En president borde inte säga det men…

Faktiskt, en president borde veta att hålla mun ibland.
Men i Frankrikes just avsparkade presidentvalskampanj ingår numera en nysläppt bok där president Hollande har tillåtit sig att tala uppriktigt med journalister.
”Uppriktigt” i hans fall, är hånfullt och nedlåtande.

Vi hade ju hört från hans ex, som han gjorde slut med via sms, att han privat talar illa om vanligt folk som han gärna kallar ”sans-dents” (tandlösa, i meningen bondfånar).
Nu får vi höra honom tala brutalt avslöjande och privat inför dessa journalister om sitt ex liksom om sin nuvarande sambo (som han för övrigt aldrig tillåter visa upp sig på offentliga tillställningar).

Han hånar franska fotbollslandslaget med dessa förortsgrabbar som får lättförtjänta miljarder de bränner på bling-bling och vilka borde ”ägna sig åt att träna hjärn-musklerna” också emellanåt.

Vi får veta att landets höga jurister och högsta domstol är fegisar, att de gömmer sig, smiter undan.

Värdighet är viktigt i Frankrike.
De utpekade domarna demonstrerade detta genom att inte kommentera presidentens uttalanden i ett pressmeddelande utan genom att kalla till presskonferens och uppträda för de samlande journalisterna i sina röda domarrockar.
Först därefter förklarade de hur förnedrade de kände sig.

Fotbollsspelarna svarar på eget vis, med stor värdighet.
Jonas Martin tweetade, med ord hämtade ur Hollandes mest kända valtal: ”Moi, president…”
”Moi, footballeur professionell… fick lära mig i skolan att respektera min omgivning.”

President Hollande begår naturligtvis politiskt självmord genom att tala med journalister på det här viset.

Men är det också en psykoterapiseans?, spekulerar en fransk tidning, han vill kanske egentligen inte bli omvald.