EU gör en nystart om Gaza

Lite diskret glider EU just nu bort från Israel och i riktning mot att stödja palestinierna.
Kan bero på Trump.

EU byter under viss tystnad fot i frågan om Palestina. På måndagen öppnade EU nya och stärkta relationer med den Palestinska myndigheten, i direkt kontrakurs med amerikansk politik.

I eftersvallet av Hamas blodiga överfall på israeliska civila i oktober 2023 kom EU lite oväntat ut på Israels sida – trots att det israeliska svaret på överfallet redan från dag ett utgjordes av en oproportionerlig attack på palestinska civila.
Oväntat, för många EU-länder har traditionellt stått nära de arabiska länderna och stött palestinierna mot israeliska utfall.

Men nu tog Ursula von der Leyen, EU-kommissionens tyska ordförande, täten när hon bara dagar efteråt flög in till Jerusalem, omfamnade premiärminister Benjamin Netanyahu och lovade honom ”EUs orubbliga stöd för Israels rätt att försvara sig”.

Detta var inte EUs officiella hållning.
Inledningen var helt rätt men hon hoppade över det den helt avgörande fortsättningen…”men självklart alltid i enlighet med internationell lag.”

Ursula von der Leyen ingrep sedan inte när Ungerns EU-kommissionär Oliver Varhelyi gick ut på twitter för att meddela att EU nu drog in biståndet till Palestina – en insats som varken var hans att besluta eller att utföra.
EU-kommissionens inre konflikt och byk vaskades öppet på twitter när den faktiskt ansvarige EU-kommissionären Janez Lenarcic sa emot Varhelyi och kanske ännu mer när EUs ”utrikesminister”, spanjoren Josep Borrell, envist fördömde Israels värsta övergrepp offentligt och stödde FN.

Von der Leyens felsteg i Jerusalem och Varhelyis övertramp ledde till het kritik från en grupp EU-länder som från start ville fortsätta värna om palestinska civila, däribland Spanien, Irland och Belgien och delvis ett Frankrike som under president Macron valt den udda hållningen att omväxlande stödja palestinierna, omväxlande Israel.

Men över alla EU-regeringar tronade ett obevekligt Tyskland som utan att blinka accepterade Israels alla former för blodig hämnd på civila – bombningar, prickskytte-lekar mot enskilda, svält, avstängning av vatten och el, riktade attacker mot sjukhus, journalister, hjälparbetare, osv.

I långa och ilskna EU-debatter har Tyskland sedan vägrat ge ett lillfinger; Israel ska hyllas, palestinska offer är Hamas-terrorister. På hemmaplan har Tyskland följt upp det med att beteckna solidaritet med palestinier som terrorism och därför slå ner våldsamt på demonstrationer, stoppa även judiska personer att tala offentligt för palestinierna och att gå så långt att man begärt utvisning av tre EU-medborgare bosatta i Berlin.
Tyskland är också Israels näst största vapenleverantör och har inför Internationella brottsdomstolen ICC försvarat Israels agerande.

Kluvet internt i EU alltså, vilket utåt har gett en officiell EU-linje som stannat vid ett ganska lamt: ”Vi stöder Israels rätt att försvara sig men i respekt för internationell rätt.”

Israel och president Joe Biden i USA uppskattade att EU placerade sig på åskådarplats och inte uttryckte åsikter.
Resten av världen gjorde det inte.
Många av de länder som nu klumpas ihop som ”the Global South” valde att vid internationella sammankomster, även i Bryssel, kritisera EU för dubbelmoralen de ansåg sig se i att EU protesterar mot angrepp när offren är ”vita” som i Ukraina men håller tyst när offren är ”bruna” som i Palestina.

Strategiskt sett var det förstås korkat av EU att stöta sig med asiatiska, latinamerikanska och afrikanska länder – vilket kan ge försämrade affärsrelationer – för att göra USA och Israel till viljes vilket inte ger något tack.

Men nu flyttar sig alltså EU, stegvis och utan fanfarer.
* EU stödde i mars den arabiska planen för Gaza framför Trumps Gaza-plan.
* På måndagen bjöd EU för första gången någonsin in till ett högnivå-möte med den Palestinska myndigheten (premiärminister Mohammad Mustafa,
* EU anslår 1,6 miljarder euro till PA över tre år – en kraftigt utökad summa jämfört med åren före Gaza-kriget.

Och franske presidenten Macron kan äntligen ha landat på ena sidan stängslet när han i veckan meddelade att Frankrike kan snart komma att erkänna Palestina som en stat vilket gav starka negativa reaktioner i Israels ledning men spreds som en välkommen nyhet i stora delar av Global South.
Det skulle i så fall ge 12 av 27 EU-länder som erkänner Palestina.

I EUs nya linje ligger det traditionella kravet om en tvåstatslösning kvar, både Palestina och Israel får existera.
Därefter är EU-planen att placera den idag maktlösa Palestinska Myndigheten i fokus för uppbyggnaden av Gaza, Västbanken och delar av Jerusalem – trots att Israel just nu tycks vara i färd med att annektera dessa områden.
EU-pengarna kommer med krav på PA om att skapa en fungerande och demokratisk stat. EU lovar sedan bidra finansiellt till uppbyggnaden, sätta upp en donators-plattform, engagera privat kapital, osv.

Att EU skärper sig till att utforma en sammanhängande position som inte på samma sätt som hittills enbart är pro-Israel, kan ju ha utlösts av Trumps galenskaper om att deportera alla palestinier för att göra en amerikansk casino-badort av Gaza.

Det kan också ha utlösts av Israels pågående expansion in i grannländer utöver de palestinska områden, för att lägga under sig nytt territorium – i Libanon, i Syrien, vissa fruktar in i Egypten och med planer för Iran.
För EU väcker idén om ett instabilt Mellanöstern där våld kan flamma upp när som helst, mörka minnen av flyktingströmmar och terroristgrupper som härjar i europeiska städer.

Det kan ha gjorts möjligt av en ny tysk regering som tydligare än den förra ser ett akut behov för Europa att ha vänskapliga relationer med den Globala Södern i en skakig värld.

Kanske är vad vi ser helt enkelt början på en ny tid där EU inte känner sig bundet att vara troget amerikansk utrikespolitik och därför landar på utrikespolitiska positioner som strategiskt gagnar Europa – istället för att gagna USA.