Trump tröttnar på krigsprat, närmar sig Iran

Donald Trump överraskar med att erbjuda USAs ärkefiende Iran ett avtal om kärnenergi – tvärs emot Israels önskan.

Trump har inför allmän åsyn fullständigt sumpat sina utlovade ”fredsavtal” för Ukraina och för Gaza. Inte konstigt kanske, när man kräver av den ena parten att kapitulera för den andre.
Så Trump har tröttnat och blir det inget snart så kommer han lägga ned.
Eller som denne statsman själv formulerar det:
”Jag kommer säga `ni är dåraktiga, dårar, förskräckliga människor. Och jag struntar i er.”
Istället har han precis dragit igång förhandlingar med Iran.

Det är överraskande med tanke på amerikansk retorik i över 40 år om Iran som den värsta fienden av alla.
Iran har belagts med USAs allra tyngsta ekonomiska sanktioner och lidit av det.

En öppning kom till slut 2015 när USA och Europa (president Obama samt trion Frankrike, Tyskland, Storbritannien) förhandlade om ett kärnvapenavtal med Iran. Landet lovade att inte använda det uranium som man upparbetade, till vapen.
Bara till kärnkraft.

Iran tycks ha följt avtalet men några år senare rev ändå en tidigare president Trump upp avtalet.
För att Iran var så hemska och avtalet det värsta i historien av avtal.
Trumps efterträdare Joe Biden gjorde ett försök till omstart men iranierna tappade rätt snart intresset eftersom Biden ville lägga på nya krav på de gamla.

Och nu vill Donald Trump ingå ett avtal med Iran igen?

Israels premiärminister Netanyahu var den förste att protestera för han stod just i färd med att bomba Irans kärnenergi-anläggningar.
Israel utnyttjar de omkastade relationerna i Mellanöstern till att expandera – in i Libanon, in i Syrien, in i Egypten och varför inte ta Iran med.
Men Trump förbjöd dem att bomba Irans atomanläggningar.

Klassiskt Trump-administrationen så har besked om vad USA egentligen vill uppnå med Iran-samtalen svajat hit och dit. Man tänker kräva att Iran slutar upparbeta uran… eller bara gör det lite grann… eller…

Israel har all anledning att vara nervösa för Irans förhandlare rapporterar att samtalen går väldigt bra.
För dem.
De säger sig få igenom allt de vill; Iran ska få fortsätta att anrika uran, de amerikanska sanktionerna ska lätta.

Ett annat skäl för Israels ledning att vara nervösa är att tre veckor före USA-samtalen så besöktes Iran av en uppsatt saudisk prins för första gången på nära 30 år.
USAs plan har ju varit att Saudiarabien och Israel skulle bli vänner – och Biden tyckte att han kommit nära målet här – men Israels försök att utplåna palestinierna har gjort det närmandet omöjligt.

Saudiarabien och Irans mycket långa fiendskap och rivalitet lossade istället försiktigt för ett par år sedan när Kina (ja, Kina) lyckades förhandla någon slags godartade förbindelser dem emellan.
Så Israels farligaste fiende Iran är nu vänskaplig med Israels tilltänkta allierade i Mellanöstern, Saudiarabien.

In kommer här Donald Trump och lovar Saudiarabien tillgång till amerikansk kärnteknologi. Landet har uran, vill bli mindre beroende av olja, lovar inte bygga atomvapen.
Saudiarabien förändras, blir ett mer modernt land och ser en fördel i at regionen inte blir så våldsamt instabil.
Israel däremot har slagit in på en väg där man bombar allt och alla – inklusive atomanläggningar där israelerna hävdar att det byggs en atombomb.
Saudierna tycks bedöma att Iran är en mer lämplig allierad i den egna regionen.

Kan saudierna ha övertalat Trump-administrationen att göra ett amerikanskt avtal med den nye kompisen Iran? Trump och hans familjemedlemmar har mycket nära affärsrelationer med den saudiska kungafamiljen.
Och/eller har Trumps kompis i Moskva, president Putin (allierad med Iran) uppmuntrat till samtalen?

Hur de amerikanska idéerna ser ut kring Iran och atomenergi är som sagt oklart. Tänker man att det vore bra med ett avtal där Iran lovar inte göra en atombomb och då belönar landet med lyfta sanktioner?
Det är så det ser ut, muttrar israelerna.
Och i så fall är det ganska precis vad president Obama förhandlade fram för tio år sedan.

Att ge Iran allt landet vill, är kanske det enda sättet att säkra ”the master of the deal” i Vita Huset någon form av framgång, när nu alla hans andra förhandlingar kraschar.