Blir det ståhej om EU-valet nu

Jag önskade mig kändisar i EU-valet och jag fick Jan Emanuel.
Man ska vara försiktig med vad man önskar sig.

I en Expressenkrönika i februari undrade jag irriterat ”vem sjutton är Helén Fritzon?” och önskade mig istället lite namnkunniga, engagerande namn som Bildt, Greta, Margot Wallström eller (blev väl lite otålig här) ”…herregud, ta Foppa Forsberg eller Filip och Fredrik!”

Min egentliga poäng var att de svenska politiska partierna trist nog struntar i Europaparlamentets betydelse och därmed EU-valets betydelse. De sätter hellre upp partikollegor som de vill blir av med som kandidater.
Det sänker förstås valdeltagandet i EU-valet när inte ens partierna är intresserade. Och ointresset gör att allt som händer i Europaparlamentet under fem år till nästa val, hur svenskarna arbetar, förblir okänt hemma.

Jaha, men nu fick vi alltså Jan Emanuel och Sara Skyttedal, ett par som vid lanseringen av sin kandidatur för att vålla maximal uppståndelse ”flyr” i helikopter efter ett youtube-uppträdande.
Jan Emanuels felparkerade bil står övergiven kvar.
Men vad gör man inte för att få till bilder som påminner om ett amerikanskt presidentval?

Skyttedal kallar rentav Jan Emanuel för sin ”running mate,” som en riktig amerikansk politiker skulle gjort.
Samma Skyttedal som för några år sedan blev gripen av dansk polis med pepparspray (klassat som vapen) och slog ifrån sig med ett: ”Har de aldrig hört talas om second amendement?”
Kanske inte för varför skulle dansk polis bry sig om amerikansk lag.

Folklistans lansering måste ha skett i stor hast för någon politisk linje är inte klar för denna allians mellan en kristdemokrat (som också kan tänka sig SD) och en socialdemokrat (som väl avskys av sitt parti).
Fler kandidater till deras lista finns inte heller ännu.

Så väldigt fort gick det faktiskt, att Skyttedal och Jan Emanuel säger sig samla in pengar till… Folkpartiet…?

En programförklaring finns däremot vilken mest fascinerar för sina märkliga språkfel. Felstavningarna är många och den roligaste är nog att det råkade bli ”förrädare” när Folklistan ville säga ”företrädare.”
Men vad ville man säga med orden ”enstegslighet””, ”oärdnade”, ”långsörjningen” och ”grundföretagen”?
Eller när man skrev om dessa förrädare/företrädare i andra partier att de ”har förlorat sin EU längst ner på sina agendor”?
Framförallt denna drapa trotsar all gissningsförmåga:
”vi sikta allta andra skadnar föreska på de vålor som är bra för oss och förhålla bort delar som försvårar och försmår…”

Av youtubelanseringen framgår trots allt att Jan Emanuel och Skyttedal framförallt tycker att EU kostar för mycket.
Man vill spara pengar för svenska folket. I slutänden kan det därför bli nödvändigt att lämna EU, enligt programförklaringen.

Att det skulle spara pengar att lämna EU kunde duon kanske ta ett snack med Storbritannien om, som numera slipper betala medlemsavgift till EU men som har förlorat hundrafalt mer i uteblivna inkomster som det ju ger att ingå i världens största och rikaste konsumentmarknad och därför sedan några år ekonomiskt rankar i botten på alla västländers, eller europeiska rankingar.

Skyttedal svarar på frågan om duon skulle kunna göra någon skillnad i EU-parlamentet, med att berätta att en enskild europaparlamentiker kan påverka väldigt mycket och att man inte ens behöver sitta i en stor partigrupp för att klara det.

Jag är villig att ge henne rätt i bägge påståenden. Jag kan ge svenska exempel på bägge.

Marit Paulsen från lilla folkpartiet och hennes enorma inflytande över djur-och jordbruksfrågor i EP, är ett bra exempel.
Hon satt visserligen i en större partigrupp (liberalerna). I en partigrupp får en ledamot som bekant gräddfil till de tunga uppdragen, talartid, mer pengar till assistenter, osv. Ju större partigrupp, desto bättre.
Men ett lika bra exempel är Amelia Andersdotter från ännu mindre Piratpartiet som anslöt sig till den lilla Gröna gruppen (större nu, jag vet). Hon vann en väldigt tung roll i EU-parlamentet genom sin – åtminstone den gången – rätt unika kunskap om IT-frågor.

Men det säger förstås inte att alla ledamöter automatiskt kan räkna med att utöva stort inflytande.
inflytandet bygger framförallt på att man antingen har många röster med sig, t ex att man kan erbjuda EPPs många röster i utbyte för andra ledamöters stöd i en kommande omröstning.
Eller att man gör sig ovärderlig genom att man har en grundlig sakkunskap på ett viktigt område som de andra saknar.

Sakkunskap på något fackområde har nog inte Skyttedal eller Jan Emanuel demonstrerat hittills.
Tung partigrupp då?
Absolut möjligt. Som invalda i EP kan de komma att erbjudas en plats i den tunga EPP-gruppen (där Skyttedal suttit som KD-ledamot) eller i den nästan lika tunga S&D (där en socialdemokrat normalt kan få plats).
På villkor då, att de lovar ideologisk samstämmighet med gruppen ifråga. Blir de för avvikande, kan de kastas ut.
Här kan vi ju peta in att bägge grupper är starkt för EU-samarbete i alla skepnader.

Men skulle Folklistans duo komma in och skulle de sitta kvar, kan vi nog lugnt kan påstå att det blir omöjligt att få ledamöter i EPP och S&D från de 26 andra europeiska länderna med sig, på att låta Sverige betala mindre.
Eller att slippa fler åtaganden.
Det innebär ju att de andra länderna måste betala mer och bära de åtaganden som Sverige slipper ifrån.

Återstår förstås för Folklistan att ingå i någon av de högerextrema/högernationalistiska grupper som kommer att (åter-)bildas efter EU-valet. Opinionsundersökningar pekar på att de kan bli stora och inflytelserika.

Fast chansen att högernationalister i Holland, Frankrike, Tyskland eller Ungern skulle stötta Jan Emanuel och Skyttedal i försöken att se till så Sverige skulle få betala mindre och göra mindre medan deras väljare skulle få betala mer… nej, det kommer inte hända.

Lite tjohej och hejsvejs i EU-valet kan det säkert bli med Folklistan. En eller ett par platser i Europaparlamentet också.
Inflytande? Nej.
Men hög status och ett välbetalt jobb där ingen kollar om du faktiskt gör något arbete? Javisst.