Uefas maktfullkomlighet fick en smäll på nosen av EU-domstolen på torsdagen. De hade inte rätt att stoppa konkurrens i form av en ny superliga
EU-domstolens utslag kan få enorma effekter på den enorma mångmiljardbusiness som fotboll är.
Uefa/Fifa är inte bara förbund som organiserar regler och uppförande inom internantionell fotboll. Uefa arrangerar själv och tjänar stora pengar på fotbollsturneringar. Därmed är man en affärsintressent, som domstolen ser det.
Affären är därför en konkurrensfråga där den största aktören helt
enkelt inte är tillåten att utnyttja sin dominans för att stoppa konkurrens.
Bakgrunden till målet är att tolv av Europas största fotbollsklubbar för ett par år sedan gick ihop om att starta en fotbollsliga som kunde konkurrera med Champions League, driven av fotbollsförbundet Uefa.
Men Uefa lyckades bromsa tilltaget, flera klubbar hoppade av och det rann ut i sanden. Uefa satte sig sedan att skriva om reglerna för att hålla fotbollsturneringar – dock fortfarande formulerade så att Uefa avgör konkurrensens öde.
Och det säger domstolen alltså nej till.
Det här är inte första gången som Uefa får känna på EU-fördragets makt. 1995 upptäckte Uefa till sin ilska att EU-domstolen hade saker att säga om enskilda fotbollsspelares behandling.
I ett mål om den bänkade belgaren Jean-Marc Bosman, meddelade domstolen att proffsspelare var att betrakta som arbetstagare enligt EUs regler, och därför berättigade till alla rättigheter som följer av detta.
Därefter följde man upp med ett utslag som meddelade Uefa att fotbollslag inte kunde ha regler för antal utländska spelare – diskriminering pga nationalitet tillåter inte fördraget.
Och så knöt man ihop säcken med att göra klart för Uefa att EUs regler om öppen konkurrens även gäller den lukrativa försäljningen av rätt till TV-sändningar av fotbollsmatcher.
”Fotbollen är fri!” utropade lyckligt A22, organisationen bakom den europeiska superligan och annonserade raskt en presskonferens för att berätta om deras nyaste idé…