Kina visar Trump sina kort men bara ett i taget…

”Vi har alla kort på hand,” skröt Donald Trump och startade handelskrig med hela världen. Men efter de först avfyrade skotten ser det ut som att Kina håller minst lika många kort i rockärmen

”Alla dessa länder slickar min röv för att få deals,” skröt Donald Trump i förra veckan efter att ha tjongat till hela världen med bisarrt höga strafftullar.
”Please, please, Sir! I´ll do anything!,” härmade Trump dessa regeringar som enligt honom var minst 70 stycken.
Eller 75 stycken, när han tänkte efter.

Kina fanns definitivt inte bland de köande länder som Trump fantiserade högt om. Faktiskt så har Kinas president Xi, till Trumps uttalade besvikelse ännu inte ringt honom för att be om ett avtal fast Trumps eget folk tjatar på Kina om att höra av sig.

Kina besvarade Trumps första strafftullar med egna tullar på amerikansk import. När Trump höjde sina strafftullar, svarade Kina med att höja tullarna ännu mer på USA.
”Nu kommer vi inte höja mer,” kommenterade sedan det kinesiska finansdepartementet, ”för tullarna är redan så höga att det blir meningslöst att sälja varor.”

Kina hade dock fler kort i rockärmen. Tullar var bara början, nu kommer fler slag riktade mot USA.
Den 4 april stoppade Kina all export av sex så kallade kritiska mineraler plus magneter därav. Sådana som används i mobiltelefoner, datorer, elbilar, moderna vapensystem, flyg, osv.
Kina kontrollerar 90 procent av global export i dessa mineraler.

Det land som vill fortsätta att köpa mineralerna, kan nu söka om exportlicens i Kina.
Eller som Trump väl skulle kalla det, ”kan ställa sig i kö för att slicka röv.”

Donald Trump borde möjligen se till att han blir först i denna kö för, när han hade lagt sina massiva tullar på Kina ena dagen, tvingades han redan på dag två undanta en lång rad tech-produkter från samma tullar för att bl a rädda börsjätten Apple från att krascha.

Apple kan inte göra sina Iphones utan Kina som står för 80 procent av innehållet. Tullarna på 145 procent slog hårt mot bolaget som redan innan handelskriget drog igång, kämpade med dåligt rykte, dels för interna konflikter, dels för att deras allra senaste storsäljare kom på marknaden för arton år sedan.

Och så idag beordrade Kinas ledning sitt näringsliv att sluta ta emot några leveranser från den amerikanska flygplanstillverkaren Boeing.
Det är en tung smäll för Boeing som ligger finansiellt illa till sedan ett par år tillbaka efter flera flygplansolyckor orsakade av tekniken. Boeing hade beställningar från Kina som var tänkt att utgöra 20 procent av deras produktion tio år framåt.

Det är knappast en tillfällighet att Kina riktar sina slag mot kända bolag som går dåligt i förväg.
Apples Iphones är i var mans hand i USA.
Boeing är USAs enda stora civila flygplanstillverkare.
Kina riktar attacken mot svaga punkter.

Kina har med andra ord förberett sig noga på åren med Trump som president. Man visste att det skulle komma amerikanska attacker riktade mot kinesisk handel med USA och har lagt en genomtänkt strategi.
Steg ett var tydligen att svara lika hårt tillbaka på eventuella strafftullar, att inte tveka eller backa en millimeter.
Steg två tycks vara att demonstrera hur sårbart USA är utan sina leveranser från Kina.

Ett slags steg tre pågår parallellt – Kinas president Xi utnyttjar chansen till att knyta närmare kontakter med de många länder som Donald Trump kallar fiender.
EU är en sådan partner, Australien en annan, Indien och Saudiarabien är ytterligare några fler.
Intressant nog finns även de gamla trogna väst-allierade Japan och Sydkorea med i gruppen länder som nu närmar sig Kina. Eftersom Donald Trump talat vitt och brett om att inte ge sina militärt allierade stöd i händelse av en attack, har Japan och Sydkorea tvingats inse att även de kan bli stående helt ensamma mot ett kraftfullt Kina.

Överlag anses Kina kunna ta smällar av ett handelskrig bättre än USA.
En anledning är att av de 15 procent import till Kina som kommer från USA, bl a är jordbruksvaror och fossil energi som Kina utan alltför stort besvär kan köpa på annat håll.
Kina har redan lagt stora beställningar på sojabönor från Brasilien, tex, har tecknat kontrakt om större köp av olja med bl a Irak och Kazakstan liksom ersatt sin import av amerikanskt nötkött med kött från Australien.

De 13-14 procent av amerikansk import som kommer från Kina däremot, består till stor del av teknologi eller produkter som är svåra för USA att ersätta. Mineraler är som bekant en sektor men ingredienser till läkemedel är en annan. Trump talar om att lägga tullar också på läkemedel – en sektor där USA storproducent – men kring 80 procent av ingredienserna i dess läkemedel hämtas i Kina och Indien.

Politiskt anses dessutom att ett auktoritärt land som Kina lättare kan få sin befolkning att ta ekonomiska smällar utan att protestera alltför vilt.
Trump-administrationen kanske borde ha kalkylerat med att en auktoritär ledare som president Xi aldrig kan tillåta sig att se svag ut inför sitt folk. Om han backar, är han inte längre en stark ledare.
I USA, åtminstone i normala fall, måste ledningen ta större hänsyn till protester. En amerikansk ledare kan egentligen inte tillåta sig att utsätta sina väljare för en usel ekonomi utan att förklaras helt oduglig.

Hur handelskriget avlöper ligger i framtiden men president Xi ligger nog närmare sanningen än skrythalsen Trump, när Xi säger att ingen är vinnare i ett handelskrig.

En skillnad är dock, när drabbningarna nu dragit igång, att Kina tydligt har förberett sig och har en plan – både för hur man minskar skador och hur man utvinner eventuella fördelar.
Det är uppenbart inte någonting som Donald Trump eller hans omgivning tyckt sig behöva lägga ned tid på.