Måndag 6 februari blev ännu en bra dag för Emmanuel Macron i franska presidentkampanjen. Francois Fillon bad väljarna om ursäkt för att han låtit dem avlöna hans hustru och barn med hundratusentals euro, men han vägrar betala tillbaka pengarna och tänker fortsätta som högerns presidentkandidat.
– Jag har inte gjort något olagligt, försvarade sig Fillon på presskonferensen som direktsändes i de flesta franska tv-kanaler. Samtidigt som han medgav att han nu insett att många väljare anser att det hans agerande inte varit moraliskt försvarbart.
– Jag ber om ursäkt, sade han. För att därefter ihärdigt försvara de anställningar som enligt Le Canard Enchainé varit låtsasjobb.
– Min hustru har skött min kalender och deltagit på lokala kulturevenemang…. När hon sade till en engelsk journalist att hon aldrig arbetat för mig var det för att hon inte vill vara i rampljuset, och för att det var en engelsk tidning hon talade med. Hon sade att hon aldrig varit min assistent för att hon aldrig varit underordnad mig…Hon har inget passerkort till parlamentet och ingen mejladress eftersom hon arbetat för mig i min valkrets.
Fillon lovade presentera alla siffror om familjens inkomster och ansåg att hustruns lön på 3 677 euro i månaden, efter skatt, och de båda barnens 3 000 euro netto, som juridikstudenter var ”berättigade”.
Men inget talar för att Penelopegate därmed är över. Polisutredningen fortsätter och Fillons försök att lansera sig som en ”moraliskt oklanderlig” till skillnad från andra kandidater är krossad.
Emmanuel Macron har redan seglat förbi Fillon i opinionsmätningarna. Enligt dessa skulle Macron besegra Le Pen i en avgörande valomgång med 65-36. I stället för det traditionella höger-vänster-valet kan franska presidentvalet bli något av ett ”Gal-Tan-val”, där valet står mellan Öppenhet mot omvärlden à la Macron och Stängda gränser mot omvärlden à la Le Pen
I helgen drog Macron rekordpublik med 12 000 åhörare i Lyon. att jämföra med Marine Le Pens 3 000 dagen efter i samma stad.
Francois Fillon mobiliserar nu sitt parti för att intensifiera valkampanjen. Han försöker gå till motoffensiv med hjälp av tidigare premiärministrar för att ”ta strid mot extremvänsterns Macron”
”La vérité, c’est que malgré tout ça, une majorité de Français de droite souhaitent que je porte mon projet de rupture parce qu’ils ne veulent pas être confrontés au choix entre Le Pen et Macron, entre un programme d’extrême-gauche qui pourrait ruiner la France et un programme qui ne comporte rien d’autre que des idées sympathiques. Je vais mener ce combat.”
Men genom att kräva lojalitet av partiet ser Fillon också till att blockera upprorsungar där alltfler ledande figurer i partiet krävt att han ska dra sig tillbaka. Den naturlige ersättaren, Alain Juppé, förklarade med ännu fler Nej än tidigare att han inte kan tänka sig att ställa upp som presidentkandidat. Han visade därmed tydligt att han inte tänker ta strid med Fillon.
Det är först om Fillon förmås hoppa av som någon ersättare träder fram. Men ju längre det dröjer desto svårare blir det för högerpartiet Les Republicains att ta hem den seger som ansågs given för bara några veckor sedan.
Emmanuel Macrons opinionsframgångar har fått kommentatorer att börja tala om ”en fransk version av John F Kennedy” eller ”en ung Tony Blair”, och att franska presidentvalet i själva verket ska bli en vändpunkt där väljarna tar ställning mot de populistiska krafterna.
I andra medier där man räknat med en mer Putinvänlig president som Le Pen eller Fillon har intresset för att sprida obekräftade rykten om Macron plötsligt ökat. Sputnik hävdar att Macron kan vara en amerikansk agent. Ryska tv-kanaler påstår att Macron har ”lik i garderoben”.
Men det är långt kvar till valet i april-maj. De långa tv-sända debatterna mellan presidentkandidaterna kommer att bli mycket betydelsefulla, när den tilltänkta tågordningen i valet ställts på huvudet. (I franska tv-debatter tillåts politikerna ge flera minuter långa svar, och inte som i svenska valdebatter bara läsa upp 30-sekundersformuleringar de tränat in i förväg).
Emmanuel Macron har fortfarande att leverera ett tydligt program för vad han vill åstadkomma som president om han blir vald den 7 maj. Och vilka han vill ska företräda han politiska rörelse En Marche i parlamentsvalet i juni.
Men ett fortsatt kaos i högerpartiet ger honom definitivt ökade möjligheter.