Kanada behöver uppbackning i sitt korståg mot Trump – är vi med?

Besök av Kanadas premiärminister nästa vecka och han är ju en trevlig prick. Men tänk om han är ute efter att dra in EU i sitt krig?

När Ursula von der Leyen om två veckor håller sitt årliga State-of-the-Union-tal finns för första gången en utländsk regeringschef på plats – Kanadas premiärminister Mark Carney.

Inte många har hört talats om de årliga EU-talen som avslöjar kommande EU-initiativ. Svensk press (ja, europeisk press) visar sällan denna europapolitiska högtidsstund något intresse. Men Carney känner till dem och han har gjort en hel del reklam för detta besök hos EU.

Mark Carney behöver något från EU. Han behöver solidaritet.
Förutom Kina är Kanada ensamt i världen om att säga nej till Trump-administrationen. Förra veckan slog Carney igen dörren efter långa och i stort sett färdiga handelsförhandlingar.

I sista minuten kastade Trump-administrationen in helt oacceptabla nya krav på Kanada.
USA var ute efter att slå undan’ benen för den viktiga kanadensiska bilindustrin, att vägra Kanada rätten att fritt sluta handelsavtal med andra länder och hindrat landet att ha två officiella språk (engelska och franska).
Kanada måste låta USA bestämma över landets ekonomi, utrikespolitik och inrikespolitik. Carney avbröt och valde att gå i handelskrig.

Omvärlden bedömer Kanadas chanser att klara sig helskinnade (ekonomiskt) genom ett handelskrig med USA till mycket låga.
Minns ni ett annat land som blev överfallet av en mycket starkare granne och omvärlden bedömde chanserna att klara sig (militärt) till mycket låga?
Just det, Ukraina.

Ingen vill frivilligt gå i något slags krig med en starkare motpart men för såväl Ukraina som Kanada fanns inget val, det handlar om självbestämmande eller underkastelse.

I det här läget kan Kanada bara försvara sig, knappast gå till motangrepp. Men för att stärka sitt försvar vänder sig alltså Kanada, liksom Ukraina gjorde, till EU.
Det var en av de första punkterna i hans tal till det kanadensiska folket, efter att ha klappat igen dörren.

EU har så här lång valt att falla undan för Trump fast han begärt orimligheter av oss. EU-länderna har valt att inte trotsa Trump och riskera handelskrig.
Men Carney kan nu säga liksom Zelenskyj gjort: Om min store granne tillåts vinna det här kriget, så ska ni veta att ni blir hans nästa offer.

Mark Carney önska sig ekonomiskt solidaritet i form av handel och samarbeten. Det borde vara lätt för EU att säga ja till. Kanada är kanske inte en jättestor ekonomi (EU är tio gånger större) men landet har strategiska styrkor.
Kanada har de där eftertraktade kritiska mineralerna, har olja och gas liksom geopolitisk kontroll över Arktis, bla via den strategiska Nordvästpassagen.

Här finns en hel del att fresta EU-regeringarna med.

Men… så var det Trump.
Just dessa styrkor, är vad Trump vill ha från Kanada. Skälet till att han vill ha kontroll över sitt grannland.
Det råder väl ingen tvekan om att han skulle straffa EU hårt, om vi ingick ett ännu närmare samarbete med Kanada än vi redan har.

Vågar EU-regeringarna det?
EU-regeringarna har inte visat några tecken på att vilja slåss ens för sina egna rättigheter och fördelar när Trump är motståndaren. Men Trump blir stadigt värre och hans galenskaper skadar EU alltmer. Kriget i Iran var illa nog. Att skjuta dollarn i sank kan ge en global finanskris. fast därifrån till ett handelskrig med den ansvarige…

Mark Carney kan ändå helt säkert få varma ord av Ursula von der Leyen vid sitt besök, men hon är en tjänsteman. Europaparlamentet kan säkert vilja hylla honom men de tar inte de stora politiska besluten för Europa.
Carney kommer hoppas på trion Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Men Andy Burnham i London är en barnunge i geopolitik. Det avslöjade han i Kiev nyss, när han lovade vid sitt snara möte i Vita Huset prata med Trump om att ge Ukraina Patriots.
Burnham tror alltså att det går att ”prata” med Trump.
Gulligt av honom.

Friedrich Merz är 100 procent inriktad på affärsfördelar för Tyskland. Han bär stort ansvar för den bisarra uppgörelse Trump tvingade på EU vilken han trodde skulle skydda tysk bilindustri.
Det vore en radikal omsvängning från hans sida, om han ville ingå i någon slags EU-Kanada-lag mot USA.

Emmanuel Macron däremot, skulle hoppa ombord direkt. Det ligger helt i linje med vad han predikat och praktiserat i flera år, att bryta loss Europa från stormakts-beroendet, givet i lag med vänskapliga makter som Kanada.
Dessutom är Macron på väg ut ur politiken så han har inget att förlora men ett eftermäle att vinna.

Det räcker inte för Kanada.
Tills vidare bedriver Mark Carney ensam ett korståg mot globala jättar som skiter i lag och rätt.
Vi får se hur det går för honom med Europa efter den 16-17 september.