Vem lurar vem när EU-reglerna ändras?

EU-kommissionen ska låtsas att det är för USAs skull man tar bort regler som amerikanska företag ogillar fast… egentligen är det för att européerna själv vill det.
Listigt!
Eller en dubbelbluff?

Frågan om den deal som Ursula von der Leyen i somras ingick med Donald Trump blev precis högaktuell igen när USAs handelsdepartement i veckan återkom med nya krav på EU, baserat på överenskommelsen.

När Trump-dealen gjordes väckte tullarna mest uppmärksamhet – att EU skulle betala 15-50 procents tull men USA noll procent.
Någon uppmärksamhet fick ändå EUs pengalöften i uppgörelsen. Von der Leyen tog i hand på att EU-sidan de tre närmaste åren ska investera 750 miljarder dollar i amerikansk fossilenergi samt kärnkrafts-relaterat, dessutom 600 miljarder dollar i amerikansk industri utvald av Trump plus ”väsentlig öka” sina inköp av amerikanska vapen (EU köper idag 65 procent av sina vapen i USA).

Mindre uppmärksamhet fick EU-löften att ändra sin egen lagstiftning för att gynna amerikanskt näringsliv.
”Det nämndes bara i förbigående,” skriver den amerikanska nättidningen Politico.
Tvärtom.
14 av totalt 19 punkter i dealen, utgörs av löften om regelförändringar. Det handlar om klimatregler, bolagsregler, digitala regler, livsmedelsregler, energiregler, copyrightregler… ett helt smörgåsbord.

Det var bara en tidsfråga innan amerikanerna skulle höra av sig för att kräva sitt.

På alla dessa 14 punkter är det EU som åtar sig att antingen se över, anpassa, hantera, konsultera, göra ansträngningar… att minska regelbördan för amerikanskt näringsliv.
På en 15e punkt har ändå USA gjort ett åtagande – dock ganska vagt – om att man ”avser att överväga möjligheten att samarbeta…” med EU om stålimporten.
Inget har hänt på den punkten, inga samtal pågår.

När det amerikanska handelsdepartement nu istället hör av sig med krav på EU att göra vad man lovat, så används det starka ord om EUs regler. Man skriver att:
”Lagstiftningen skjuter grovt över målet och förorsakar höga kostnader på amerikanska företag.”
Brevet fortsätter:
”Lagstiftningens extra-territoriella omfattning (= drabbar utanför EU), kostsamma varukedjeplikter med risk för att bli stämd kommer seriöst skada amerikanska bolags möjligheter att konkurrera på den europeiska marknaden.”

Så hur stora förändringar tänker EU genomföra för att hålla Donald Trump på gott humör?

Frågan kom upp i onsdags när EU-regeringarnas ambassadörer i Bryssel fick en genomgång av det amerikanska brevet från EU-kommissionens toppförhandlare, Sabine Weyand.
Hon lovade att brevet inte skulle bli utgångspunkt för några nya förhandlingar med USA.
”Vi kommer inte att agera utifrån det här brevet,” löd löftet, enligt Politicos källor.

Nu är Sabine Weyand en högt respekterad handelsförhandlare men hon är inte i en position att kunna lova EU-regeringarna något som helst. Tvärtom har hon blivit tillrättavisad offentligt av sin chef, handelskommissionär Maros Sefcovic för att ha varit allt för frispråkig kring Trump-dealen.

Handelskommissionären Sefcovics folk har följt upp hennes dragning inför ambassadörerna med att läcka en lite märkligare väg för EU-kommissionen att ta sig ur den amerikanska knipan.
EU ska LÅTSAS göra vad amerikanerna vill.

Sefcovics folk håller på att göra upp en lista över de amerikanska kraven och EUs svar på dessa.
(Så mycket för Weyands löfte alltså, att brevet inte skulle bli startpunkten för USA-samtal.)
I listan skulle vårens arbete i EU-kommissionen med att lätta på kraven på företag i en lång rad EU-regler, presenteras som eftergifter till USA.

USA vill t ex att amerikanska företag ska slippa två stora bolagsdirektiv varav det ena begär att storbolag ska rapportera sitt klimatarbete, det andra att man ska ha kontroll på sina varukedjor (så att dessa inte använder slavarbete eller tvångsarbete).
USA vill också slippa avskogningsreglerna – alltså kravet att inte sälja varor till EU som kommer från skogsskövlad mark.
Så vill man att EU ska ändra CO2-avgifterna på utländska bolag (som låter utsläppare betala lika hög CO2-avgift som europeiska företag) så att amerikanska företag inte berörs.

På Sefcovics lista kan man sätta upp kommissionens beslut helt nyligen att skjuta upp avskogningsförordningen som en eftergift till Trump.
Till européerna sa kommissionen att det behövdes pga IT-trassel.
På listan hamnar också ändringar av CO2-avgiften. Den har redan förenklats, nu ska den förbättras. Till européerna har man sagt att dessa regler som planerats redo till 2026, behöver uppdateras.
På listan kan man också ta upp de två kritiserade bolagsdirektiven vilka redan har tunnats ut.

USA kommer ju inte sitta nöjd med det. Amerikanerna är också ute efter EUs digitala lagstiftning som har irriterat stora IT-bolag som Apple och sociala media-ägarna som facebook och twitter.
Utrikesminister Marco Rubio gav order till sina medarbetare i augusti att angripa EU hårt på de digitala reglerna där DSA och DMA (digitala tjänster och marknader) tycks vara de mest hatade.
USA överväger att lägga sanktioner på européer som upprätthåller lagstiftningen.
Chefen för USAs konsumentmyndighet FTA har skrivit till amerikanska bolag och gett besked att de inte ska följa DMA eller DSA för i så fall kommer han vidta åtgärder.

EU-kommissionen har envist hävdat att digitala regler inte alls ingår i Trump-dealen så det finns inget för européerna att oroa sig för.
Fast punkt 17 i överenskommelsen anger tydligt att ”EU åtar sig att ta itu med handelshinder” i den här sektorn.
Och minsann om inte EUs största lagpaket Digital Markets Acts i slutet av augusti dök upp på kommissionens bord för att bli förenklat.
I Trump-dealen lovar EU-kommissionen också att inte lägga fram ett kommande lagförslag om nätavgifter… och Ursula von der Leyen har sedan dess droppat det lagförslaget.

Sajten Politico rapporterar glatt vad källor på EU-kommissionen har sagt till dem, att Sefcovics folk ska ”lura amerikanerna” att EUs förenklingar skulle vara eftergifter till Trump.
Men enligt samma källor ska EU-kommissionens pågående arbete med att förenkla ännu mer lagstiftning, att fokusera på de punkter som amerikanskt näringsliv ogillar.

Så vem är det som EU-kommissionen egentligen lurar här, amerikanerna eller européerna?