USA med fot i dörren till nya EU-försvaret

Det hettar i de europeiska försvarssamtalen sedan de tar plats med ryska drönare flygande över deltagarnas huvuden.
Detta utnyttjar USA skickligt till att styra bort EU från europeiska planer om ökat oberoende.

De många – troligen ryska – kränkningarna av europeiskt luftrum på senare veckor har fått försvarsdiskussionerna att hetta till på ett nytt sätt i Europa.
Tonen i samtalen låter betydligt skarpare sedan tjogvis med drönare cirkulerat i Polen i timmar, stoppat flygtrafiken på Kastrup och flera regionala danska flygplatser dagarna före ett EU-möte, siktats över militär infrastruktur i Tyskland vilket lett till drönarfeber i tysk debatt.

”Ryssland för ett hybridkrig mot oss,” anser höstens EU-ordförande Mette Frederiksen.
”Vi befinner oss i en permanent konflikt,” säger franske presidenten Emmanuel Macron.
”Vi är inte längre i fred, Ryssland för krig mot vår demokrati,” tolkar tyske förbundskanslern Freidrich Merz läget.

Till höstens första EU-toppmöte den 2 oktober i Köpenhamn, anlände därför kommissionsordförande Von der Leyen laddad med ett snabbskrivet utkast till handlingsplan för laserriktade försvarssatsningar och – ett nytt flaggskepp – förslag till en ”Drone Wall.”
Men den kaxiga presskonferens som hon hade hoppats skulle följa – där man kunde lugna befolkningen och skrämma Ryssland – blev inte av.
Istället läckte ut det från mötet hur flera regeringschefer meddelat Von der Leyen att hon befann sig utanför sitt kompetensområde. Försvaret, fick VDL höra, är nationell kompetens och hanteras i Nato.

Nu, två veckor senare, har ett Natomöte hållits för försvarsministrar där drönarkränkningarna stod i fokus.
Natos amerikanske överbefälhavare gjorde väldigt klart att fler hetsiga nedskjutningar av kränkande ryska drönare (vilket skedde i Polen) eller gud förbjude ryska stridsflyg, inte får ske.
All respons måste följa Nato-procedurer, nationella reaktioner på ryska provokationer är inte okej.

USA vill inte ofrivilligt hamna i krig med Ryssland via temperamentsfulla militärt allierade européer.
USAs Natoambassadör kommenterar till Financial Times att den nytillträdde amerikanske överbefälhavare Alex Grynkewich ”har alla skäl i världen att säkra så att det är han som bestämmer.”

På onsdagens Natomöte i Bryssel sålde USAs försvarsminister Pete Hegseth in det nya amerikanska inköpssystemet kallat PURL och uppmuntrade alla länder som vill stödja Ukraina att ansluta sig till det.
Trumpadministrationen har som bekant stoppat vapensändningar till Ukraina men ersatte detta i somras med ett erbjudande som européerna inte kan säga nej till:
EU-länderna får köpa amerikanska vapen för att skicka dem till Ukraina.

”Det är unikt militärt stöd som bara USA kan ge. Och därför behöver vi PURL-initiativet, denna lista av vad Ukraina behöver som bara USA har och betalat av USAs allierade,” bidrog Natochefen Mark Rutte till att övertyga de närvarande försvarsministrarna…. varpå han särskilt tackade USAs försvarsminister Pete Hegseth personligen för att Ukraina nu får vapen.
Före onsdagens möte hade bara sex länder skrivit på PURL (däribland Sverige) men efter onsdagens möte är antalet 16 länder.

Hegseths framgångsrika säljresa till Bryssel hjälper EU-kommissionsordförande Von der Leyen att bocka av ett löfte som hon gav president Donald Trump på en viss skotsk golfbana i somras.
I överenskommelsen som hon där ingick i EUs namn, står att att EU-länderna ska ”kraftigt öka sina inköp av försvarsutrustning i USA.
Med tanke på att EU-länderna redan innan köper cirka 65 procent av sina vapen i USA, så lät detta som svårt att kunna ”öka kraftigt,” men amerikanerna har alltså hittat ett sätt.

Problemet med att öka de amerikanska inköpen, bedömer dock tankesmedjan Bruegel, är att Europa låses in i sitt USA-beroende för lång tid framåt.
Den egentliga planen för europeiskt försvar som EU-ledarna flera gånger har godkänt i princip sedan 2016, var annars att fokus måste ligga på att öka europeisk produktion av vapen för att minska Europas militära beroende av USA.
(Att européerna helt skulle sluta köpa amerikanskt har däremot aldrig varit på tal, det har aldrig betraktats som realistiskt.)

Von der Leyen befinner sig därför i den märkliga positionen att hennes förslag till kommande toppmöte som handlar om ambitionen att styra försvarsinköpen mot gemensamma europeiska planer, stött på ett hinder som hon själv hjälpt till att sätta upp.

Von der Leyen har omarbetat den försvarskapacitets-plan som mötte så mycket mothugg i Köpenhamn och la på onsdagkvällen fram den nya versionen för försvarsministrarna.
Projektet ”Drone Wall” har nu fått ett nytt namn som är lite mindre Trump-inspirerat (”Europeiskt drönarförsvar”) och har bakats in i projektet ”Östra Flanken-spaning” (de baltiska staterna har inte eget stridsflyg).
Men den tunga delen i handlingsplanen handlar fortfarande om hur 27 länder genom gemensam planering och upphandling ska genomföra en riktad upprustning så att de försvarskapaciteter som Europa saknar eller är svag på, har åtgärdats senast år 2030.

Utsikten ser inte god ut, att nästa veckas toppmöte skulle resultera i en triumferande presskonferens om dessa skarpa planer.
EU-regeringarna tycks mer inställda på att upprusta nationellt, att stärka sina försvar enligt nationella bedömningar av vad deras land behöver och att låta Nato avgöra hur drönare hanteras.
Den svenska regeringen lät cirkulera sin avvisande inställning till EU-kommissionens planer före försvarsministermötet och texten visar hur det kan låta inne i rummet.

* EU-kommissionen bör få nej till att sätta upp ett system för att inkräva rapporter från EU-länderna om hur upprustningen går (en metod man ofta använder för att sätta press på eftersläntrare).
Det skulle vara en byråkratisk börda, anser den svenska regeringen, som tycker att det räcker med den info som EU-kommissionen ändå får.

* Uppföljningen av hur upprustningen fortskrider bör fokusera på vad länderna köper av vapen, inte om de t ex deltar i gemensam upphandling – vilket är något som EU-kommissionen skulle föredra för att säkra att ”rätt” försvarsmateriel köps in.
Dessutom pressas priserna i en gemensam upphandling som också ger köparen större makt som beställare. Sverige är förstås en av EUs storsäljare av vapen och försvarsmateriel och ser kanske inte poängen med det.

* EU har absolut sin roll att spela, fortsätter den svenska positionen, men det bör ske genom att t ex stärka försvarsindustrin och göra livet enkelt för denna.
Däremot ska alla beslut om prioriteringar och nya åtgärder ”tydligt förbli i medlemsländernas händer.”

Medlemsländerna tycks helt eniga om att Ryssland är ett akut hot.
De är eniga om att de måste rusta upp sina försvar.
Men de ser ut att vilja prioritera nationella planer och att dra upp dessa nationella planer utifrån vad Nato önskar… eller snarare, vad alliansens ledande medlem USA önskar… istället för att lägga allt sitt krut på att EU-länderna år 2030 ska befinna i full beredskap – skulle en attack komma österifrån och skulle USA inte ha lust att hjälpa till.