Ukrainas chans att få del av det frusna ryska kapitalet har krympt igen. EU ser ut att backa för USAs önskemål igen.
Efter många förvecklingar började det till slut arta sig med EUs försök att utnyttja det frusna ryska kapitalet till att rädda Ukraina från en väntad bankrutt (i mars-april nästa år enligt ekonomerna).
Men så kom USA i vägen igen.
De europeiska ledarna bjöds ett nytt tillfälle att konfrontera USA nyligen men tog inte ens ton efter Trumpadministrationens senaste brutala politiska attack mot Europa.
I den offentliggjorda amerikanska nationella säkerhetsstrategin, säger USAs ledning lite sammanfattat att Europa ska underkastas och utföra amerikansk politik (läs mer här) medan Ryssland och Kina ska vara respekterade, kommersiella partners.
USAs problem med Europa är, enligt strategin, bl a att vi beslutar egna lagar (som stör amerikanskt näringsliv), att vi tror att Ukraina kan vinna och att vår europeiska civilisation är på väg att gå under. Därför måste våra valda ledare bytas ut (utom de högerextrema, Trump-vänliga).
Donald Trump följde upp med att bekräfta den amerikanska synen på Europa och kalla de europeiska ledarna för svaga.
Svaret från de europeiska ledare som faktiskt har någon makt, har varit stillsamt och förlåtande.
Ursula von der Leyen sa t ex:
”Jag är en transatlantist från botten av mitt hjärta. Jag har ett gott förhållande med Donald Trump. Men det är medborgarna i Europa som väljer ledare, inte vi politiker.”
Tysklands förbundskansler Friedrich Merz kommenterade bl a att ”jag ser inget behov för USA att nu vilja rädda demokratin i våra länder” och att han anser delar av den amerikanska strategin vara ”begripliga och förståeliga,” och föreslår slutligen att USA ”arbetar konstruktivt med Europa.”
Svaret från den franske presidenten Emmanuel Macron har varit… fullständig tystnad.
I en läckt längre version av samma policy, pekar Trumpadministrationen ut några länder som de vill arbeta aktivt med att bryta loss från EU så att den knäckta sammanhållningen raderar inflytandet som EU utövar över Europa. De är Italien, Polen, Ungern och Österrike.
Dagen efter att EU hade hittat en lösning för det ryska kapitalet, poppade Italien upp som motståndare till EUs valda lösning för det frusna ryska kapitalet.
Efter att EU någorlunda löst Belgiens invändningar om att en konfiskering vore illegalt och skulle skrämma investerare i Europa så säger Italien om icke-konfiskeringen att den också vore illegal och skulle skrämma investerare från Europa.
Strax därpå upprepade USA sitt krav att européerna ska ge dem det frusna ryska kapitalet. USA planerar att dela kapitalet med Ryssland i en fond för rysk-amerikanska investeringar.
Plus, säger amerikanerna, så ska européerna lägga till 100 miljarder dollar extra till den fonden. För då blir det fred.
Nu, tänker man, är väl ändå européerna så trängda att de börjar protestera mot USAs översitteri. För utan den ryska lösningen, går
*Ukraina i bankrutt och förlorar kriget eller,
* de europeiska länderna måste betala ut egen ficka,
Men deras överseende och kompromissvilja är oändlig. Istället samlade Tysklands förbundskansler Friedrich Merz på måndagen ett antal europeiska kollegor i Berlin att möta Ukrainas Volodmyr Zelenskyj och Donald Trumps förhandlare Steven Witkoff och Jared Kushner.
Mot slutet av dagen kom de ut, jublande – en vapenvila sägs vara nära. Alla är nu eniga om en lång rad viktiga punkter, närmare fred har man aldrig… och så vidare.
Detta är förstås inte en fredsförhandling för USA söker inte fred för Ukrainas del, bara att Ukraina ska underkasta sig så att USA och Ryssland kan börja göra affärer igen.
Därför är det fullt logiskt för Donald Trump att använda fastighetsmagnaten Witkoff och investeringsmagnaten Kushner som sina företrädare.
En titt på överenskommelsen som de inblandade var så nöjda med, avslöjar dock svaga punkter.
* Europeiska fredsbevarande trupper ska stationeras i Ukraina,
Detta har europeiska länder lovat sedan starten av 2023 så det är inget nytt. Men Ryssland har vägrat gå med det. Ryssland var inte på plats i Berlin.
* Ukraina ska få chansen att bli EU-medlem
EU inbjöd Ukraina redan våren 2022 vilket är en process som binder EU vid sitt löfte. Ingen av parterna har någonsin varit emot detta, inte ens Ryssland.
* Ukraina avstår från sin ansökan att bli Nato-medlem,
Betyder inget för det är förstås inte Ukraina som bestämmer vem som blir Nato-medlem. Såväl Biden som Trump har hela tiden tvärvägrat liksom tidigare amerikanska presidenter. Det är en sak som Nato-medlemmen USA helt och hållet bestämmer.
För övrigt vore det helt oacceptabelt för Putin.
* USA ger Ukraina säkerhetsgarantier,
Detta är det största genombrottet av alla, något som Ukraina betraktar som den enda säkra lösning för dem.
Men det ”löftet” är om möjligt ännu ihåligare även om Friedrich Merz stolt kallar det en legal garanti.
För det första kan de två affärsmännen Witkoff och Kushner självklart inte ge något slag av ”legala” åtaganden för staten USAs del oavsett hur mycket kompisar de är med president Trump.
En säkerhetsgaranti kräver minst ett kongressbeslut eller (i dessa tider) en exekutiv order från presidenten.
Och Donald Trump tog snabbt avstånd från löftet och någon form av legal status.
”Vi ska arbeta på saken,”sa han, timmar efter Berlin-mötet, om den amerikanska garantin.
”Européerna måste utgöra en stor del av det,” la han till.
Hur gick det då med pengarna till Ukraina och att rädda landet från bankrutt?
Ingen sida backade men båda sidor vill gärna låtsas att man har närmat sig.
Enligt amerikanerna så har man talat om ett ”välfärdspaket” för Ukrainas återuppbyggnad som europeiska ledare har ”signalerat villighet att ge finansiellt stöd.”
Här tycks vi vara tillbaka i tidigare idéer från USA att Europa ska betala för Ukrainas återuppbyggnad.
I ett uttalande om Berlin-mötet från den europeiska sidan låter samma sak så här; ”Alla har gjort åtaganden att sträva mot att…
* investera i Ukrainas framtida välfärd, inkl ställa betydande resurser till förfogande för återuppbyggnad, ömsesidigt gynnsamma handelsavtal och med hänsyn till behovet för Ryssland att kompensera Ukraina för uppkomna skador. I det sammanhanget har ryska suveräna tillgångar i EU blockerats.”
I denna röra av ord staplade på hög har sålunda ingen lovat något alls.
Européerna har ändå antytt – men utan att våga säga det rent ut i sitt eget dokument – att det frysta ryska kapitalet bör gå till Ukraina.
Alla dessa fredsmäklare lämnade Berlin med ömsesidiga löften om att ses snart igen – efter att USA har frågat Ryssland vad Vladimir Putin tycker om det hela.
Utan ryskt klartecken, ingen vapenvila enligt USA-sidan. Putin har veto.
EU-ledarna har för sin del ett stundande toppmöte där beslut har utlovats om hur de ska göra med det ryska kapitalet.
När överläggningarna inleds i Bryssel på torsdag om just den frågan, är det högst röriga läget att
* 20 EU-länder tycks vilja använda tillgångarna för Ukraina (och där finns hela Norden+Baltikum som hoppas få del av pengarna till sitt försvar),
* 7 länder vill inte (men tillsammans räcker de ändå inte till för att rösta ner övriga),
* i bakgrunden fortsätter amerikanerna propsa på att EU lägger beslag på kapitalet och ger till dem, att dela med ryssarna.