I Paris är det idag den 41 mars.
Eller rättare sagt, på Place de la Republique är dagens datum den 41 mars.
Torget har tagits över av Nuit Debout som sedan sin första vaknatt den 31 mars helt fräckt räknar framåt.
För president Francois Hollande är det folkliga spektaklet Nuit Debout en mardröm
Han begärde makten för fyra år sedan som den som samlade vänstern för att slå hårt mot den reaktionära höger som regerat Frankrike.
Idag har han lägre väljarförtroende i opinionsundersökningarna om någon president före honom (16 procent).
Bara 21 procent av fransmännen vill att han ska ställa upp för ytterligare fem år som president.
20 månader kvar till nästa presidentval och de människor som protesterar, debatterar, sjunger och läser poesi på Paris´ torg varje natt visar skrämmande klart att vänsterfållan i fransk politik inte rymmer honom.
Värst av allt är att de vakande medborgarna som håller sig uppe nätterna igenom – Nuit Debout – inte är tydliga med vad de begär. Här samlas de som har något specifikt att protestera mot (fackföreningar, studenter) med andra som helt enkelt kräver ändring.
Gemensamt uttrycker de – det för en karriärpolitiker så svårtolkade – ”ras le bol” (ung ”Vi har fått nog”).
Därför sover nog även Hollande illa dessa nätter.
Hollande har annars haft för vana att backa så snart han har mött protester. Han har flera gånger skrivit om sin arbetsmarknadsreform, han har låtit utreda och om-utreda för att till slut lova folkomröstning om en omstridd flygplats, backat från sina grundlagsreformer för att ta bara de senaste.
På området ekonomi har presidenten lovat, föreslagit och backat så många gånger att hans förvirrade ekonomiminister med oturen att ha fått de ekonomiska reformerna döpt efter sig (loi Macron) startat en egen separat politisk rörelse som han längtansfullt kallar för: ”Framåt!”
Inför den växande rörelsen av Nuit Debout – de senaste nätterna även i de flesta större franska städer – är den besvärliga frågan vad president Hollande egentligen ska backa ifrån för att i ännu en presidentkampanj kunna sälja in sig som vänster och folklig.