Spaniens premiärminister Sanchez fick utstå gott om spydigheter vid EUs toppmöte men i slutänden kan han ha räddat EU från att skämma ut sig fullständigt.

I Bryssel satt EUs 27 regeringschefer och pratade på torsdagkvällen – inte om Ukraina, som programmet sa, men om EU kunde kosta på sig att kräva en humanitär paus/er av Israels bombningar av civila i Gaza… eller om det vore fräckt att på det viset indirekt antyda att Israel inte är i sin fulla rätt bomba civila.
Den mer frispråkiga Idén om att helt frankt begära en vapenvila för de civila offren hade skjutits ner långt före mötet av några EU-länder (host, Tyskland) så det var inte ens uppe på bordet.
I New York ungefär samtidigt röstade FNs generalförsamling om en resolution som krävde omedelbar humanitär vapenvila i Gaza.
120 länder röstade för.
14 länder röstade emot (EU-länderna Österrike, Ungern, Kroatien och Tjeckien).
Bland de som la ner sin röst hittar vi Tyskland men också Sverige, Danmark och Italien.
Åtta EU-länder röstade för att kräva vapenvila (Belgien, Irland, Spanien, Frankrike, mfl).
Så nu vet vi ungefär hur diskussionen kan ha låtit inne på EUs toppmöte.
Tyskland som från start har insisterat att Israels rätt att försvara sig mot terror inte utesluter rätten att angripa civila, höll benhårt fast i sin åsikt. Ingen vapenvila fick nämnas av EU.
Inte ens efter att Israel stängt av mat, el och vatten för över två miljoner människor som befinner sig under hårda bombningar, vill Tyskland lägga band på Israel.
Österrike och Tjeckien slöt upp om detta.
Sverige tycks ha valt neutralitet.
Spaniens premiärminister Pedro Sanchez irriterade många närvarande diplomater och journalister eftersom hans krav försenade mötet. Han begärde att EU åtminstone skulle föreslå en fredskonferens om nu vapenvila var uteslutet.
Om detta spred diplomaterna till pressen att ”Sanchez bara är ute efter att se bra ut i spanska media pga valet” eller att han ”storhetsdrömmer om att få återuppleva storheten i att stå värd för ett mellanöstern-möte som 1991.
En närmare titt på hur länderna röstade i FN, avslöjar att västvärlden var ganska ensam om att anse att krigslagar (förbud att angripa civila) inte ska gälla för palestinier.
120 länder världen över, hela ”the Global South” som EU så gärna vill knyta nära band till, tyckte tvärtom att internationella regler kunde få gälla palestinierna också.
Nå, fem timmars EU-möte och nu finns det spanska förslaget om fredskonferens med i EUs slutresultat. Det kan hjälpa EU att försöka rädda ansiktet nästa gång man begär stöd från the Global South. EUs enda vapen är ju att försöka isolera Ryssland ekonomiskt och politiskt i världen som straff för sitt blodiga mördande av civila i Ukraina.
EU är byggt på respekt för regler och lika behandling. Om EU gör så uppenbar skillnad på palestinier och ukrainare som Tysklands förbundskansler Olaf Scholz nu drivit igenom, så får det konsekvenser för EU på annat håll.
The global south har t ex förlorat alla skäl att stötta Europa i kampen att frysa ut Ryssland från det internationella umgänget. Om internationella regler bara gäller västlänningar, så…
Flera europeiska länder har traditionellt goda kontakter med länder i Mellanöstern.
Dessa kontakter är extra viktiga just nu för EU, för att förhandla med Hamas om att få fri gisslan, för att lugna känslor så stridigheterna inte sprider sig i regionen, för att få hjälp med en möjlig flyktingström som resultat av våldsamheterna.
Några av dem hjälpte EU med extra gas när det var viktigt att sluta köpa rysk gas.
När EU på tysk begäran ställer sig oförbehållsamt på Israels sida skadar man även dessa relationer.
Då har vi inte ens börjat tala om den moraliska dimensionen av att några européer finner det så svårt att tillerkänna palestinier mänskliga rättigheter.
Denna moraliska dimension talar desto fler demonstranter om, i Europa, USA och arabvärlden.
Vanliga människor tycks kunna hålla två ting i huvudet – fasan och avskyn för Hamas blodtörstiga övergrepp på civila och Israels övergrepp på civila – och finna rum att fördöma bägge delar.
Så snart toppmötet var över gick den franske presidenten Emmanuel Macron ut till pressen och begärde en humanitär vapenvila.
Han talade om gisslans utsatthet inför Israels bombningar.
Han sa att det var otänkbart att bomba civila, att neka dem mat, vatten och el.
Han talade om hur Frankrike tillsammans med Cypern och några till planerar fartyg med humanitär hjälp som kan lägga till vid Gazas kust.
Frankrike röstade för krav på vapenvila i FN.
Macron valde därmed dubbla budskap i den här frågan som han inlett med ett varmt omfamnande av Netanyahu och ett förbud mot vissa demonstrationer på Paris´ gator.
Kanske var han snabb nog att byta fot, kanske kommer han undan.
Men EU som helhet riskerar att få betala för att de slutit upp bakom obarmhärtiga tyska reaktioner, både geopolitiskt och i folkopinionen.
Pedro Sanchez kan visa sig bli deras fikonlöv.