David Cameron har målat in sig i ett hörn – kan arvfienderna Juncker/Schulz rädda honom?

David Camerons politiska vänner i Östeuropa har vänt honom ryggen. Camerons förhoppningar på Angela Merkel har än en gång visat sig ogrundade.

Nu tvingas Cameron vända sig till de två EU-politiker han troligen hatar mest – EU-kommissionens Jean-Claude Juncker och EU-parlamentets talman Martin Schulz.

Det är något avgörande på gång när brittiske premiärministern med kort varsel ställer in inplanerade besök i Sverige och Danmark. David Cameron har varit ute på en lång turné till EU-huvudstäderna för att söka stöd inför toppmötet den 18-19 februari, då han hoppas få en uppgörelse om ändrade EU-regler att visa upp för brittiska folket inför folkomröstningen om EU-medlemskapet.

Men enligt Daily Telegraph, som ofta är välinformerad om vad som händer i regeringen, sprack Camerons förhoppningar om att få stöd av Tysklands Angela Merkel i måndags.

Cameron ville införa en EU-regel om att löntagare måste ha löner över en viss miniminivå för att betraktas som att man ska kunna leva på sin inkomst och också kunna få skatteunderstöd. Cameron föreslog, enligt brittiska medier, en lägsta inkomst på 1 300 pund (motsvarande drygt 15 000 kronor), vilket var dubbelt så mycket som Merkel var beredd att acceptera.

Samtidigt säger flera av brittiska Toryregeringens politiska EU-vänner, som den polska regeringen, benhårt nej till Camerons utgångsbud att lågavlönade utländska arbetare inte ska få några skatteunderstöd de första fyra åren.

Därmed tvingas David Cameron resa till Bryssel och hoppas att de politiska ledare som han ständigt motarbetat ska sträcka ut en hand för att bidra till att rädda Storbritannien kvar i EU. Jean-Claude Juncker och Martin Schulz har skapat en bred majoritetskoalition i EU med socialdemokrater och kristdemokrater, trots Camerons motstånd. Men EU-kommissionen och parlamentet har också blivit betydligt snabbare att hantera kriser för unionen, och de får nu visa om de är kapabla att klara den kris som Cameron och hans Toryparti försatt sig i.

Enligt flera medier har EU-kommissionen erbjudit David Cameron en “nödbroms” – som utlöses om det blir en så stor anstormning av utländsk arbetskraft att den brittiska offentliga servicen överansträngs.

EU-kommissionen har enligt uppgift presenterat samma förslag till Schweiz, som vi skrivit om tidigare. Enligt nyhetsbyrån Reuters är det ett liknande förslag som nu ligger på förhandlingsbordet för Cameron: EU offering UK ’emergency brake’ on migrant benefits. Även enligt tidningen Politico krävs dock ett beslut av övriga EU-länder för att nödbromsen ska kunna utlösas. Officiellt ska även övriga medlemsländer få möjlighet att kunna utlösa en sådan här nödbroms, för att det inte direkt ska framstå som en rätt till diskriminering enbart för Storbritannien.

Men kommissionens förslag ger inte den brittiska regeringen den möjlighet att begränsa utländska arbetares sociala rättigheter, som Cameron lovat de brittiska väljarna med sina förhandlingskrav. Risken för anklagelser om “förhandlingsfiasko” är uppenbara.

En “nödbroms” i dagens format är svår att omforma till en imaginär segerpokal som Cameron kan visa upp framför kamerorna utanför Downing Street. Cameron får hoppas att Juncker/Schulz är villiga att erbjuda honom ett vackert omslagspapper, som att kalla nödbromsen för “en förändring av EU-fördraget” – A Treaty change – som brittiska regeringen krävt.