Äntligen en positiv miljönyhet från EU

EU-kommissionens idé om naturkrediter är intressant – i princip skulle EU-varianten kunna dominera denna spretiga marknad både i Europa och globalt.

EU-kommissionen mötte pressen på måndagen för att berätta att de arbetar med att utveckla naturkrediter – vilket vore en större nyhet om de INTE gjorde. Det har ju ingått från starten i EU-kommissionens femårsplan.

Sedan ett par år växer det fram marknad internationellt för naturkrediter – alltså där man omvandlat och delat upp kostnaderna för t ex markägares återställande av skadad natur, i värdepapper som kan säljas till bolag eller privatpersoner som vill stödja insatserna.
Ungefär i samma tanke som när flygpassagerare betalar för att klimatkompensera sin resa.
Idén är att det ska vara enkelt – bara betala en slant – men ändå vara pålitligt. Köparen måste lita på att säljaren faktiskt gör vad som utlovats.

I Sverige sysslar sedan flera år t ex Svensk Kolinlagring med detta och erbjuder olika projekt för den intresserade. Finland har ett projekt på gång för skogen, Frankrike införde naturkrediter hösten 2023 för alla former av biodiversitet, i USA ingicks ett första brett kontrakt i maj i år…
Sättet att locka icke-offentligt stöd till goda naturåtgärder prövas på många håll.

Men med en uppsjö av ”gröna obligationer, naturkrediter och biodiversitetskrediter som kommer trillande är det inte helt lätt att veta vad man ska satsa på.
Det är här EU kommer in.
EU planerar sätta upp kriterier för vad som berättigar till att utställa och sälja ett ”naturcertifikat” plus utse vilka som ska kontrollera att säljaren av certifikatet verkligen genomför vad hen har lovat.

Chansen är rätt god för att EU-certifikaten blir de mest efterfrågade på marknaden, även globalt.
EUs blotta storlek (27-30 länder) och EUs rykte för petnoga byråkrati, utgör en enorm fördel när det gäller att vinna omgivningens förtroende för certifikaten.

Kommer bolag vara intresserade? En rätt stor skillnad mot EUs mycket framgångsrika utsläppshandel är ju att det blir helt frivilligt för bolagen att köpa naturkrediter.
Men EU har annan klimatpolitik som inte är frivillig utan tvingande.
Taxonomin kräver t ex av alla större bolag att årligen redovisa offentligt hur mycket de placerar i ”gröna” aktiviteter. EUs helt nya naturrestaureringslag, kräver sedan av alla EU-länder att de återställer skadad natur.

Och då kommer naturkrediter lämpligt in. Inköp av naturkrediter blir ett enkelt sätt att uppfylla EUs klimatlagar.

Nyheten som var skälet för EU-kommissionens presskonferens på måndagen var att ansvarig kommissionär Jessica Roswall nu har en ”roadmap.”
Denna vägkarta säger att mellan 2025 och 2027 ska kommissionen konsultera berörda, höra med experter, utvärdera marknaden idag och följa de naturkredit-projekt som redan pågår.
Kort sagt, göra vad kommissionen alltid gör innan man lägger ett lagförslag.

Kom pressträffen egentligen till för att övertyga om att denna EU-kommission inte är så klimat-likgiltig som den anklagas för?

Kommissionens arbete med att förenkla EU-lagar har en oturlig tendens att försvaga just klimatlagar.
Kommissionen väckte enorm ilska i parlamentet nyligen med att vilja dra tillbaka ett lagförslag om falska klimatpåståenden när lagstiftarna redan var nära beslut.
Kommissionens förslag för klimatmål år 2040 har lagts på lägsta möjliga – 90 procent… och stal dessutom sedan en del av de procenten genom att lägga in några kryphål och undantag.

Men naturkrediter kan kommissionen nog bara få beröm för.