Under ett års tid har Emmanuel Macron och Angela Merkel mest gullat med varandra inför tv-kamerorna. Men när de mötte medierna i Berlin den här veckan demonstrerade de plötsligt öppet motsättningarna om eurosamarbetets framtid. Militär styrka och migrationspolitik har också kastats in som spelbrickor i dragkampen.
Sida vid sida med Angela Merkel deklarerade Macron:
– Ingen valutaunion kan överleva om inte medlemsländernas ekonomier närmar sig varandra. Vi måste skapa en ny balans mellan ansvar och solidaritet, och ge länderna möjlighet till utveckling med incitament som kan skapa en god solidaritet.
I ett par enkla meningar dödförklarade den franske presidenten den tyska linjen som styrt eurosamarbetet under de senaste tio åren, med hårda åtstramningskrav som villkor för lån till medlemsländer i kris. I stället krävde Macron en särskild eurobudget för utveckling och med möjlighet till för snabba insatser i krislägen.
Och Angela Merkel gick i öppet svaromål:
– Vi håller med om att det behövs solidaritet. Men regeringarna måste göra större ”nationella ansträngningar”, budgetbesparingar och reformer för att göra sina ekonomier mer effektiva.
Hon var inte ens beredd att öppna för en uppgörelse om bankunionen, där förhandlingarna pågått ända sedan 2012. Flera EU-ansvariga har de senaste dagarna varnat för att eurozonen riskerar att stå tomhänt vid nästa finanskris.
Men Merkel fortsatte att dra i handbromsen:
– Vi är inte beredda att inom en nära framtid säga ja till en gemensam insättningsgaranti, men kanske på lång sikt. Men det krävs att ansvar och risker balanseras, sade Merkel och syftade på tysk oro för att behöva ta ansvar för sydeuropeiska banker.
Angela Merkel har sedan Macron blev vald till Frankrikes president signalerat att hon stödjer hans EU-ambitioner. Socialdemokraternas kanslerskandidat Martin Schulz bidrog också till att regeringsplattformen för den nya koalitionen utlovade ett stöd till Macrons EU-planer.
Men nu är Schulz avpolletterad och SPD försvagat inte bara av valresultatet i fjol höstas utan också av den interna splittringen om partiet skulle gå in i regeringskoalitionen. Partiet krävde och fick finansministerposten i regeringen, men S-ministern Olaf Scholz har redan visat att det är kristdemokraterna som kommer att styra över den ekonomiska politiken. Företrädaren Wolfgang Schäubles främsta rådgivare får behålla sina jobb och S-finansministern har deklarerat sin uppslutning bakom Schäubles finanspolitiska inriktning på nollunderskott.
I det politiska vakuum som funnits under regeringsturerna och SPD-krisen har den konservativa falangen samordnat sig och listat krav som går på tvärs mot Macrons idéer men också i praktiken emot det som står i regeringsplattformen. Wolfgang Schäubles skugga hänger kvar när CDU/CSU-ledamöterna lägger fram hans ”non paper” om eurosamarbetet som partiets linje. Där euroländernas regeringar ska ha fortsatt vetorätt över eurozonens räddningsfond även om den byter namn till Europeiska valutafonden.
Angela Merkel sade förtröstansfullt på presskonferensen med Macron att de båda länderna nog ska kunna nå en kompromiss till EU-toppmötet i juni även om man nu har olika ingångsvärden i förhandlingarna.
Men Emmanuel Macron fortsatte på offensiven och talade om en ”ödesstund där det gäller att bekämpa hoten mot Europas suveränitet”, som han gjorde tidigare i veckan i EU-parlamentet.
”Nous vivons à un moment de l’aventure européenne sans doute unique, a-t-il expliqué, en appelant à résister aux « vents mauvais » qui menacent « la souveraineté commune », à la fois à l’extérieur (en matière de sécurité, de commerce, de technologie et d’environnement), et en son propre sein, avec la montée des extrêmes et des idées nationalistes.”
Han pekade på tidigare tysk-franska ledare som Adenauer-de Gaulle och Kohl-Mitterrand som modell för ett återuppväckt tysk-franskt ledarskap.
– Vi hade företrädare som hade styrkan att stå upp mot osunda krafter och till och med bekämpa dem. Det är vad som förväntas av oss, deklarerade Macron.
Den franske presidenten kan känna att han fått starkare ställning i maktbalansen mellan de två europeiska stormakterna den senaste tiden.
+ Frankrike har deltagit i en samordnad militärattack i Syrien tillsammans med USA och Storbritannien, medan Tyskland stod vid sidan och kom med ett stöduttalande. Macron har i medierna gett bilden av att han haft en stor påverkan på USA:s Donald Trump i planeringen av Syrienbombningen.
+ Macron kan peka på att han är mer ståndaktig än tidigare presidenter i att driva igenom ekonomiska reformer på hemmaplan trots långa utdragna strejker. Uppslutningen i strejkaktionerna sjunker nu också.
Samtidigt kom han med ett erbjudande till Angela Merkel som kan bidra till en lösning av hennes stora inrikespolitiska problem – migrationspolitiken. Macron har i veckan föreslagit att låsningen i EU:s förhandlingar om flyktingsolidaritet ska hävas genom att inrätta en EU-fond för stöd till integration av nyanlända i de länder som tagit emot många asylsökande. Ett förslag som skulle kunna tas emot positivt i många tyska delstater.
Emmanuel Macron fortsätter uppenbart att driva sina visioner både för EU och för att återskapa Frankrikes ”gloire”, samtidigt som han agerar på flera politiska nivåer för att nå konkreta resultat.
Angela Merkel vet också att alternativet till Emmanuel Macron är Front Nationals Marine Le Pen, att döma av de senaste franska opinionsmätningarna. Utan tysk-franska uppgörelser som ger Macron möjlighet att visa på att EU är positivt för Frankrikes utveckling kan hela europrojektet hotas av en Le Pen-seger i nästa presidentval.