Macron-Juncker i dramatiska utspel om EU-fördjupning – svenska politiker fortsatt med huvudet i sanden?

Frankrikes president Emmanuel Macron valde demokratins vagga, Akropolis, för sitt stora linjetal där han manade till sex månaders debatt i samtliga medlemsländer om hur EU-samarbetet ska fördjupas för att skapa ”en europeisk suveränitet”. Bland hans förslag finns en eurobudget, en euroregering och ett Euro-parlament.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker håller sitt ”State of the Union”-tal på onsdag. “An important political moment for the European Commission, for Europe, for the president … and for the world”, utlovar hans talesman.

Det är några viktiga veckor för EU:s framtid som väntar. När det tyska valet är avgjort den 24 september drar debatten igång på allvar om hur EU-samarbetet ska stärkas för att försöka förhindra att tio år av eurokris upprepas. Det är stor risk att svenska politiker som under många år försökt agera som att Sverige inte är med i EU, och nu är uppslukade av interna partikriser och regeringskriser, kommer att missa tåget och möjligheten att påverka EU:s färdriktning.

Emmanuel Macron började redan under valrörelsen i våras att tala om sina stora planer för att reformera och fördjupa EU-samarbetet. När han på valnatten den 7 maj mötte segerjublande anhängare framför Louvren i Paris tågade han symboliskt in till Europahymnen. Och nu valde Macron Akropolis i Aten när han den 7 september i ett långt och passionerat tal lanserade kampen för en ”europeisk suveränitet”, emot nationalistiska krafter och emot stormakter som Kina och USA som försöker ta kontrollen över européernas framtid.

– Vi skapar inte suveränitet med nationalism där vi vänder oss inåt och stänger ute den föränderliga omvärlden. Den verkliga suveräniteten är att bygga en europeisk makt som inte behöver underordna sig stormakternas lagar och regler, sade Macron.

– Det finns stormakter med auktoritära regimer, det finns stormakter som älskar frihet och kapitalism men struntar i social rättvisa. Vi har våra europeiska preferenser, en kontinent där vi vill ha social jämlikhet och förena rättvisa och frihet.

Macron talade om hur ett starkt Europa kan bidra till en positiv utveckling i Afrika, Mellanöstern och Asien. Hans budskap var en kombination av internationalism och europeisk protektionism som politisk inriktning för att återuppbygga EU efter tio år av kriser.

Han tog till populistiska grepp och anklagade tidigare EU-politiker – utan att nämna några namn – för att ha ”ljugit för folket” genom att framställa skapandet av den gemensamma valutan euron som ett sätt att ge alla människor i eurozonen, i Berlin och i Aten, möjlighet att utan krav på reformer leva på samma sätt.

– Vem fick betala? Folket som trott på lögnerna. Det skapade ett tio år långt inbördeskrig i Europa, eftersom man glömt den värld vi lever i, sade Macron.

Han utlovade förslag till övriga EU-ledare inom de närmaste veckorna om en ”färdplan” för ett tioårigt projekt där inriktningen är ”ekonomisk och social utjämning”.

– Vi måste skapa ett starkt styre som ger oss suveränitet, med en budget för eurozonen, med en verkligt verkställande ledning, och ett parlament för eurozonen som ledningen är ansvarig inför, sade Macron. Han vill ha en eurozonsbudget som uppgår till ”flera procent” av medlemsländernas BNP, preciserade han i en intervju nyligen. EU-budgeten motsvarar cirka en procent av EU-ländernas BNP.

Den franske presidenten hävdade att nedgången för EU-projektet började 2005, då förslaget till en ny konstitution stoppades sedan en majoritet av väljarna i Frankrike och Nederländerna röstat ner det.

– Europa kan inte gå framåt utan folket, deklarerade Macron, som nu vill dra igång ett nytt EU-konvent för att få en nystart för EU – ”Refonder l’Europe”.

Hans plan är att EU-regeringarna ska enas om några principer till årets slut, och att det därefter ska organiseras ”demokratiska konvent” under sex månader där medborgarna i samtliga medlemsländer får möjlighet att diskutera vilket EU de vill ha.

Macron vill också att Storbritanniens 73 mandat i EU-parlamentsvalet 2019 ska omvandlas till EU-mandat där parlamentarikerna väljs utifrån transnationella listor.

– Jag tror på en europeisk identitet, och den måste vi stärka genom att öka ungdomars möjligheter till studentutbyte och akademiska tjänster. Vi måste också ta ett gemensamt ansvar för kulturarvet i Europa, manade Macron med Akropolis i strålkastarskenet i bakgrunden.

Jean-Claude Juncker har också byggt upp förväntningarna inför det årliga tal som EU-kommissionens ordförande håller i parlamentet för att lägga fram sin arbetsplan. Han har pekat på att det är den sista chansen för den här kommissionen att försöka påverka EU:s framtida inriktning med två år kvar av mandatperioden.

I våras lanserade EU-kommissionen fem framtidsmodeller för EU efter eurokrisen och Brexit – bakåtsträvande, status quo eller mer eller mindre radikala fördjupningar av EU-samarbetet. Juncker väntas nu lägga fram sin framtidsvision. Och frågan är hur långtgående hans förslag kommer att vara.

“I’m asking myself if I shouldn’t take the opportunity to say what I myself am thinking,” he said. “The 2017 speech is indeed more important than the 2018 one. So, I think about delivering my own view on things”, sade Juncker i en intervju med Politico.

Men Juncker och EU-kommissionen har ingen egen makt att bestämma EU:s inriktning, utan måste gå en balansgång för vilka förslag man kan få medlemsländernas regeringar att ansluta sig till. Juncker har också fört diskussioner med Emmanuel Macron, Angela Merkel och flera andra stats- och regeringschefer de senaste veckorna inför talet på onsdag.

Tyska regeringen med finansminister Wolfgang Schäuble i spetsen har länge stoppat krav på ökad solidaritet mellan euroländerna och starkare övestatligt styre över eurozonen. Men efter Emmanuel Macros valseger och hans ambitioner att reformera fransk ekonomi har Angela Merkel, och även Schäuble, öppnat mer en fördjupning av eurosamarbetet. Det är dock först efter det tyska valet som det kan börja visa sig hur långt Tyskland är berett att tillmötesgå Macrons och de sydeuropeiska regeringarnas krav.

ISvenska politiker bör dock förvarnas om att det inte funkar längre att ha huvudet nedstoppat i sanden när det gäller EU för att slippa ha någon bestämd åsikt. De kan inom kort komma att avkrävas besked om vad de vill i EU – om Sverige ska vara med när de flesta andra medlemsländer utökar samarbetet på försvarsområdet, på det ekonomiska området, om Sverige är för eller emot utvecklingen mot ett ”Kärn-Europa” där euroländerna skaffar sig en egen budget och egna politiska organ?

EU-kommissionens fem framtidsscenarier i våras har hittills mötts av närmast kompakt tystnad av svenska politiker. Det är inget nytt, partierna har under många år försökt undvika EU:s framtidsdiskussion. De har undvikit frågan om deltagande EU:s bankunion, och först när Nordea började hota med att flytta huvudkontoret vaknade regeringen och uppgav att den funderade på om Sverige ska gå med.

Däremot har regeringen och de flesta riksdagspartier tydligt tagit avstånd från alla planer på ökade EU-befogenheter inom det sociala området för att stärka bland annat arbetsrättslagstiftning.

När Emmanuel Macron nu talar om ett nytt EU-konvent är ett tips till partierna att kontakta de som var med förra gången i EU:s framtidskonvent – exempelvis dåvarande vice statsminister Lena Hjelm-Wallén. Att EU-konvent kan vara spännande bevisas av Vänsterpartiets ledamot Kenneth Kvist, som blev EU-förespråkare efter att ha fördjupat sig i diskussionerna om EU:s framtid.