EU ligger på tjugonde plats bland väljarnas viktigaste frågor upplyste en radiojournalist häromdagen och tyckte det var konstigt att Liberalernas Jan Björklund gjort det till en huvudfråga i sin kampanj. Men Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kan göra att EU nu lyfter i regeringsspekulationerna, och därmed in i medierna.
Näringslivslobbyn har varit framgångsrik i att få Sverigedemokraterna att svänga och nu omhulda privata välfärdsföretag och de borgerligas samlade skattesänkningar. SD:s Oscar Sjöstedt lät som en banduppspelning från ett Timbroseminarium när han debatterade med Magdalena Andersson (S) i tv häromkvällen.
Men lobbyisterna verkar ha glömt eller struntat i att försöka övertyga SD om att byta fot om Swexit. Jimmie Åkesson var lika ultimativ för ett svenskt EU-utträde som tidigare i radions partiledarintervju på torsdagen.
”EU är en överstatlig politisk union där andra länders politiker, som vi inte kan rösta på, och vi kan inte avsätta dem, har större inflytande över svensk lagstiftning än vad jag har, som sitter i Sveriges riksdag”, var hans nidbild av EU-samarbetet.
Näringslivslobbyisterna skulle troligen ha misslyckats om de försökt omvända SD. I Sverigedemokraternas nationalistiska ideologi där ”svenska folket” står mot eliterna och utländska krafter är det organiserade internationella samarbete som EU står för med kompromisser och gemensamma åtaganden ett rött skynke.
Sverigedemokraterna upprätthåller sin hårda nationalistiska ideologi med större kraft än andra invandringsfientliga partier och är därför inte beredda att tona ner sitt EU-motstånd som andra europeiska populistpartier gjort i takt med att väljarstödet för EU växer.
När planen på en Moderat enpartiregering stödd av Sverigedemokraterna blir alltmer tydlig borde också frågan om vilka följder det kommer att få för Sveriges roll i EU-samarbetet att väckas.
Det är de riksdagsledamöter och den regering som utses efter valet den 9 september som ska förhandla fram EU-politiken med övriga länders regeringar. Det är på ministerrådsmötena och toppmötena som EU:s linje beslutas. EU-parlamentet som väljs i maj nästa år är medbeslutande på många områden, men det är ändå medlemsländernas regeringar som är drivande och har mest makt över EU-politiken.
De flesta riksdagspartier har de senaste åren i all tysthet övergått till en alltmer EU-skeptisk hållning, av oro för att tappa väljare till Sverigedemokraterna. Det har märkts tydligast i riksdagens EU-nämnd, där Moderaternas gått i spetsen och krävt att Sverige ska lägga in veto på en rad områden och anklagat EU för att ”sakna sjukdomsinsikt”.
För en statsminister Ulf Kristersson kan det vara lätt att göra eftergifter för Sverigedemokraterna på EU-politiken när den knappt ens diskuterats inför riksdagsvalet.
De flesta riksdagspartier har struntat i att tala om vad de vill att Sverige ska agera för i de förhandlingar som väntar i EU efter valet, som granskningen av Centrum för Europaforskning avslöjat. Maria Strömvik skriver om ”EU-elefanten i det offentliga rummet”.
Väljarna borde ha rätt att få veta vilken linje partierna kommer att föra i viktiga EU-frågor och vilka eftergifter de är beredda att göra när Sverigedemokraterna kräver att Sverige ska ställa sig utanför alltfler EU-samarbeten – på försvarsområdet, flyktingpolitiken, bankunionen.
Men Sverigedemokraternas bild av hur EU som överstatlig maktkoloss som beslutar över andra länder gör det också viktigt att medierna ger en korrekt beskrivning av vad som händer i andra länder.
När svenska medier nu rapporterar att Italiens inrikesminister Roberto Salvini anklagar EU för att vara ansvarig för brokatastrofen i Genua tolkas det troligen av de flesta som ett patetiskt försök att hitta en syndabock. Men med SD:s bild av EU kan det falla i god jord.
Salvinis påstående granskas i andra länders medier. De pekar på att EU-kommissionen och EU-ländernas regeringar i sina årliga granskningar av Italiens ekonomi uppmanat regeringen att öka investeringarna i infrastruktur och gett klartecken för mångmiljardinvesteringar. De pekar på att Salvinis parti suttit i regeringsställning under en lång rad år och att Lega Nord innehaft guvenrörsposten i norra Italien under många år.
EU-kommissionen har också gått i svaromål och radat upp miljardbidragen till investeringar.
Internationella medier rapporterar om att det andra populistpartiet i den italienska regeringen, Femstjärnerörelsen, under flera år ifrågasatt planerna på investeringar i infrastruktur, och att infrastrukturminister Danilo Toninelli från Femstjärnerörelsen sagt att den tidigare regeringens investeringsplaner skulle omprövas och eventuellt skjutas upp.
Riksdagsvalet avgörs vilken roll Sverige ska spela i EU de kommande åren, och mediernas rapportering om vad som händer i Europa kan påverka valutgången.