I USA ser man Starmers söndagsmöte som en press på Zelenskyj.
I Kiev ser man mötet som stöd för Zelenskyj.
Zelenskyj lät sig inte rubbas.
Starmers försök att leverera ett europeiskt alternativ till Trumps plan, är misstänkt likt… Trumps plan.
* Ukraina ska lägga ner vapnen i en vapenvila,
* Ukraina ska betala USA med sina naturresurser,
* Europa ska utgöra militär garanti för att Ryssland inte bryter vapenvilan,
Men så kommer en avgörande punkt där Starmers plan skiljer sig från Trumps:
* USAs militär ska garantera de europeiska soldaterna skydd (mot Ryssland).
Donald Trump sa nej till detta när Starmer för några dagar sedan mötte den amerikanska presidenten i Vita Huset.
Trump sa nej till detta när Macron bad om det vid sitt besök i Vita Huset två dagar före Starmer.
Och Trump sa nej en tredje gång samma vecka, på fredagen inför många TV-kameror när Zelenskyj bad om en amerikansk säkerhetsgaranti för vapenvilan.
Keir Starmers idé är att medla mellan Trump och Zelenskyj på den här punkten. Nato-chefen Mark Rutte känner att det är också hans uppgift. Bägge två börjar därför sina insatser med att be Zelenskyj ge med sig, att be Trump om ursäkt och att skriva på mineralavtalet.
Det kan vara därför amerikansk press berättar om ett London-möte som satte press på Zelenskyj för att återvinna president Trumps välvilja.
Men Zelenskyj sa efter London-mötet att han vägrar gå med på en omedelbar vapenvila för Ukraina och sa att det vore ett totalt misslyckande för alla, om inte en vapenvila kompletterades av detaljerade säkerhetsgarantier.
När Kyiv Independent tvärtom berättar om ett historiskt London-möte med fullständig europeisk uppslutning bakom Zelenskyj så kan det vara för att ingen europeisk ledare på Mondon-mötet utom franske Macron skrev upp sig på Starmers lista över en ”coalition of willing,” som villiga att skicka sina soldater till Ukraina.
Inte utan en amerikansk säkerhetsgaranti.
(Då berättade ändå Macron efter mötet att man hade laborerat med en annan variant än trupper på marken, nämligen flygplan i luften. Vapenvilan skulle i så fall enbart gälla flygattacker, attacker mot fartyg och energi-anläggningar.)
Lika orubbliga som Zelenskyj visar sig amerikanerna vara och i Trump-administrationens sedvanliga stil skickar de ut tuffa signaler från höger till vänster.
Bara utrikesminister Marco Rubio tycktes avslöja vad Vita Husets obehagliga behandling av Zelenskyj egentligen gick ut på.
Inte (enbart) att få Ukrainas mineraler.
Inte (enbart) att få ”bra TV,” som Trump kallat det osmakliga mötet.
Alla ansträngningar handlar istället om att få Vladimir Putin att vilja förhandla en vapenvila.
Putin vill då först se total underkastelse från Zelenskyj och från Europa.
Han har ju lyckats med det tidigare.
2014 anföll ryska trupper sydöstra Ukraina efter att ha blåst upp ett internt uppror.
Tyskland och Frankrike förhandlade då fram en vapenvila kallad Minsk I som tillät Ryssland att behålla de berörda regionerna (Donetsk och Luhansk) och uppmanade Ukraina att lägga ned vapnen.
Ryssland bröt vapenvilan år 2015 då man anföll på nytt ockuperade mer ukrainsk mark. Tyskland och Frankrike förhandlade då fram avtalet Minsk II med liknande villkor.
Ryssland bröt även det avtalet.
År 2019 ville en nyinvald ukrainsk president Volodmyr Zelenskyj avsluta konflikten med Ryssland – nu hade även Krim övergått i rysk ockupation. Under Tyskland och Frankrikes ledning förhandlades ett tredje avtal fram om vapenvila, frisläppande av krigsfångar, mm.
Den här gången lät Tyskland och Frankrike en av parterna som skulle övervaka vapenvilan vara…Ryssland.
Ryssland bröt även det avtalet.
Brittiske premiärministern kommenterade på söndagen att:
”Jag upplever att om vi inte rör oss framåt så står vi på samma punkt.”
Volodmyr Zelenskyj kanske tänker precis detsamma.