Den blocköverskridande alliansen i EU-parlamentet mellan konservativa, socialdemokrater och liberaler är dödförklarad. Det ska stadfästas den 17 januari då parlamentet ska välja en ny talman och de tre partierna ställer upp varsin kandidat. Men i sista stund vädjar nu konservativa EPP-gruppens ledare Manfred Weber om att återskapa alliansen.
EPP anklagar Socialdemokraterna och Liberalerna för att ge EU-motståndare och ”extremister” inflytande över EU-lagstiftningen i sitt röstfiske, samtidigt som han offentliggör det hemliga avtalet från 2014 mellan de tre partierna.
– Vår dörr är alltid öppen för diskussioner om fortsatt samarbete för att bekämpa de EU-skeptiska krafterna, sade Manfred Weber på en presskonferens på tisdagen.
I uppgörelsen från 2014 skriver EPP- och Socialdemokraternas ledare under på att S ska få tillsätta talman den första halvan av den femåriga mandatperioden och EPP den andra halvan. Liberalerna skrev under ett par dagar senare mot löfte om att få ytterligare en post som vice talman.
EU-parlamentets talman – kallad president på de flesta EU-språk – har fått en allt viktigare roll i takt med att parlamentets makt som lagstiftare har ökat. EU-regeringarna måste komma överens med parlamentet för att det ska bli några lagstiftningsbeslut och EU-kommissionen måste lägga lagförslag som kan vinna gehör både i parlamentet och hos EU-regeringarna. Den avgående Martin Schulz har under sina 2,5+2,5 år lyckats höja talmannens och parlamentets status ännu ett snäpp genom den framgångsrika kampanjen för att EU-valets resultat också skulle avgöra vem som skulle bli EU-kommissionens ordförande.
När Martin Schulz nu väljer den tyska inrikespolitiken efter att ha misslyckats med att få sitta kvar som talman begär konservativa EPP, som är största gruppen i parlamentet, att få stöd av Socialdemokraterna och Liberalerna i valet av ny talman.
Men Socialdemokraternas Gianni Pittella svarade omedelbart med att dödförklara ”Der Grosse Koalition”, och Liberalernas Guy Verhofstadt följde snart efter och lanserade sig själv som talmanskandidat.
Pittellas talesmän hävdade att uppgörelsen från 2014 är ogiltig eftersom den förutsatte att Danmarks tidigare socialdemokratiska statsminister Helle Thorning-Schmidt skulle bli EU-ordförande, inte konservative Donald Tusk. Med en konservativ även som EU-parlamentets talman och kristdemokratiske Jean-Claude Juncker som ordförande för EU-kommissionen blir det konservativa på samtliga tre tunga EU-poster.
– Kompromissen för vårt samarbete under de gångna två och halvt åren har brutits – men inte av oss, hävdade Pittella.
EPP-ledaren Manfred Weber visar nu genom att offentliggöra uppgörelsen att det inte finns några förbehåll om vilka som ska inneha ledande poster i andra EU-institutioner.
– Vi vill fortsätta samarbetet även långsiktigt efter valet 2019 för att förhindra instabilitet, sade Weber i en uppenbar invit till en ny uppgörelse där de båda andra grupperna kan få löften om ledande poster framöver.
EPP har fått draghjälp av Guy Verhofstads misslyckade försök att värva Beppe Grillos EU-skeptiska Femstjärnerörelsen till Liberalerna. Martin Weber pekade på att Grillo gratulerat UKIP:s Nigel Farage till Brexitsegern i Storbritannien.
– Verhofstadt förhandlar med Grillo, och Pittella med kommunisterna. EPP är den enda partigruppen som inte är beredd att tala med eller göra några uppgörelser med EU-skeptiska krafter, sade Weber.
Utan en uppgörelse mellan EPP och Socialdemokraterna kommer det att bli jämnt i en slutomgång mellan de två huvudkandidaterna Antonio Tajani och Gianni Pittella, även om Tajani väntas vinna. Men oavsett vem av de två som segrar kommer det att bli svårt att få parlamentets lagstiftningsarbete att fungera utan ett samarbete mellan EPP och Socialdemokraterna.
Därför kan vi räkna med en veckas chicken race för att se vem som blir först att kompromissa och ge upp om sin kandidat. Det lär krävas fyra röstomgångar för att utse en segrare bland de sex talmanskandidaterna. En ny blocköverskridande allians kan förhandlas mellan tredje och fjärde röstomgången. Eller så kör man på och låter EU-parlamentet drabbas av en period av politisk cirkus.