Mycket folk men ändå ingen avgörande delseger till gatans parlament när franske presidenten Macrons arbetsmarknadsreformer för första gången på tisdagen mötte sitt verkliga motstånd – gatans parlament.
(Den politiska oppositionen ligger som bekant i spillror och det folkvalda parlamentet har Macron som bekant trygg majoritet i.)
En klar seger för det protesterande fackförbundet CGTs är att man fick ut kring 400 000 demonstranter på tio platser i Frankrike (eller 223 000, säger polisen).
Det är nästan lika många som när protesterna mot den senaste arbetsmarknadsreformen startade i september 2016.
De protesterna pågick sedan till april månad året därefter, understödda av strejker.
Naggar segern i kanten gör emellertid det faktum att de två andra stora fackförbunden, Force Ouvrière och CFDT vägrade ställa upp på tisdagen.
De anser bägge att de vinner mindre på demonstrationer och mer på de förhandlingar som pågår mellan facken och regeringen om hur reformerna ska se ut.
Och CGTs appell till landsomfattande strejk den 12 september gick obemärkt förbi.
Möjligen en fördel men kan bli en nackdel för CGT, var att tisdagens protesttåg fylldes ut av vänsterrörelsen under fd presidentkandidaten Jean-Luc Mélenchon.
Bra med fler folk.
Mindre bra att Mélenchon misstänks vilja stjäla protesterna för att lyfta fram sig själv.
Mélenchon har t ex utropat den 23 september till den stora samlingens dag för protester.
Medan CGT utlyst den 21 september till nästa stora protestdag.
Här påminner minnesgoda franska kommentatorer om att (ex-?) kommunistiska CGT och (ex-?)trotskistiska Mélenchon i åratal varit varandras dödsfiender så där som det ibland kan bli i vänsterlägret.
Möjligen lite retligt också att president Macron inte satt på sin gyllene balkong i Elyséepalatset och skämdes utan var på plats i franska Antillerna för att stödja franska offer för den fruktansvärda stormen.
Utslaget får därför bli – oavgjort tills vidare mellan gatans parlament och Macron.