Trump-kortet i EUs rockärm

Så var den här till slut, EUs konkurrensplan och vi har sett den förut.
Men vi har ett annat trumfkort i jakten på mer näringslivssatsningar – den kaotiske Donald Trump.

Det är de här snillena som Europa måste slå

Den väcker en stark känsla av déjà-vu, EU-kommissionens presskonferens som ska berätta om en ny plan för europeisk konkurrenskraft vilken levereras med starka varningar för att EU halkar efter USA.
Ja, ni har hört det förut.

De ”nya” förslagen till åtgärder kan ni också:
Förenkla reglerna för företagen, satsa på innovation, hjälp småföretagen, skapa en kapitalunion… förlåt, Spar- och Investeringsunion har den ju döpts om till.
Plus en ny, enkel europeisk företagsform som tillåter att verka i alla 27 länder utan problem… något som EU redan haft i 30 år men med nära noll intresse från näringslivets sida.

Sedan 1990 har varje EU-kommission hållit samma presskonferens med ungefär samma förslag.
Det får inte pulsen att stiga, precis.

Det är inget fel på förslagen. Att regelbundet se över regler är nyttigt. Satsat på innovation har EU-länderna alltid gjort men så snart ett gäng uppfunnit något listigt så drar de tråkigt nog till USA.
En kapitalunion skulle kunna råda bot på det men då måste EU-regeringarna släppa greppet om sina nationella marknader vilket de sagt nej till sedan förslaget först kom på bordet för 25 år sedan.

I Europa lever illusionen stark hos politiker att de kan kontrollera utfallet på marknaderna genom att mixtra med några regler här och där.
Och vet ni var annars som den idén blomstrar?
I USA.

President Joe Biden ville ge amerikanskt näringsliv ett snabbspår in i den spännande klimatteknologin där de släpade efter och gjorde det genom att lägga ett par triljoner dollar på bidrag och skatterabatter för allt amerika-producerat.

Han ville lyfta USA i high tech genom att stoppa konkurrenter. Han
förbjöd tidigt försäljning av amerikanska halvledare till Kina, irriterade sedan amerikanska exportörer med att införa stenhård exportkontroll, la därefter ovänskapligt hårt tvång på andra länder (Nederländerna, Taiwan, Japan, Sydkorea…) att sluta göra affärer med Kina.
Biden stiftade så en lag som förbjuder kinesiska TikTok i USA eftersom TikTok misstänks kunna suga upp mängder av data (näringslivets nya guld).

Under sina sista dagar vid makten dunkade Biden till med ett hejdundrande sälj-förbud och restriktioner av amerikanska halvledare vilka kan behandla stora mängder data för ALLA LÄNDER I VÄRLDEN UTOM 18.
Ta den, Kina!

Donald Trump tackade för insatserna och lanserade på sin första arbetsdag med sina nya vänner i tech-världen världens största AI-projekt, Stargate (värt 500 miljarder dollar) byggd på just dessa halvledare… (ett program som tyvärr kommer kosta massor, äta upp enorma mängder av energi och vatten samt släppa ut massivt med CO2 – men världen måste ju få utvecklas, väl?)

Och så kom DeepSeek.
Bara några dagar senare släppte ett litet kinesiskt företag sin innovation av hur man med hjälp av samma halvledare kan utföra enorma AI-projekt – lika stora och mäktiga som de amerikanska mästarna i grenen – enklare, smartare och billigare och utan varken el- eller CO2-katastrof.
AI i var mans mun, liksom. Tech-världen kunde inte sluta skratta åt Trump, Musk och de andra som nyss stått stjärnögda vid pärleporten.

Så Kina kunde alltså få tag på halvledare i alla fall.
Och Kina kunde redan suga upp enorma mängder av globala data, annars hade DeepSeek inte kunnat ta fram den där modellen.
Ta den, USA!

I denna röriga, svårkontrollerade värld skulle det faktiskt kunna finnas goda nyheter för EU.
Att Donald Trump skapar kaos kan visa sig vara ett starkare incitament för europeiskt näringsliv att börja välja Europa, än EUs konkurrensplan.

Joe Biden hade alltså satt av ett par triljoner dollar för amerikansk produktion inom klimatteknologi och infrastruktur varpå europeiska – ja, svenska – företag störtade över Atlanten för att dra igång en våg av nyproduktion i USA.
Donald Trump drog just hånflinande tillbaka allt stöd med ett pennstreck.
Nu sitter europeiska företag och undrar om det är värt att stanna eller om det är bättre att lämna innan de lagt ned för mycket resurser.

Sedan har Trump vitt och brett lovat införa strafftullar på import – 10 procent, 25 procent, 100 procent… på Kina, Colombia, Kanada, Danmark…
Ingen vet när tullarna kommer, på vem de läggs, hur stora de blir.
Det är omöjligt för företag att räkna på en affär under de förhållanden.

Lägg till det att Donald Trumps oberäknelighet har sänkt dollarns värde rejält vilket fått marknaderna att tugga på naglarna.
Trumps attacker på den amerikanska centralbanken för att den inte sätter den (låga) ränta som han vill ha, sprider just nu mer nervositet på marknaderna.
För övrigt massdeporterar han migranter på löpande band i en period när amerikanska företag saknar arbetskraft.

Osäkerhet.
Exakt vad näringsliv avskyr mest.

Så vem vet, kanske har den senaste utgåvan av EUs konkurrensplan lanserats i precis rätt tid för att få se europeiska företag börjar välja Europa före USA.

Men utan Trumps kaos, vore det överraskande om samma, gamla förslag verkligen skulle göra någon skillnad den här gången.

Registrera dig för notis om nästa blogginlägg

Vi följer dataskyddsförordningen (GDPR)