Europa slapp igår undan en EU-fientlig regering som hade kunnat försvåra allas liv betydligt.
Och för det tackar vi de franska väljarna.
Politikern Emmanuel Macron, som varit i stort sett ensam i europeisk politik om att betrakta ett stabilt EU som den bästa garanten för sitt eget lands välmående, droppade den bollen med en skräll den 9 juni.
För att kunna vinna mer makt för egen del, tog han en vild chansning som kunde allvarligt ha skadat EU.
Oavsett vad nu Frankrikes president Macron egentligen hoppades på genom att kalla till nyval när högerextrema RN stod som högst i alla opinionsmätningar, så misslyckades det.
Önskade han faktiskt få Le Pens Rassemblement National i regering?…eventuellt för att de skulle misslyckas och därmed göra det omöjligt för Marine Le Pen att väljas till president 2027…
Det sprack i så fall i gårdagens val. RN är bara tredje störst grupp (143 platser).
Trodde Emmanuel Macron att genom att utmåla vänstern som lika farlig som extremhögern, att väljarna skulle föredra honom och hans allierade för en stabilare majoritet i parlamentet?
Det sprack i så fall. Hans gäng förlorade rejält och är nu näst största grupp (168 platser).
Vad president Macron definitivt inte hade väntat sig när han överraskade alla med ett hastigt inkallat nyval med mindre än tre veckors förberedelsetid, var att vänstern skulle lägga sina tusentals tvister åt sidan, kalla ut alla i försvar mot högerextremismen… och sluta som största grupp (182 platser).
Macrons farliga chansning såg i alla opinionsmätningar ut som om Frankrike skulle få Rassemblement National i regering.
Så säker var Jordan Bardella på att han inom någon vecka skulle vara premiärminister, att han och den egentliga ledaren Marine Le Pen kallade det för svek och konstitutionsbrott att sittande regering utnämnde personer till höga poster.
För EUs del är det viktigaste att veta, att Le Pen och RN är EU-fientliga även om de dämpar sina argument eftersom de franska väljarna inte är det.
Men Le Pen tvingades efter brexit överge sitt krav att Frankrike skulle lämna EU pga väljarna, tvingades därefter droppa kravet att Frankrike skulle lämna euron (samma skäl) och har sedan 2022 motvilligt fått backa från sin öppna beundran för Ryssland samt steg för steg tvingats på sitt motstånd att stötta Ukraina.
* I regeringsställning var det just på Ukraina-frågan som de hade kunnat åstadkomma störst skada för EU.
Att det perifera Ungern gör det, går att leva med. Men hade det inflytelserika Frankrike brutit enigheten, använt veto mot nya ryska sanktioner, stoppat överföring av pengar och militär till Ukraina (vilket både Le Pen och Bardella lovade i valkampanjen) så hade det kunnat skjuta ordentliga slagskott in i EU.
Och lämnat Ukraina ganska övergivet.
I regeringsställning hade Rassemblement National fått EUs kommande budgetförhandlingar att stranda innan de startat.
Bardella lovade ta tillbaka miljarder av Frankrikes EU-avgift. I Tyskland har en svag koalition just sytt ihop en sparsam tysk budget där det lilla liberala partiet FDP ställt ultimatum som hindrar Tyskland att kompensera för bortfallet.
Det hade gett en hopplös start just när EU är på spår att göra stora gemensamma satsningar på försvar, industri, teknologi, utbildning till bristyrken, livsmedelssäkerhet, osv.
Alltsammans satsningar som hade gynnat Sverige, svenskt försvar och exportindustri enormt.
Svenska kristdemokraters idé om att EU skulle vilja bidra med miljarder till svensk kärnkraft skulle förstås också ha kraschat innan den ens hunnit lyfta.
I regeringsställning hade de handelsavtal som svenska politiker drömmer om att EU ska sluta (och där vissa verkar ha inbillat att Macron vore ett större problem än RN?) inte kommit till stånd.
RNs politik är ett beslutsamt nej till avtal med skumma utlänningar och tror alltid att franska bönder blir lurade. Att Mercosur ännu inte kommit till stånd är inte lite deras ansvar.
Rassemblement National i regeringsställning hade förstås också gett nytt syre till Ungerns Victor Orban som just nu griper EU-ordförandeskapet om nacken för att tvinga till sig respekt.
Hans ”fredsmission” där målet är att Ukraina ger sig, har mött avståndstagande från de flesta EU-regeringar, inklusive den holländska regering som vilar på högerextreme Geert Wilders men med en teknokrat som premiärminister.
Men Orban hade fått stöd från en fransk RN-regering.
Medan den hetsiga franska valkampanjen pågått har Rassemblement National inte haft tid med europapolitik och i deras (mentala) frånvaro har Le Pens partigrupp ID vittrat sönder.
Det krävs minst 23 ledamöter från 7 länder för att få ha en partigrupp men flera från ID har de senaste veckorna hoppat över till Victor Orbans nya grupp Patrioterna istället.
Idag måndag väntas Rassemblement National göra detsamma.
Hos Patrioterna finns bara EU-fientliga partier. De väntas genom det franska inträdet bli Europaparlamentets tredje största grupp.
Men det betyder ändå inte att de kan kräva att få delta i besluten. De tre mittengrupperna (borgerliga EPP, socialister och liberalernas Renew) har egen majoritet utan deras hjälp.
En liknande ställning som RN får i franska parlamentet alltså, där nästa franska regering kan välja att vila på vänstern + mitten och lämna Le Pens Rassemblement National utanför alla uppgörelser.