Vad är EUs inre marknad egentligen värd? Svaret finns i den tuffa test som EU just nu utsätter sina handelspartners för:
Acceptera våra klimatkrav eller håll er borta.
Det är något slags global premiär som EU begår, när en ny förordning om avskogning börjar gälla.
Sju olika varugrupper får inte ha vållat avskogning vid tillverkningen om de ska få säljas i EU.
Alla som exporterar eller importerar trävaror, nötboskap, kaffe, kakao, palmolja, gummi, soja liksom produkter därav, måste ha styr på sina leverantörer.
Annars väntar höga böter.
Eller sagt på ett annat vis, EU lägger i fortsättningen klimatkrav på fler än europeisk industri. Alla som vill handla med EU tvingas också göra sitt klimatarbete.
Reformen är inte populär i utlandet.
Högst tonläge råder kanske i Australien där det är PANIK!, i sektorn om man får tro branschtidningen.
Kraven på att kolla sina underleverantörer anses så oöverstigliga att KAOS väntar där EU blir stående utan någon pappersmassa. Eller åtminstone med 40 procent mindre importerad pappersmassa.
Kina kan rentav komma att helt vägra handla med EU – tror i alla fall australiensarna – och med de invecklade varukedjor världen har nuförtiden väntar då en KATASTROF för global handel.
Brasiliens regering kallar ilsket de nya EU-reglerna för en ”förolämpning mot WTO,” (världshandelsorganisationen) och anser att de skadar Brasiliens suveränitet.
Indonesien och Malaysia har redan anmält EU för brott mot världshandelsreglerna, säger att reglerna är protektionistiska och beskyller EU för ”imperialism” och ”skörde-apartheid.”
Kanadas regering gjorde en framstöt i december 2022 för att få Kanada undantaget eller klassat som kemiskt fri från avskogning men utan framgång.
I USA har 27 senatorer och Biden-administrationen var för sig protesterat till EU för reglerna ”kan skada amerikanska exportörer som inte kan följa reglerna.” I maj fick EU-kommissionen en skriftlig begäran från USA om att försena reglerna.
Att EU lägger klimatbördor på andra är kort sagt inte populärt.
Frågan är dock hur svåra EUs avskognings-krav är att leva upp till.
EU begär alltså att handlande bolag tar reda på var deras varor kommer ifrån. De får inte komma från en avskogning gjord senare än januari 2021, trots allt inte väldigt länge sedan.
Bolagen måste inte ha superkoll men ska ha en hygglig översikt. Nivån är ”due diligence,” alltså aktsamhet.
Begär papper från dina leverantörer med information. Gör en riskbedömning och om det känns relevant, kolla. Om någon vill sälja dig en jättelast trämöbler av den svåråtkomliga afrikanska svartveden, ställ frågor.
EU gör processen lite enklare genom att sätta upp en lista över producentländer som klassas som antingen lågrisk (du behöver bara kolla 1 procent av din handel med dessa länder), mellanrisk (du måste kolla 3 procent) eller högriskländer (9 procent ska kollas).
Detta slags processer är inte helt främmande för bolagen, i alla fall inte inom skogs- och trävaror. De flesta stora aktörer (EU, USA, Kina, Australien, osv) kräver redan att bolag kollar och dokumenterar att de inte handlar med illegalt fälld timmer.
Bolagen vet hur man gör.
Och de har fått gott om tid på sig. EUs bägge lagstiftare enades om reglerna i början av december 2022. Rent praktiskt behöver bolagen vara redo först i januari 2025.
Men EUs egna ministrar verkar ha fått kalla fötter på senare tid. I april 2024 fick Österrikes jordbruksminister m3ed sig ett tiotal av sina kollegor (mest östeuropeiska) på en invändning om att dessa pinfärska regler hade blivit för hårda, de borde skjutas upp.
Det var ett underligt krav eftersom uppskjutande inte finns i EUs regelbok, datum för ikraftträdande står svart på vitt i lagstiftningen.
Sveriges jordbruksminister Peter Kullgren deltog i protesten. Han hade för Sveriges räkning aldrig röstat för EU-reglerna pga ”de är inte lätt att förstå och efterleva,” enligt honom.
Svensk skogsindustri var från starten positiv till EUs avskogningsregler, blev med tiden oroad över eventuellt krångel men tycks trösta sig med att man sedan tidigare har ett välfungerande och kostnadseffektivt elektroniskt system Biometria för att spåra och rapportera.
Lite kluvet trots allt, sammanfattar Skogsindustrierna när det nu närmar sig handling att i Sverige sysslar vi inte med avskogning så det borde vara lugnt.
Men…
”Generellt förekommer ingen avskogning eller skogsförstörelse i Sverige men det kan ändå uppstå situationer där detta kommer prövas rättsligt och där det också kan påvisas.”
Andra tycks också anse att de nog kan lära sig att leva med lagkraven. I Kanada skapade det misslyckade lobbyförsöket om att låta Kanada slippa, en miljödebatt om kanadensiskt skogsbruk. Men kanadensisk skogsindustri tar nu fram sina egna processer för att efterleva EU-reglerna.
Kina sägs alltså ha protesterat (möjligen direkt och diskret till Bryssel?) men har själv både ett nationellt förbud mot avskogning och har tecknat avtal med handelspartners om förbud mot avskogning, t ex med EU och med Brasilien.
EUs försök att tvinga på resten av världen en broms på avskogning för klimatets skull är spännande.
Meningen är ju att resten av världen nu ska börja välja bort varor som stammar från avskogning och därigenom göra det olönsamt att fälla eller skada skogar för att ta marken i bruk för annat, t ex jordbruk.
I bästa fall kommer fler länder följa EUs exempel och också vägra sådana varor.
Men någon tydlig effekt kommer bara märkas om internationell handel anser det vara tillräckligt viktigt att få tillträde till EU-marknaden.
Skulle det vara mer lönsamt att droppa Europa och börja handla med någon annan istället, så är det vad som kommer att hända.
Så avskogningsreglerna blir en test på EUs inre marknad.
Hur mycket är den värd på en global marknad?
Är EU-marknaden så mycket värd för enskilda bolag, att man tar på sig besväret att leta reda på varor vars tillverkning inte vållat skogsskador?
Nästa år får vi svaret.