Hur fort går det att montera ned en demokrati? Donald Trump slår något slags hastighetsrekord i uppgiften just nu.
Även om sista ordet inte är sagt ännu.
Det är som ur-scenen av en demokratis död, enligt FT-journalisten Edward Luce (kan ses på youtube), detta möte i Vita Huset när president Donald Trump inför TV-kamerorna gör klart att USAs Högsta domstol inte bestämmer över honom.
Just det här mötet hölls med El Salvadors diktator Nayib Bukele som tar betalt för att låsa in i trånga burar de människor som Donald Trump låtit flyga över till honom, med rakade huvuden, iklädda underkläder, böjda av hand- och fotbojor.
Bland de tillfälligt hopsamlade unga männen fanns Kilmar Abrego Garcia, som fått beviljat uppehållsrätt i USA för att inte dödas av de kriminella sydamerikanska gäng han vägrat gå med i.
Högsta Domstol har sagt att han ska återföras eftersom han inte fått sin sak rättsligt prövad. Men El Salvadors president skrattar när en journalist frågar honom om Kilmar. President Trump skrattar och det övriga Trump-hovet skrattar.
Donald Trump lägger sedan till att Bukele kan behöva bygga större burar så han kan börja deportera amerikanska kriminella också.
I USA har debatten bland intellektuella och historiker pågått ett bra tag nu, om Donald Trump är en fascist eller ”bara” en auktoritär ledare.
Det finns checklistor. Hur man avskaffar demokrati, t ex, genom att riva ner de pelare som tillsammans bär upp systemet:
* Parlamentet måste ge upp sin makt till ledaren,
* Valsystemet undermineras genom ”reformer”, nya sätt att räkna röster och att räkna bort ”fel” röster,
* Myndigheter och tjänstemän måste skrämmas till tystnad och lydnad,
* Universitet och forskning måste kontrolleras så att ledarens ”sanning” inte kan motbevisas,
* Massmedia undergrävs genom att diskrediteras, nekas tillträde eller fyllas med lögner,
* Domstolarna/rättsväsendet måste hindras att kräva laglydnad,
Det här är inte så lätt som man kan tro och tar normalt ganska lång tid. Polska PiS gjorde vad de kunde under åtta år vid makten men vältes av ett val. Victor Orban har med framgång i Ungern utfört detta arbete i 15 år men saktas in av EU-medlemskapets krav. Turkiets president Erdogan har kommit långt på tio, femton år men flörtande i valtider är fortfarande nödvändigt.
Donald Trump däremot, har bara under sina första 100 dagar som president hunnit pricka av det mesta ur listan här ovanför.
Än är USAs beundrade demokrati med sina ”checks and balances” dock inte död. Den kämpar för sin överlevnad.
Kongressen/parlamentet i USA är starkt republikansk efter valet men demokraterna kan vinna omröstningar med hjälp av bara några avhoppare.
De försöker inte ens. I mars gav demokraternas gruppledare Chuck Schumer order till sina ledamöter att rösta för Trumps budget.
Det är inte presidenten utan kongressen som beslutar om tullar enligt huvudregeln i den amerikanska konstitutionen. Bara i akut nödläge är detta presidentens rätt.
Det skulle man inte tro efter Trumps av-och-på med tullar på snart sagt hela världen.
Men kongressen låter Trump hållas trots de djupa ekonomiska skador som tullarna vållar på USAs ekonomi och ställning i världen.
Märkligare än så, kongressen har aktivt sett till att göra sig själv inkapabel att ifrågasätta Trumps tullar.
Man röstade helt enkelt igenom att från och med nu, är ingen av dagarna under resten av året 2025 kalenderdagar.
På så sätt säkrar man att ingen kongressledamot kan föreslå en omröstning om tullarna för det finns ju inga dagar kvar detta år.
Apropå valsystemet så har president Trump har skrivit en exekutiv order som gör det svårare för fattigt folk att rösta (och samtidigt stjäl makt från kongressen).
Kongressen har själva tagit valreformer som har samma effekt vilket t ex gör att gifta kvinnor som tagit makens efternamn, råkar utestängas från val.
Trump jagar ogenerat allt rättsväsende som motsäger hans beslut; domare, åklagare och försvarsadvokater med hot och offentliga förolämpningar.
När Kilmar Garcias ärende var uppe i en lägre domstol, medgav administrationens juridiske företrädare vad Trump redan sagt offentligt, att just Kilmars utvisning var ett ”administrativt” misstag.
Juristen fick genast sparken för att INTE ha ljugit.
Faktiskt tycks det pågå en utrensning av alla statligt anställda jurister med åsikter om lagen och vad en president är tillåten att göra.
Trump har straffat de advokatbyråer som någon gång varit inblandade i mål emot honom. Han har utfärdat exekutiva orders specifikt mot dessa advokatbyråer som förbjuder dem att ägna sig sig åt sin juridiska specialitet, att hantera ärenden som rör staten eller ens att sätta sin fot i statliga byggnader.
Med andra ord, han har tagit ifrån dem deras levebröd.
Nio advokatbyråer som hotades med likadan bannlysning valde istället att gör ett åtagande om att jobba gratis för honom för belopp upp till totalt 1 miljard dollar. Trump såg dock de avtalen som bara början, i efterhand har presidenten höjt kraven på de nio.
USA har oberoende myndigheter vars uppgift det är att tillämpa de lagar som kongressen beslutar.
Men genom en exekutiv order i mars ”tog presidenten tyglarna över” alla myndigheter, alltså tog deras oberoende och ställde dem direkt under honom.
Så kan han sparka människor och dra in anslag precis hur han vill, trots att det i amerikansk demokrati är kongressen som fördelat anslag och resurser, utifrån vad den politiska majoriteten beslutat att amerikanska myndigheter ska göra.
Förutom att byta ut en lång rad toppchefer mot Trump-lojalister, har Trump låtit Elon Musk sparka så här långt 100 000 statliga tjänstemän. Allra först åkte 18 chefsinspektörer ut från myndigheter med rätt att granska regeringen.
Ungefär lika fort försvann de inspektörer som höll på att utreda Musks bolag för något av totalt 32 anmälda övertramp.
Trump-administrationen har gett sig på universiteten, kräver att de skriver under åtagande om (politisk) lojalitet, jagar bort studenter eller lärare som säger eller tänker ”fel” saker och inte minst överlämnar ”bevis” till Trump-administrationen på detta.
Columbia universitet skrev på men alla andra etablerade större universitet tvingas också under hot att välja.
Harvard är det första universitetet att vägra hittills. De hotas nu med att deras statliga anslag dras in, universitetets skattefrihet slopas och att hindras ta emot utländska studenter (en god inkomstkälla).
Skulle USA verkligen likna en fascist-stat så borde bokbål och utrensning av böcker finnas med (jepp, Trump-administrationen har hunnit med det också) samt en personkult av den Store Ledaren som måste ses som ofelbar (se video här när hans ministrar hyllar honom), gärna krönt med en guldtron att sitta på.
Domstolarna i USA utgör dock en fortsatt envis barriär mot Donald Trumps envälde.
Inte bara Högsta Domstol som bromsar Trumps deporterande av tatuerade män med latino-utseende men stämningar rullar in från många håll, från Kaliforniens guvernör över strafftullarna, från Harvard-universitetet över indragna statsbidrag.
Fajten mellan domstolarna och Trump-administrationen är långt ifrån över. Här kan balansen i amerikanskt maktutövande försvaras mot en politiker som vill bestämma allt.
Hur det än slutar så sitter nog Donald Trump personligen rätt trygg. Högsta Domstol beslöt nyligen att en president har immunitet för allt han gör som president.
Trump påminde om det i februari:
”He who saves the country does not violate the law,” skrev han på sociala media.
Trump övertolkar – vad han gör kan fortfarande vara olagligt. Han kan däremot ha rätt i att det blir svårt att straffa honom för lagbrott.
Det finns förstås en annan del av samhället som skulle kunna rädda demokratin genom att leda till Trump-administrationens fall.
Ekonomin.
Följden av Trump-cirkusen av tullar syns tydligt. Börserna kraschar, investerare uteblir och dollarn störtdyker. Till och med världens starkaste värdepapper, amerikanska obligationer, börjar bli svårsålda.
De rikaste männen i världen – Trumps kompisar – förlorar miljarder. Vanliga amerikaner, om någon bryr sig, förlorar sitt ekonomiska fäste.
Löftet från Trump var annars att hans strafftullar skulle få miljarderna att rassla till i statskassan, hela 3 miljarder dollar om dagen i importavgift.
Så här långt har istället tullen haft mängder med problem med att klara sina nya – och dagligen ändrade – uppgifter. Ännu värre, en hel del import har ställts in eller omdirigerats till annat håll och det blir det inga inkomster av.
Bristen på klirr i kassan är på väg att bli ett akut politiskt problem. Miljarderna från strafftullarna var utlovade att gå till att sänka skatterna på de rikaste i USA. Skatterabatter värt 4-5 000 miljarder dollar är planen.
De 1 000 miljarder dollar som Elon Musk skulle spara in på att sparka statstjänstemän och stänga myndigheter, kunde hjälpa till att finansiera skattesänkningen. Men hans DOGE-folk har inte heller åstadkommit vad de lovade. I bästa fall har DOGE sparat 150 miljarder dollar (men få tror ens på den siffran).
Trumps trogna följe i kongressen, republikanerna, kämpar nu med hur de ska kunna undvika att höja skuldtaket igen.
Alltså, att låna mer pengar.
Att låna är dyrt för ett tungt skuldsatt land (ca 36 000 miljarder dollar), särskilt när Trumps cirkus har höjt räntorna för amerikanska lån eftersom ingen tror på amerikansk stabilitet just nu.
Trumps tariffer är för övrigt ett exempel på fascism, anser filosofen Vlad Vexler, för fascismen prioriterar politik framför ekonomi, ledarens sanning framför den trista verkligheten.
Donald Trump bekräftar genast dessa prioriteter genom att meddela på sociala media att ”AFFÄRSMÄN SOM KRITISERAR TULLAR ÄR DÅLIGA PÅ AFFÄRER MEN RIKTIGT DÅLIGA PÅ POLITIK.”
Hans tullar är alltså politik, inte ekonomi.
Det bevisar han genom att lägga ut en lista av krav på de länder som vill slippa hans tullar varav flera är uppenbart politiska.
För EUs del kräver han att vi slutar med moms. (Att USA har detsamma under namnet `sales tax` räknas inte). Vi måste också sluta förbjuda kött från djur som fötts upp med hormoner och antibiotika liksom kycklingar som istället för hygiennormer doppas i klorin. Japan ska sluta med tekniska standards som amerikanska bolag inte klarar, osv.
För att Storbritannien ska få ett avtal har han framfört ännu fler politiska krav, bl a att ta bort regler och skatt för Big Tech samt att släppa in amerikanska privata bolag i NHS, den brittiska statliga sjukvården.
Trump är dock inte en fascist, understryker Vlad Vexler, bara för att hans politik har element av fascism. Så enkelt är det inte.
Men vi kan nog klassificera Donald Trump som ett seriöst hot mot den amerikanska demokratin.
Och försöker han tvinga till sig makt över politiken i andra länder än USA, blir han ett hot mot demokratin överallt.
Fortsatta demokrati-attacker efter de 100 dagarna:
* Fackliga förhandlingar för statsanställda förbjuds,
* Journalisters telefoner kan undersökas av polis för att hitta läckor som ”underminerar president Trumps policies”,
* Trump utreder förbud mot den plattform som demokratiska partiet använt för att samla in donationer till politiska kampanjer,
* Förbud för statsanställda att kampanja politiskt på arbetstid ändras till att det är tillåtet att visa slogans (på hattar, t ex) om man stöder sittande president,
* En oberoende nämnd som prövar klagomål (ovan) avskaffas,