Trump i Kina, jaha men vi i Europa då

Medan USA och Kina uppför sin ”Dansa med Fiender” söker européerna svar på frågan hur vi ska undvika att krossas i mitten av stormakterna.

Donald Trump fick till slut sin efterlängtade resa till Kina och har tagits emot som en Stor Ledare men på kinesiskt vis, med illa dolda ledtrådar till Kinas egentliga budskap.
Att han inte möttes på flygplatsen av president Xi, var en hint om hans (brist på) betydelse.
Att han sedan fått en turistvisning av Himmelstemplet är tydligen ett diskret sätt att meddela att Kina varit med i tusentals år medan USA däremot…

President Xi inledde dessutom besöket med en ovanligt direkt uttalad varning till Trump att lägga sig i Taiwan-frågan. Med ett stänk av passiv-aggressivitet, tog Xi upp risken för Thukydidesfällan som antyder att en uppstigande stormakt kan välja krig för att avsätta den nedåtgående…

Om Trump sköter sig under resan väntar belöningar i form av mer försäljning till Kina – han hoppas framförallt på att få sälja Boeingplan och jordbruksvaror. Trumps stora resefölje av ledande män från snart sagt alla amerikanska bolagsjättar avslöjar i sig, att det var affärer som Trump var ute efter.

I global politik är Trump bortspelad från start vilket hamrats in av att USA militärt inte ens förmår tvinga lilla Iran att börja förhandla med dem. All världens media och analytiker har redan före besöket konstaterat att Trump kommer som den svagare parten.
President Xi som nu subtilt markerat att Trump måste komma till honom som en annan resande försäljare, kan säkert bevilja honom gåvor i form av inköp. Det är enkelt för Xi att dra in gåvan igen om han blir missnöjd med amerikanerna, bara att tillfälligt neka exporttillstånd under någon förevändning.

Detta är kapitalism på kinesiska – och väl inte olik den metod som Trumps USA har övergått till, att staten – inte marknaden – uppmuntrar, finansierar eller straffar bolag och branscher så som man känner för.

Spektaklet Trump-i-Kina avläses noga i hela världen för signaler om vad som gäller. Inte minst i Europa.
Trumps besök ser så här långt ut ganska exakt som de besök europeiska ledare har gjort till Kina det senaste året (dock med mycket mindre pompa och ståt) där man balanserat ödmjukhet med självsäkerhet så gott man kunnat och åtföljd av sina egna stora affärsmän.

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz var oförsiktig nog att spela upp sina chanser inför sitt februari-besök. Hans stränga budskap gällde handels(o)balansen – att Kina säljer för mycket till EU jämfört med vad européerna säljer till Kina.
Han kom hem utan något gensvar alls.
Eller… var det kanske en diskret hint att just Merz gavs en uppvisning av vilka avancerade saker kinesiska robotar klarar numera? Tyskland är ju i den ovana sitsen, efter att i decennier ha sålt avancerad teknologi till Kina och fått plastleksaker tillbaka, att nu vara storköpare av sofistikerad kinesisk teknologi som bräcker det mesta Tyskland kan uppbringa.

Franske presidenten Emmanuel Macron, Spaniens premiärminister Pedro Sanchez (och spanske kungen), Storbritanniens Keir Starmer, Irlands Michael Martin, Finlands statsminister Petteri Orpo och några till, ingår i den strida strömmen av europeiska regeringschefer som uppvaktat president Xi i Beijing.
Budskapet har varit detsamma som Trumps, att handels(o)balansen är ett problem (för oss).
Svaret har varit… ja, inget som har rubbat handelsbalansen i alla fall men kinesiska bolag kan förstås överväga att investera i Europa om villkoren är rätt.

Alltid-i-farten-Ursula von der Leyen har lyckligtvis snart en plan för att lösa problemet Kina. I slutet av maj drar hon sig tillbaka med övriga EU-kommissionen för att färdigställa den.
Eftersom hon redan har testat sina idéer på höjdare i näringslivet så har det läckt ut att planen handlar om ett nytt instrument för att straffa ut kinesisk import.
”Vi har inte sett några tecken på att våra framstötar (om handelsbalansen) ger något så det är dags att pröva något nytt.”

Men nytt är det förstås inte. Det har varit Von der Leyens taktik att försöka bromsa kinesiska kommersiella framgångar genom diverse handelsinstrument i flera år.
Så härlångt har det resulterat i att något dämpa kinesisk närvaro i offentliga upphandlingar, i höjda tullar på importerad stål och blandat lyckosamma försök att få EU-länderna jaga bort kinesiska bolag från säkerhetsmässigt känsliga områden.
Hennes starkaste vapen ”handelsbazookan” har aldrig prövats. Den kan (men klassiskt EU, först efter detaljerad dialog och diplomati) bromsa kinesiskt tillträde till vissa delar av EU-marknaden.

USA och Kinas lågintensiva handelskrig är i sig ett problem för Europa.
En minskad kinesisk export till USA (om Trump skulle uppnå det) innebär som regel att exporten styrs om till den europeiska marknaden istället.
Då förvärras vår handelsbalans med Kina ännu mer.
I värsta fall slås europeiska företag ut (det har redan hänt hela sektorer) och ersätts med kinesisk import vilket stärker vårt beroende av Kina.

Om Trumps besök skulle resultera i en ”vapenvila” mellan USA och Kina, så är det inte bättre för Europa. Då kan vi helt säkert räkna med att EU-marknaden blir platsen där mycket oönskad export-import mellan de två stormakterna hamnar.

Von der Leyen – och Merz – långlivade förhoppning är därför att Kina och USA ska förbli ovänner men framförallt att USA ska återgå till att bli Europas vän.
Von der Leyens folk uppvaktar intensivt amerikanerna om samarbete för stål, bilar, halvledare, kritiska mineraler, som kunde aktivt utestänga Kina.
Det syns inga tecken på någon amerikansk välvilja mot Europa. Däremot uppmanar Trump-administrationen Von der Leyen att agera tufft mot Kina – även när den inte gör det själv.

Trumps folk – uppsatta män i näringslivet – verkar hellre vilja vara kompisar med Kina. Tänk att få sälja på den marknaden!
Retligt nog för Von der Leyen, Merz, Macron och övriga, så ser europeiskt näringsliv likadant på saken.
Tyskland må ha en plågsam handelsobalans med Kina men tyskt näringsliv investerar mycket hellre i Kina än i Tyskland.
Astra-Zeneca backar på brittisk utbyggnad, väljer Kina istället.
EUs största handels-klarerare Eurooclear öppnar för att göra den kinesiska remnibin mer attraktiv i globala affärer.

Gamla, beprövade metoder verkar inte bita på Kina. Är Von der Leyen och hennes omgivning kapabla att tänka nytt?