EU ska köpa vapen från europeiska företag, förklarade Ursula von der Leyen. Och där måste paniken sätta in för amerikansk försvarsindustri.
Alldeles nyss såg det ut som lysande tider för USAs vapenindustri. Europa skakar ju av sig allt gammalt tänk och går in för att upprusta sina försvar för många hundra miljarder euro.
Kanske hann industrin tänka: Tack, Trump! innan nästa skräll inträffade.
Européerna vill inte längre köpa amerikanskt.
Trumps bryska attack på ett Europa som inte ”betalar för sig” i Nato landade när den först kom år 2016 i ett Europa som redan året innan hade börjat öka sina försvarsutgifter. Därefter har det stadigt gått uppför.
Med USA som det militärt dominerande landet i militäralliansen, gick många av köpen till amerikansk industri, på senare år till över 60 procent.
Ett starkt argument för att föredra amerikanskt, var att då var USA fortsatt involverat i ditt försvar vilket kändes tryggt.
Och så hade det säkert fortsatt om det inte varit för Trump II.
Trump-administrationens varma förbindelser med Europas fiende Ryssland och aggressiva uthängande av Ukraina, har gjort att det känns väldigt mycket mindre säkert att köpa amerikanskt försvarsmateriel.
Den riktiga skräcken kom när Trumps handgångne man Elon Musk hotade Ukraina att stänga ner kommunikationssystemet Starlink för dem.
Och när USA stoppade uppdateringen av radarsystemet i de F16-plan som Ukrainas piloter flyger.
Vapen är till stor del mer elektroniska system än något annat nuförtiden och säljaren, det amerikanska företaget, behåller rätten att uppdatera… eller inte. I praktiken en ”kill switch.”
Trumps ” jag tänker inte försvara dem om de inte betalar” och hans upptrappning de senaste dagarna med ”jag tänker BARA försvara det land som har betalat” har gjort klart för Europa att USA inte går längre att lita på.
Det skulle inte ens vara möjligt att lyda Trumps order eftersom inget land ”betalar” till Nato eller till USA. Alla betalar för sina egna nationella försvar vilka de åtar sig att ställa i Natos tjänst om ett annat Natoland blir angripet.
Till vem eller hur mycket skulle man ”betala” för att vara säker på USAs hjälp?
EU-kommissionen la häromveckan fram en plan för hur man kan finna maximalt med pengar för att snabba på upprustningen i Europa. EUs toppmötet godkände planen utan att blinka och bad kommissionen att fortsätta leta efter fler tänkbara finansieringskällor.
”Samstämmigheten bland EU-ledarna saknade motstycke,” berättade kommissionsordförande Ursula von der Leyen efteråt.
Ungern i detta?
Inga problem. Dels vill premiärminister Orban gärna ha fonden, vill ha pengar till sitt eget försvar och för att gynna ungersk försvarsindustri. Dels ska fonden beslutas med kvalificerad majoritet (art 122) så inget land har veto.
5-punktsplanen handlar till stor del om att hjälpa EUs medlemsländer att hitta billig finansiering.
Men det blir en ny EU-fond också – döpt till SAFE – med 150 miljarder euro att låna för det medlemsland som vill investera i försvar.
I europeisk-producerat försvar.
Diskussionen har varit hetsig på senare år i EU om EU-medel ska reserveras för europeisk försvarsindustri. Frankrike har sagt absolut ja till idén om ”Buy European.”
Andra, t ex Sverige, har sagt bestämt nej. Det är bråttom, många vill köpa på samma gång, bättre att köpa fritt från alla.
Och så hör det kanske dit att svensk försvarsindustri domineras av en grupp stora företag som alla, utom Saab, ägs av icke-svenskar, mest amerikaner och britter.
EU-toppmötet avgjorde inte Buy European-frågan men på rad efter rad i slutsatserna från mötet styrs tankarna genom att man deklarerar avsikten att stärka europeisk industri, skapa europeiska jobb och ro hem teknologi till Europa.
Amerikansk försvarsindustri kommer fortfarande kunna göra en hel del affärer i Europa – men de europeiska uppköparna kommer att ha tuffat till sig, de kommer tala parallellt med kanadensiska, japanska och sydkoreanska rivaler. Man kommer kräva bättre villkor och lägre priser i kompensation för säkerhetsrisken som USA utgör.
Men när det gäller fonden SAFE och upplånade EU-miljarder så kommer EU-kommissionens förslag vara att de ska reserveras för inköp från europeiska företag. EU-regeringarna har nu ett tillfälle att fortsätta sin mångåriga debatt om frågan.
Men fruktan för att bli beroende av galna ledare i USA om man väljer amerikanskt, kan ha avgjort den bataljen innan den inletts på allvar.