I dagarna röstar Turkiets parlament för att ge bort sin egen makt.
Han som ska ha denna makt – president Erdogan – blir under tiden mer och mer extrem.
Turkiets president Erdogan, Putin och Trumps vän, får nu äntligen som han vill.
Den här veckan har Turkiets parlament börjat att rösta igenom det 18-punktsprogram som ska avskaffa parlamentarismen för att ersättas med en ”exekutiv” president.
President Erdogan har varit otålig det senaste året över att parlamentet sölat med att genomföra reformen som han upprepat har begärt att de folkvalda ska ge honom.
Erdogan planerar sedan att hålla en folkomröstning om reformen, trygg i övertygelsen att folket stödjer honom.
Mycket talar för att han har rätt i det.
President Erdogan har kunnat använda kuppförsöket i juli för att rensa ut bland sina meningsmotståndare vilket bland annat har haft effekten att färre vågar ha en åsikt som avviker från presidenten medan andra är chockerade över hur många landsförrädare som tycks ha gömt sig i deras mitt.
Erdogans popularitet i Turkiet har flera förklaringar.
Bland annat har landet ökat sitt välstånd kraftigt under de 14 år som han har haft makten.
Sedan ett år tillbaka är visserligen Turkiet utsatt för upprepade och blodiga terrorattacker men presidenten använder dåden till att måla ut sig själv som den starke man som kan rädda Turkiet från dessa fiender.
President Erdogan spelar dessutom inför väljarna med kortet ”ärorik historia”. Han har dammat av det ottomanska imperiet och vill riva upp Lausanne-fördraget som slöts efter första världskriget) för att göra Turkiet stort igen.
Under ursäkten att slåss mot ISIS gör han anspråk på rätten att flytta Turkiets gränser söderut och försöker installera turkmener i områden där kurder inte ska tillåtas dominera.
För tillfället är hans akilleshäl dock just ekonomin.
Investeringarna har torkat inne, den turkiska liran faller och faller.
De flesta bedömare anser att en huvudorsak till den sviktande ekonomin är just Erdogans projekt att ge sig själv all makt och den politiska instabilitet som följer i spåren av hans agerande.
Hans utrensningar har haft sidoeffekten att staten saknar tjänstemän, skolorna saknar lärare och företag som presidenten ogillar har tagits över av staten.
Enligt presidenten själv är valutans fall en konspiration och han förkunnar därför för väljarna att det är ”utlandet som försöker tvinga Turkiet på knä”:
Centralbanken har blivit utskälld ett antal gånger, nu följer president Erdogan upp med uttalandet att valutahandlare är terrorister.