Von der Leyen chansar på att bluffa till sig det ryska frusna kapitalet för att hjälpa Ukraina med pengar utan att EU-regeringarna ska behöva betala.
Innan dagens lagförslag om det omdebatterade ryska kapitalet till slut kom på bordet vid onsdag lunchtid, hade Belgiens utrikesminister Maxime Prévot samma morgon upprepat det belgiska nej:et.
Dagen innan hade Europeiska centralbanken artigt men bestämt vägrat bli inblandade.
Fyra EU-diplomater hade sagt till sajten Politico att de tänkte inte ställa några garantier för dessa pengar.
Ryska centralbankens frusna kapital har blivit en följetong utan slut.
Diskussionen har pågått sedan maj 2022 när EU-kommissionen för första gången kläckte idén att lägga beslag på det ryska kapital sittande på europeiska banker som EU-länderna hade frusit.
Varför inte ge det till Ukraina?
Idén väcker entusiasm på de flesta håll. Putins Ryssland är skurkar som begår krigsbrott, det är bara rätt att Ukraina kompenseras.
Men det finns lagar i en rättsstat och dit hör att man får inte ta andras pengar. Inte ens om de andra är vedervärdiga skurkar.
Stater får som en internationell sanktion frysa andras egendom så att kapitalet inte kan användas till fler skurkaktigheter. Däremot inte stoppa det i egen ficka. Om Ryssland vore dömd i en internationell domstol att betala skadestånd till Ukraina vore läget ett annat… men det har ännu inte hänt.
I Belgien ligger alltså frestande 193 miljarder euro (eller så) och glimmar varje gång Von der Leyen tittar åt det hållet. Så hon fortsatte att lyfta frågan med EU-regeringarna.
Alternativet är ju att EU-regeringarna annars själva måste lägga upp pengar för att hjälpa Ukraina. Behovet är stort, 137 miljarder euro för de två kommande åren enligt IMF.
I september 2025 brast det för tyske förbundskanslern Friedrich Merz som hittills ställt sig negativ till idén att ta det ryska kapitalet. I en debattartikel i Financial Times uppmanade han (sig själv? hans partivän Von der Leyen? någon annan?) att plocka fram ett lagligt sätt för pengarna hade blivit ”helt avgörande” för att stoppa det ryska kriget.
Merz ansåg att det kunde göras utan att tulla på Rysslands äganderätt. EU skulle ”låta kapitalet ligga kvar” men använda det som garanti för att låna pengar till Ukraina.
Det lät bra, Ursula von der Leyen nappade.
Men ingen bank lånar förstås ut pengar med som garanti ett kapital som inte är ditt utan någon annans. Man måste lägga beslag på kapitalet för att Merz´ plan ska funka.
Belgien, där den största delen av kapitalet finns på finansinstitutionen Euroclear, sa bestämt nej. De vägrade gå emot internationell lag, bli ensamma stående med en jätteskuld om Ryssland vände sig till domstol och klagade.
Och varför tog förresten inte andra EU-länder själva de ryska miljarder som stod hos deras banker? Eller lovade att betala jämsides med Belgien om affären slutar i domstol en dag.
EU-regeringarna lyssnade inte utan fortsatte tjata på Von der Leyen, hon måste ta fram ett lagförslag för att ta pengarna.
Europeiska centralbanken poppade då upp för att säga att det är i alla fall tvärnej på att ECB skulle blandas in för att bidra med ”likviditet” eller ”garantier.”
”Definitivt emot EU-fördraget,” hälsade ledningen.
Nu har den ståndaktiga Ursula von der Leyen till slut tråcklat ihop ett lagförslag.
För att få det hela att se lagligt ut, hänvisar hon till ett utkast till internationella regler som diskuterades i FN år 2001 vilket (enligt kommissionen) tydligt bevisar att Ryssland måste vara en skurk.
”Mot bakgrund av detta legala krav på Ryssland att betala skadestånd till Ukraina för skador man åstadkommit genom sitt illegala krig…” skriver EU-kommissionen fräckt.
För det blev aldrig något legalt krav.
Idén var visserligen år 2001 att göra detta utkast till en internationell konvention men det hände aldrig.
EU-kommissionen går ogenerat vidare i sitt lagförslag till att hävda att Ryssland inte har rätt till avkastningen som den ryska centralbankens kapital har gett sedan februari 2022.
Det är förstås heller inte sant.
Den som äger värdepapper, äger också avkastningen av värdepappren.
När EU-kommissionen som juridisk grund bara kan visa upp ett 24 år gammalt utkast som aldrig blev mer än så, avslöjar detta med önskvärd tydlighet att man inte lyckats finna vad man sökt sedan maj 2022:
Ett lagligt sätt att utnyttja det ryska kapitalet.
Under tiden är Ukrainas behov av pengar verkligen desperat.
I mars 2026 kommer landet annars gå bankrutt, säger man i Bryssel. Just nu är Ryssland i ett särskilt svagt läge och Ukraina kan fortfarande vinna. Men inte utan pengar.
Att inte stötta Ukraina precis här och nu, är fel på så många sätt.
I detta desperata läge, presenterar Ursula von der Leyen idag två förslag till EU-regeringarna:
* Det ena EU-förslaget är att låtsas som om det vore lagligt för EU att utnyttja det ryska kapitalet – med alla konsekvenser det kan få på EUs trovärdighet på internationell finansmarknad och politik och vilka risker man utsätter sig för.
(Säg att Trump lyckas få ihop ett ”fredsavtal” med ett krigs-uttröttat Ukraina och ett ekonomiskt haltande Ryssland. Det första Ryssland då gör är förmodligen att begära att sanktionerna lyfts så landet får sina tillgångar tillbaka.
Att Trump skulle gå med på det, är fullt möjligt. Han har ju redan låtit cirkulera en 28-punkts-uppgörelse där det står att EU måste ta det ryska kapitalet och ge till honom och Putin för att sätta upp en rysk-amerikansk fond.)
* Det andra EU-förslaget är att låna upp de pengar som Ukraina behöver med EUs budget som garanti – med konsekvensen att EU-länderna riskerar få betala tillbaka det mesta av lånet själva, för krigshärjade Ukraina lär få svårt att klara det.
Då måste EU-regeringarna prata med sina väljare om saken.
Det finns ett tredje alternativ som är att EU-länderna låter Ukraina falla eftersom att försvara landet, om än bara finansiellt, anses kosta oss för mycket.
På kort sikt. På lång sikt lär kostnaderna för ett fallet Ukraina bli skrämmande.
Förslagen ska diskuteras – och kanske beslutas – av EU-ledarna på toppmötet den 18 december.