På Gaza-fronten inte mycket nytt från EU

Von der Leyens nya inställning till Israels våld mot palestinierna väckte uppmärksamhet – men någon radikal skillnad är det inte.

Det kom inte många nyheter i Ursula von der Leyens årliga Tal-Om-Tillståndet-I-Unionen som hölls på onsdagen. Desto större intresse väckte hennes ord om Israel och Gaza. En ny inställning från en hittills passiv EU-kommission?

Von der Leyen framhöll att människo-skapad svält är oacceptabelt, hon hade sett bilder av mödrar med livlösa bebisar. Dessutom såg hon tydligt ett systemskifte i kriget med syfte att stoppa den fredslösning som EU förordar, en tvåstatslösning.
Hennes diplomatiska förmåga har trots allt överlevt chocken av otäcka bilder så hon undvek att säga i talet att Israel skulle vara ansvarigt.
”EU måste ta ledningen, som EU gjort förut,” sa hon, lite oklart vad hon menade för EU har som bekant varit helt frånvarande.

Von der Leyen såg också européernas plåga.
”Jag vet att det är plågsamt för de europeiska medborgarna att se EU-länderna så oeniga. De frågar sig hur mycket värre det måste bli innan det kommer en enad respons.”
Hon tröstar:
”Jag förstår.”

Efter att länge ha stött ”Israels rätt att försvara sig” väljer Ursula von der Leyen alltså att ta ett initiativ. I sitt tal lägger hon skulden för EUs passivitet på oenigheten bland medlemsländerna – vilket stämmer.
Det klingar ändå en smula ihåligt. Hon har själv inte använt någon av sin kända förmåga att bryta ny mark till att engagera sig för Gaza.
Hennes egen personal har vädjat och bett ledningen att göra något. Flera öppna brev har riktats till henne med över 2 000 namnunderskrifter. Över 200 fd EU-ambassadörer har gjort detsamma. Ingen respons.

EU-kommissionen skulle kunna ursäktas med att utrikespolitik normalt inte sköts av EU-kommissionen. Det har dock Ursula Von der Leyen aldrig brytt sig om förut, hon har tagit på sig själv att agera resolut i all utrikespolitik som intresserat henne – migration, mineraler, global vaccintillgång…
Några exempel:
* Hon har drivit Ukraina-frågan intensivt och knuffat medlemsländerna framför sig genom löften och kreativa initiativ som tummar på både hennes mandats gränser och EU-regler (det kom ännu några nya för Ukraina, i onsdagens tal).
* Hon deltar så intimt i EU-ländernas militära planering att Tysklands försvarsminister funnit skäl att säga åt henne offentligt att det är inte hennes bord.
* Att Von der Leyen deltog (och inte rådsordförande Costa) i de sju EU-ledarnas möte med Donald Trump låg uppseendeväckande långt från hennes formella mandat.

Vilka nya idéer erbjöd Von der Leyens tal då för Gaza?
Först att stoppa ”bilaterala utbetalningar” från EU till Israel vilket EU-kommissionen kan göra själv.
Dessa är enligt hennes presstjänst:
* 6 miljoner euro ur EUs grannskapssamarbete (NDICI),
* 14 miljoner euro ur tekniska samarbeten,
Småpengar alltså. Men andra eventuella samarbeten ska utvärderas.

Vidare vill Von der Leyen föreslå medlemsländerna sanktioner på fler israeler för brott som utförs på Västbanken, både extrema ministrar och våldsamma bosättare .
EU sanktionerar ett antal bosättare och grupper/småföretag sedan april 2024 och juli 2024. Därefter har våldet och överfallen på palestinier på Västbanken mångfaldigats utan fler sanktioner.
Förslaget kräver enhällighet bland medlemsländerna vilket gör det svårgenomförbart.

Slutligen vill hon delvis frysa handelskapitlet i EU-Israels samarbetsavtal.
Att frysa enbart handelskapitlet kan göras med ett OK från en kvalificerad majoritet av EU-länderna, vilket ser högst möjligt ut att få.
EU är Israels största handelspartner, 32 procent av landets export går till EU.

Von der Leyen tar här inte steget fullt ut – att frysa alla relationer med Israel. Det är fullt möjligt men vore nydanande. ICJ, FNs internationella domstol har ålagt alla stater att dra tillbaka alla former av samarbeten och stöd till Israel pga dess illegala krigföring mot civila.
Enligt internationell lag är EU därmed ålagt att bryta alla samarbeten.

Trots allt är Von der Leyens förslag ett litet steg mot aktiv insats, jämfört med hur passivt EU-kommissionen har förhållit sig hittills.
Det tog ett krav från 17 EU-regeringar i våras om att granska villkoren för Israel-EU-avtalet vilket kommissionen hade kunnat initiera när som helst utan uppmaning.
Granskningen konstaterade att Israel bryter mot artikel 2 (respekt för mänskliga rättigheter) vilket är skäl att frysa eller bryta avtalet.
EU-kommissionens utrikesansvariga Kaja Kallas valde i juli då att ”föra dialog” och sedan acceptera israeliska löften om att börja släppa in mer mat, vatten och nödhjälp till Gaza, öppna fler gränsövergångar osv.

Den som följer nyheterna vet att Israel inte har respekterat dessa löften till EU.
Redan där hade Von der Leyen haft ett hyggligt bräckjärn för att agera mot Israel.
Om hon hade velat.