EU-domstolen gav i veckan Amazon en lektion (och oss andra en påminnelse) om vilken samhällssyn som styr EU-lagarna. Eller var det ett debattinlägg?
Amerikanska jurister verkar inte förstå Europa överhuvudtaget. I alla fall om man ska döma utifrån de jurister som världens näst största företag Amazon, skickat att försvara deras sak till EUs högsta domstol.
Argumenten som amerikanerna framför är… dumma, helt enkelt.
Vilket är överraskande från ett så stort bolag som borde ha de bästa advokaterna i sitt hörn.
Tvisten handlar om EUs lag om digitala tjänster. Lagen lägger skyldigheter på vad man kallar ”väldigt stora internet-plattformar” vilka kan vålla systemrisker genom sin stora spridning.
Skyldigheten ligger framförallt i att rensa bort illegalt materiel så snart det går.
Inte så märkvärdigt i europeiska ögon. EUs olika lagar förbjuder ju på internet mer eller mindre vad som är förbjudet i verkligheten.
Alltså, terrorism, barnsexbrott, hot, hat och påverkansoperationer mot politiska val, mm.
Här överraskar amerikanerna med att inte kunna läsa innantill.
”Vi kan inte utgöra en systemrisk,” inleder de, ”för vi är inget system och inte en del av något system.”
Nu handlar förstås EU-lagen om risker för samhällssystemet.
Att skydda medborgare och samhället från sådana.
Det framgår mycket utförligt, sida upp och sida ner av den lag som Amazon överklagat.
Gör de sig dumma med avsikt?
Också konstigt är att Amazons jurister genom hela sitt överklagande använder sig av diverse rättigheter ur EUs rättighetsstadga.
Inga tidigare domar åberopas. Inga andra lagar. EUs fördrag nämns inte. En studie om reklam tas visserligen upp som bevis av Amazon men den viftar EU-domstolen undan med att ”oklart om den gäller för internetplattformar eftersom den är utförd år 1953.”
Det enda juristerna tycks ha läst är rättighetsstadgan, denna lättlästa populärversion av vad EU står för.
Amazon förklarar sålunda att EU-lagen kränker deras frihet, inte minst bolagets näringsfrihet. Här citerar juristerna EUs stadga över rättigheter som bevis: ”Frihet att utföra affärsverksamhet…”
Helt rätt sett, bekräftar EU-domstolen men påpekar att meningen fortsätter:
”…frihet att utföra affärsverksamhet enligt lagarna...”
Tror Amazons jurister att EUs högsta domstol faller för ett så billigt knep?
Nästa försök är lika dumt. Amazon hävdar att deras rätt att inte bli diskriminerad är kränkt.
Här låter juristerna mer som högerdebattörer än advokater. EU-stadgans rätt att inte diskrimineras handlar om medborgares rätt att slippa rasism, åldersdiskriminering, köns- eller religionsdiskriminering.
Att ett av världens största bolag skulle uppleva sig diskriminerat på de grunderna är… udda.
Deras förklaring lyder att Amazon diskrimineras jämfört med små internet-plattformar.
De små utsätts inte för lika höga krav på bortrensning.
Men eftersom syftet med lagen är att hindra spridning av sådant som är illegalt, ger det sig själv att lagen begär att stora plattformar vakar hårdare över innehållet än små.
För att vara löjligt tydlig: Stora plattformar når fler människor.
Är argumentet ett skämt från bolagsjuristerna?
Därefter är det Amazons yttrandefrihet som kränks. Det skulle ske genom att bolaget inte tillåts att fritt profilera sina konsumenter i Europa, baserat på personuppgifter som bolaget köpt eller själv samlat in.
(Amazon får profilera alla konsumenter som gett sitt samtycke, bara inte de andra.)
Här verkar Amazons jurister tappat alls sans och logik. Yttrandefrihet skulle ge bolag rätt att profilera sina kunder… ?
Så vad handlar egentligen den här stämningen om?
Bolaget Amazon kan inte gärna ha trott att de skulle vinna med det slags okunniga och meningslösa argumentation.
Tre parter i målet (EUs ministerråd, EU-kommissionen och Europas konsumentorganisationer) argumenterade alla för att målet inte alls skulle prövas, det saknade ju all juridisk grund. Men EU-domstolen valde ändå att ta upp det och pröva det.
I bakgrunden pågår som bekant ett politiskt gräl mellan EU och USAs tech-jättar vilka protesterat högljutt mot att regleras av EU.
Tech-jättarna har fått Donald Trump på sin sida med åsikten att ”det här gör EU enbart för att straffa amerikanska företag.”
Trump fick därför inskrivet i den tull-uppgörelse som han tvingade på EU i somras, att europeiska digitala lagar ska ses över så att de inte utgör hinder för amerikanska företag.
Detta har sedan Trump-administrationen följt upp i kravbrev och genom att hota de amerikanska bolag med straff, som följer europeiska regler.
EU-kommissionens Ursula von der Leyen la just i torsdags fram förslag om att luckra upp och försena digitala EU-lagar.
Det var våren 2023 som Amazon stämde EU för digitala tjänste-lagen. Först nu har målet nått EU-domstolen. Bolagsledningen kanske inte längre bryr sig om hur det går, det kunde förklara ointresset för att argumentera seriöst. Trump verkar ju lösa deras ”problem” ändå.
Och kanske var det helt avsiktligt som EU-domstolen tog tillfället i akt att just i dessa dagar, stillsamt och pedagogiskt, förklara syftet med EU-lagar.
Att förklara vad som – så här långt i alla fall – är den europeiska samhällssynen:
Näringsfrihet, ja. Men den är inte absolut.
Den kan begränsas i lag. Liksom andra friheter kan.
När då?
”När den krockar med ett genuint allmänintresse eller med behovet att skydda andras rättigheter och frihet.”
Så tolkar alltså EUs högsta domstol syftet med EU-lagarna – att skydda samhällsintresset och de svagare parternas intresse, före marknadens intresse.
Kanske tyckte domarna att inte bara amerikanerna men även EU-ledarna och Ursula von der Leyen kunde behöva påminnas.
Mycket bra och klargörande.