Vet ena EU-handen vad den andra gör

EU-kommissionens sätt att hantera USA skiljer sig rätt rejält från EU-regeringarnas. Det får EU att se rätt schizofrent ut.

När Ursula von der Leyen i slutet av juli förra året tog i hand med Donald Trump på enhandelsöverenskommelse, var den dikterad av USA från början till slut.
EU accepterade tullar på sin export från 15 procent och uppåt (snittet hade legat på drygt 2 procent innan), bl a 50 procent på stål och aluminium. I utbyte fick USA noll i tull.
EU gick med på att köpa för cirka 1,5 triljoner dollar i amerikansk industri, fossilenergi och vapen.
EU gick dessutom med på att se över sin lagstiftning på en lång rad punkter som amerikanska bolag ogillade.

Detta totala nederlag kallade förhandlarna”bättre än ingenting” och lovordade den stabilitet i handelsrelationerna med USA som handslaget skulle ge.
Mellan skål och vägg erkände samma förhandlare att ett tungt vägande argument för EU hade varit rädslan att USA skulle sluta stödja Ukraina om man inte böjde nacken.

USA har sedan dess underminerat Ukraina på alla sätt och stöttat fienden Ryssland. USA har oavbrutet underminerat den gemensamma försvarsalliansen Nato. USA har inte fullföljt stål-löften och höjt sina tullar på en lång rad varor (alla varor med stål- och aluminiuminnehåll, läkemedel, osv).
USAs Högsta Domstol har sedan förklarat de flesta av tullarna för illegala.

Därmed måste EU kunna lämna överenskommelsen bakom sig, väl?

EUs handelskommissionär Maros Sefcovicser det inte så.
”Ett avtal är ett avtal,” är hans argument för att EU ska hålla fast vid vad USA rätt mycket struntat i sedan dess.
Detta är samme förhandlare som i juli varmt tackade sina amerikanska motparter för ”oräkneliga, intensiva timmar” med en överenskommelsesom fick 70 procent av européerna att känna sig förnedrade.

”Respektera avtalet,” ber han nu EUs regeringar och Europaparlamentet vilka sitter i överläggningar om EU ska införa 0 procent i tull på USA (det mesta övriga kräver ingen lagstiftning).

”Överlasta inte avtalet genom att blanda in globala frågor,” uppmanar handelskommissionären.
Tänker Sefcovic då på parlamentets krav att om Donald Trump kör en Grönland igen – alltså, hotar att ta ett EU-lands territorium – så slutar överenskommelsen att gälla?
Han märkte kanske inte att Trump därefter hotat införa handelsembargo på Spanien för att landet inte vill vara med i Trumps Iran-krig.

Eller när Sefcovic ”inte vill se dealen överlastad,” menar han kanske parlamentets krav att det måste skrivas in ett slut på överenskommelsen? Trump sa visserligen tre år men dealen är inte juridiskt bindande så parlamentet vill gärna få nedskrivet just tre år.

Handelskommissionär Sefcovic försöker allt han kan få EU-regeringarna att skynda på med att genomföra USA-överenskommelsen. Det skulle underlätta för EU att få ett avtal om kritiska mineraler med USA, säger han.

Varför EU skulle vilja ha det är oklart. USA har i stort sett inga kritiska mineraler.
Trump-administrationen vill dock gärna skaffa sig dessa och försöker därför ställa upp så många länder i världen som möjligt i en ”allians” med mål att trycka bort Kina – världsdominanten som sitter på 80-90 procent av allt.

EU-kommissionen har faktiskt precis lyckats övertyga alla EU-länder om att ingå ett ”memo of understanding” om ett sådant strategiskt samarbete med USA. Det var inte lätt för misstron mot USA är numera stor, så avsnitt i har fått infogas om att öppna för G7, osv.

Däremot stöter EU-kommissionen på patrull när det gäller det sk Pax Silica, alltså att avtala med USA om nästa steg i processen – om den teknologi som använder mineralerna, t ex produkter som halvledare.
USA vill samla så många länder som möjligt mot Kina även här men sju EU-regeringarna säger fortfarande nej.
EU-kommissionen har försökt lugna EU-regeringarna med att USA kan lova a) att Pax Silica inte är juridiskt bindande, b) det ställer inga finansiella krav och c) att USA ”inte försöker underminera EUs oberoende.”
Hittills har det inte räckt.

Svenska regeringen har dock för sin del skrivit på Pax Silica redan och är alltså optimistisk om ett samarbete med USA. Tyskland är i EU-diskussionerna som alltid redo att avtala med USA medan t ex Frankrike bl a först vill se hur EU kan delta i att styra initiativet.

EU-kommissionen förhandlar också med USA om en automatisk delning av biometriska personuppgifter i utbyte för att européer ska få behålla sin rätt att kunna söka visum till USA.
Här går de amerikanska kraven långt – man vill bl a ha direkt tillträde till alla polis-databaser i EU-länderna.
Det slags direkta tillträde ger EU-länderna inte ens till varandra men EU-kommissionen har förberett en lösning. Kommissionen har föreslagit att alla EU-länder ska ha rätten att enskilt avtala med USA om sådant.
Fast i januari i år föreslog Trump-administrationen att gå ännu längre; att kräva av alla inresande till USA att visa upp sina sociala media fem år tillbaka.

Tills vidare är EU-kommissionen bakbunden i förhandlingarna av EU-regeringarnas krav att ett sådant avtal ska vara ömsesidigt, bara ge tillträde till personupgifter i enskilda, berättigade fall och allmänt respektera EU-regler om skydd av personuppgifter.

Sammantaget växer en bild fram av en tjänstemannakår som fortsätter att uppträda som om USA vore ett vanligt land som man kan sluta avtal med.
EU-regeringarna däremot, glider snabbt bort från den bilden av USA.

EU-regeringarna tar t ex i dessa dagar helst sina militära möten utan USA och utan Nato – till exempel om Iran-kriget.
EU-regeringarna har beslutat genomföra rollspel för att testa EUs helt egna men oprövade motsvarighet till Natos artikel 5 (artikel 42 i EU-fördraget).
Till EUs toppmöte i slutet av denna vecka har Gulfstater och andra strategiskt intressanta regeringar bjudits in.
EU bjöd på måndagen in till en internationell konferens med 60-talet deltagande länder, för att stötta den Palestinska myndigheten och en tvåstats-lösning – i direkt konkurrens och motsättning till vad Trump-administrationen sysslar med i sin Board of Peace, alltså.

Politiskt är Trump rena giftet i Europa. Inte ens extremhögern vill synas i närheten av en amerikan.
Men EU-kommissionen trampar ihärdigt på mot nya avtal.
Det ser smått schizofrent ut, när politisk ledning och byråkrati är så illa synkade.