EU hoppas kunna lirka en belägrad Trump runt sitt lillfinger och bort från strafftullar – för Zelenskyj lyckades ju just få till en vändning.
Vart den amerikanske presidenten vänder sig får han höra hur illa det går för honom.
Ekonomin krymper, näringslivet tjatar på honom, pressen ligger på om inflationen, Fed-chefen Jerome Powell gör som han vill med räntorna och inte ens hans maskulina deportationer av invandrare verkar överleva mötet med amerikanska domstolar.
Han misslyckades kapital med sin vapenvila i Gaza, det blev precis tvärtom.
Och ingen fred inom 24 timmar i Ukraina heller, förstås.
Inte ens en vapenvila.
Donald Trump vet nu att han grovt felbedömde Ukraina. Landet var inte alls nära att falla samman och har naturligtvis inte övervägt en sekund att göra som han sa åt dem, att lägga ner vapnen.
Det börjar dessutom landa i Trump att han felbedömt Ryssland. Putin är inte en själsfrände som han naivt trott.
Vladimir Putin spelar med i hans spel bara så länge det gagnar honom själv men sedan struntar han i Trump. Den ryske presidenten lierar sig inte med en amerikansk pajas, det rimmar inte med hans självbild.
Att sluta kriga nu, att gå med på en vapenvila eller fred, vore en förlust för Putin. Hans mål är och förblir att få Ukraina under sin kontroll.
Slutar Ryssland kriga så står Putin bara kvar med en totalkvaddad ekonomi och några kanter av Ukraina.
Trumps utrikesminister Marco Rubio med den listiga planen att Putin skulle bryta med Kina om han erbjöds vänskap med USA, kunde inte ha varit mer fel ute.
I det läget smyger Zelenskyj in (på påvebegravningen) och lovar Trump ett mineral-avtal som kan rädda hans anseende… mot att Trump inte upprätthåller förbudet mot vapenleveranser. Även om Ukraina nu måste betala för varje kula, är det bättre än att stå helt utan amerikanska vapen.
Och mineralavtalet ser radikalt annorlunda ut än det avtal som Trumps ”fredsförhandlare” la fram där Ukraina skulle skriva bort sina naturtillgångar för all framtid.
Nu behåller Ukraina ägarskapet över resurserna men USA kan förhandla om licenser för att utvinna dem.
Ukrainas president Volodmyr Zelenskyj är en exceptionellt begåvad diplomat och förhandlare.
Kan EU komma i närheten av hans skicklighet?
Idén är i alla fall att utnyttja tillfället när nu den amerikanske presidenten är lite mjuk i benen efter allt som har gått fel för honom, till att erbjuda Donald Trump något han kan låtsas är en amerikansk seger.
EU vill t ex lova förhandla om att köpa gas (LNG). EU behöver gas och USA förlorade genom sina strafftullar nyligen sin största kund, Kina, vilket har sänkt gaspriserna till absoluta botten.
Sektorn är dessutom i uppror för Trump-administrationen kräver höga hamnavgifter för all gas som inte transporteras på amerikanska fartyg – och det finns inga amerikanska fartyg.
USA slutade bygga båtar för länge sedan så man skeppar allt på kinesiska fartyg. Tänk om Kina hotar dra in dessa…?
Gasfrågan är en riktig huvudvärk för Trump, han vill inte höra talas om krångliga saker så kan han komma ut med en ”deal” med Europa, så funkar det för honom.
EU lanserar egentligen vad man försökte redan 2018 – ett löfte om att köpa gas och sojabönor (amerikanska bönder har också tappat sin största kund – Kina) men för att det ska glittra i Donald Trumps ögon kommer detta löfte nu paketerat som en häftig summa:
50 miljarder dollar.
Utöver det, gör EU ett försök att dra in Trumps nära vänner på IT-sidan – ett förslag ”om diskussioner om samarbete” på AI och halvledare, på kärnkraft och kritiska mineraler.
EU-sidan har bolag som gärna investerar i USA och man kan lika gärna sälja in detta som en europeisk eftergift till Washington… medan EU i mungipan mumlar att det självklart vore näringslivets egna beslut.
EU putsar upp ett annat gammalt förslag för en ”deal” om att samarbeta med amerikanerna om överkapacitet på stålmarknaden.
Både Europa och USA betraktar Kina som orsaken till att det finns ”för mycket och för billigt” stål på världsmarknaden så detta intresse är gemensamt.
Tullar i en helt egen deal ville EU gärna prata om – ”vi erbjuder noll tullar på er för alla industrivaror mot noll tullar på oss för samma sak”.
Trump har dock redan dissat den idén.
EU har nämligen knappt några tullar – jo, 10 procent på amerikanska bilar men de kan man ta bort för amerikanska bilar säljer ändå inte i Europa, de är för stora för våra stadskärnor och drar många gånger mer bensin än våra egna bilar.
Trump däremot, skulle i en 0 mot 0-deal behöva ta bort sina 25 procent på stål och 25 procent på bilar plus 10 procent på allt.
Så kan EUs förhandlare verkligen få Trump att mjukna med denna samling hoprafsade, redan nobbade och allmänt rätt så vaga förslag?
Rent logiskt vore svaret nej.
EU har ett stort handelsöverskott i varor med USA vilket är vad just denne president fått för sig skulle vara en dålig sak. Förslagen ovan är för luftiga och gäller för små sektorer för att ändra på det.
För en amerikansk administration som tror sig kunna säkra USA kommersiella och politiska världsherravälde är EU är dessutom en seriös kommersiell rival. Inte helt på Kinas nivå, men EUs blomstrande och växande marknad måste ändå sticka i ögonen på de amerikaner som kan räkna.
Men nu är ju Donald Trump sällan logisk.
Vad som talar för en överenskommelse med EU, vore väl att Donald Trump just i det här läget behöver kunna visa upp någon framgång efter alla motgångar.
Med Trump behöver det inte vara seriösa ekonomiska överenskommelser, han bryr sig bara om hur det ser ut i TV. Han har en hel kader av ministrar, pressfolk och influencers som kommer trumpeta ut en lysande seger om han vill det.
Och den amerikanske presidenten lovade yvigt i helgen att just denna vecka skulle bjuda på nya ”deals.”
Så… tja.
Går det så går det.