom – och för de länder som likt EU ”frivilligt” la sig platt för honom.

Det är en förskräckande tanke men det är fullt möjligt att Trumps bombande av Iran – och i värsta fall utlösande av vågor av nya våldsamheter i Mellanöstern – kan ha mycket att göra med att hans största triumferande seger som president och politiker – strafftullarna – mött ett så svidande nederlag.

Narcissisten Trump gillar inte att mötas av motstånd. Hans vanliga respons är att släppa frågan och attackera på ett helt annat område.
En hel del har som bekant gått honom emot i USA på senare tid och kanske mest av allt så har hans älskade tariffer totalkraschat.

Dråpslaget var förstås att Högsta Domstol meddelade att hans vilda svingande med strafftullar bryter mot den amerikanska konstitutionen (som ger kongressen rätt att bestämma tullar och presidenten enbart i nödläge.)

Vad domstolen då tog ifrån Trump var ju hans makt att leka med sina offer därute.
Han kan inte längre hota ett land som han är sur på med 100 PROCENT STRAFFTULL! eller fresta de fjäskande länder att om de bockar djupt och kastar in något lönsamt kontrakt för hans familj, kanske landet kan få lägre tullar.

I fortsättningen tvingas han först bevisa genom detaljerade tjänstemanna-utredningar att det föreligger ett seriöst problem med någon import, för att få utdöma en strafftull.
Det blir lite svårare att få andra regeringar att gå i panik då.

För president Trump var det uppenbart katt- och råtta-leken som var höjdpunkten i tullarna för de gav mycket lite mening rent ekonomiskt.

* Precis som ekonomerna förutspådde, så blev det amerikanska kunder som fick betala 90-95 procent av strafftullarna – för importörerna höjde sina priser.
* Inte heller uppstod den utlovade renässansen för amerikansk industri genom att Trump försökte blockera utländsk import – antalet industrijobb föll med 70 000 jobb under 2025.
* Strafftullarna undanröjde inte ens de stora amerikanska underskotten i handelsbalansen som Trump avskyr så hett – de växte faktiskt under 2025.

Trump inledde med att i princip svära högt och länge över domarna – ”slimeballs” slank med bland svordomarna och förstås ”landsförrädare” och ”en skam för era familjer.”
Han tog sedan ett av få tullbeslut som han har kvar och deklarerade först 10, sedan 15 procents tull på hela världen.
Efter hans tidigare smått galna hot om 30, 40, 50 och 100 procents tull så var det här rätt blekt. Och inte alls lika roligt eftersom den här lagen förbjuder honom att välja ut enskilda länder att straffa, han måste lägga samma tull på hela världen.
Och de får bara gälla i 150 dagar.

Plötsligt ser alltså maktrelationerna helt annorlunda ut.
USAs idé om sin egen totala dominans var bortblåst.

Fienden Kina gick ut med ett artigt men sjukt irriterande uttalande om att ”vi uppmanar USA att ta bort de ensidiga tariffer de lagt på sina handelspartners.”
Donald Trump har redan tidigare tvingats backa i sitt handelskrig med Kina eftersom de satt med trumfkortet kritiska mineraler.
Nu kan han inte ens låta hotet om nya strafftullar annars… sväva över deras huvud längre.

Trotsiga Indien som Trump mäktigt hade straffat med 50-procentiga tullar när premiärminister Modi inte ville ”erkänna” Trump-lögnen att Trump skapat fred mellan Indien och Pakistan, vädrar morgonluft.
Modi har just nu de samtal med USA som han till slut ändå hade gått med på. Indien vill först överväga det nya intressanta läget.

Det märkliga läget har nu inträffat att de länder som INTE trotsade Trump utan istället gick med på usla uppgörelser med Donald Trump i tron att det annars skulle bli värre, plötsligt sitter med riktigt usla uppgörelser som dessutom är… olagliga?

Japan som var först att ta en dålig deal med Trump i juli förra året (för att rädda sin bilindustri undan värre tullar) hamnar nu i läget att de nya tullar som Trump deklarerat, blir högre än vad man fick i sin uppgörelse. Och framförallt blir det värre för bilindustrin.
I den japanska dealen ingick inte minst ett krav att investera 550 miljarder dollar i USA. Inte så kul eftersom Trump kräver att vinsterna från eventuella satsningar inte ska gå till Japan utan till honom. Men Japan har ändå helt nyligen lydigt lanserat ett antal fossilprojekt i USA.
”Vi vill fortsätta med dealen,” förklarar de japanska förhandlarna nervöst men petar ändå in att de förstås vill säkra sig om att det nya läget inte kommer att bli värre för dem.

I Korea reagerar regeringen och företagen med förvirring – vad gäller nu?, kan koreanska företag kräva ersättning?
Biltillverkaren Hyundai kräver att landets regering tvärtom ska snabbt leverera till Trump de utlovade 350 miljarder dollar i amerikanska investeringar så att Hyundai kanske ändå kan få sin tull sänkt fast den moroten i förra årets Trump-deal Korea ser ut att ha blåst bort.

EU hör till den lydiga gruppen som nu står med rumpan bar.
Plötsligt har EU ingen ”stabilitet och säkerhet för näringslivet” längre, vilket var ursäkten att gå med på att EU-export ”frivilligt” höjdes från mindre än 2 procents tull överlag till 15 procent på mycket och 50 procent på annat.

Domen gjorde inte heller EU en tjänst, lika lite som Japan eller Korea. Trumps senaste beslut om 15 procent på hela världen innebär – enligt vad experterna räknat ut – för EUs del att 7 procent av vår export ska betala mer än de tidigare 15 procenten och det gäller i så fall en export värd 4,2 miljarder euro.

EU-kommissionen – som förhandlade den dåliga uppgörelsen – kastade sig på telefonen till Washington där kommissionär Maros Sefcovic lovade att EU inte tänker tjafsa utan allt måste förbli som det var före domen.
Hans amerikanska motsvarigheter handelsföreträdarna Jamieson Greer och Howard Lutnick, ska i sin tur ha lovat honom att domen inte ändrar något… vilket måste vara ett helt omöjligt löfte att ge.

EU-kommissionen gjorde likväl ett uttalande om att:
”A deal is a deal. Så som USAs största handelspartner förväntar sig EU att USA lever upp till sina åtaganden i uppgörelsen precis som EU lever upp till sina.”

Här råder förstås det intressanta läget att EU ännu inte helt och fullt levt upp till sina åtaganden. Det beror på envisa typer i Europaparlamentet där ledamöterna faktiskt ännu inte godkänt den del av uppgörelsen som de råder över, tulldelen.
Alltså den där EU inför 0 procent tull på en stor del av amerikansk import trots att USA tar ut minst 15 procent.

Parlamentarikerna hade efter långa debatter stannat för att ge grönt ljus när de ses i mars månad… fast då kopplat till flera nya krav på USA (att de slutar hota Grönland, bl a).
Men den amerikanska domen ändrar allt. Handelsutskottet pausar därför behandlingen igen.

Att kommissionären Sefcovic tjatar på dem att slutföra den gamla uppgörelsen har liten effekt.
”Ingen kan utöva påtryckningar på mig,” säger sturskt parlamentsutskottet ordförande Bernd Lange, ”jag representerar väljarna.”
Enligt Lange bryter nu USA mot uppgörelsen med EU – för tredje gången, enligt hans räkning. Dessutom strider den alltså mot amerikansk lag. Händer inget inom en vecka borde EU överväga motåtgärder – kanske egna strafftullar?, föreslår Lange.

Trump vill inte prata tullar och handel där hans resultat för tillfället liknar rena fiaskot. Att utmåla sig själv som en stor krigare på andra arenor lindrar den förödmjukelsen ett tag.
När dammet lagt sig från krigets berusning och domstolens käftsmäll, lär han återvända till tarifferna som varit hans huvudnummer sedan 1980-talet.

Frågan är hur rädda – eller kaxiga – hans motparter i andra länder då kommer känna sig när han börjar hota med ett eller annat.