Äntligen stod Boris Johnson i tv-studion för att delta i en debatt med övriga kandidater om vem som är bäst lämpad att bli Toryledare och premiärminister. Storfavoritens problem är att han stöds av både hårda och mjuka brexitörer efter att ha gett dem olika löften om sin politik.
Men Boris Johnsons svar på den stora frågan hur han ska fixa Brexit var att han ska köra med samma illusionsnummer som Theresa May försökte för tre år sedan – hota med No Deal och på så sätt få EU att överge medlemslandet Irland och garantierna för fredsavtalet på Nordirland.
Av de fem som var kvar i racet när BBC-debatten inleddes hävdade fyra – fd utrikesminister Boris Johnson, utrikesminister Jeremy Hunt, miljöminister Michael Gove och inrikesminister Sajid Javid – att de skulle kunna lyckas med det som Theresa Mays regering, där de ingått, misslyckats med under tre år. De lovade en fortsatt öppen gräns mellan Nordirland och EU-landet Irland, men utan att Nordirland ingår i EU:s tullunion.
-Vi vill ha kvar en öppen gräns mellan Nordirland och Irland. Vi kan lösa det under förhandlingarna om ett nytt handelsavtal med EU, hävdade Boris Johnson.
-Vi kan utveckla tekniska lösningar, sade Jeremy Hunt.
-Vi måste få en tidsgräns för den nordirländska backstopen (garantin för en fortsatt öppen gräns och bibehållet fredsavtal), sade Sajid Javid.
Deras vapen för att förmå EU att byta fot och ge upp backstopen är att hota med att UK annars lämnar EU utan ett utträdesavtal den 31 oktober, det senaste slutdatumet. Men Theresa Mays öppningsfras inför förhandlingarna om EU-utträdet var just ”No Deal is better than a Bad Deal”.
Det historiska åtagande – Good Friday Agreement – som Storbritannien, Irland och EU gjorde med fredsavtalet 1998 innebär ett fördjupat samarbete på den irländska ön som förutsätter en öppen gräns. Om UK och EU överger sina löften vänder de ryggen till Irland och Nordirland där ”The Troubles” kan bryta ut igen.
Fredsavtalet har hela tiden varit en tidsinställd bomb i Brexitförhandlingarna, som ingen kunnat hitta en lösning för. Och Torykandidaterna har uppenbarligen heller ingen lösning.
Det hindrade inte Boris Johnson från att upprepa löftet om att han ska se till att UK lämnar EU den 31 oktober. Men när han fick frågan om han som premiärminister var beredd att driva igenom ett EU-utträde utan avtal, No Deal Brexit, duckade han:
-Jag tror att det går att få fram ett nytt avtal till den 31 oktober. Men vi måste förbereda oss för en No Deal Brexit.
Sajid Javid garanterade Brexit till den 31 oktober. Michael Gove sa att det på sin höjd kunde försenas med ett par dygn. Jeremy Hunt sa max till 31 december.
Den femte partiledarkandidaten, Rory Stewart, intog rollen som gossen i sagan Kejsarens nya kläder. Han pekade på att en majoritet i parlamentet flera gånger sagt nej till No Deal Brexit, och frågade de andra fyra om de var beredda att försöka strunta i parlamentet.
Stewart fick inget svar från Boris Johnson eller de övriga. Johnson försäkrade bara att han inte vill ha en ”kaotisk” Brexit.
Problemet för Boris Johnson är att han uppenbarligen gett olika besked om sina planer till olika falanger i Tories parlamentsgrupp. De hårda brexitörerna, som Jacob Rees-Mogg och Ian Duncan Smith, har fått höra att han är beredd att lämna EU utan avtal. Medan tidigare ”remainers” och ”mjuka brexitörer”, som socialminister Matt Hancock, fått höra att han ska kompromissa med EU om ett utträdesavtal.
Boris Johnson har inga ideologiska övertygelser, hans enda mål är att klättra så högt som möjligt. Helst nå upp till samma nivå som sina historiska idoler Winston Churchill och Benjamin Disraeli, enligt New Yorkers artikel ”The empty promise of Boris Johnson”.
His heroes are Benjamin Disraeli and Winston Churchill, two other former journalists and somewhat errant outsiders, who became Conservative Prime Ministers.
Men Boris Johnson inser troligen att han inte kommer att bli ihågkommen i historieböckerna som sina hjältar om han försöker driva igenom en No Deal Brexit.
Om han kör över parlamentet i det land som anses som parlamentarismens vagga kommer han att bli historisk, men inte på det sätt han drömt om.
Om hans regering förlorar i en misstroendeomröstning i parlamentet för att några Toryledamöter röstar emot hans försök att genomdriva No Deal Brexit kan han bli historisk som den mest kortlivade premiärministern i historien.
I Toryledamöternas omröstningar har Rory Stewart överraskande överlevt de två första omgångarna. I den andra omgången på tisdagen fick Boris Johnson 126 (114 i första röstningen), Jeremy Hunt 46 (43), Michael Gove 41 (37), Rory Stewart 37 (19) och Sajid Javid 33 (23). Den ”värste” brexitören Dominic Raab, som hotat med att upplösa parlamentet några veckor för att driva igenom en No Deal Brexit, föll bort med endast 30 röster.
I de fortsatta röstningarna för att få fram två huvudkandidater, som partimedlemmarna ska rösta om, oroas nu ledande Toryfigurer för att Rory Stewart ska stå emot Boris Johnson. Det skulle visa hur djupt splittrat partiet är och ge Stewart fler tillfällen att avslöjas Boris Johnsons illusionsnummer.
Men Torypartiets medlemmar – en högst ålderstigen skara – som ska utse landets näste premiärminister kräver Brexit NU och TILL VARJE PRIS. Det visar en opinionsmätning av YouGov, som intervjuat nära 900 partimedlemmar. En stor majoritet tycker Brexit ska genomföras även till priset av att Skottland eller Nordirland lämnar UK, ett ras i UK:s ekonomi, att Torypartiet upplöses.
Det är dessa medlemmars krav som näste Tory-premiärminister ska lova leva upp till för att få deras röster. Det är då den bäste illusionisten vinner.